DN skrev på måndagen att läkare och sjuksköterskor på landets sjukhus påverkats av fallet med läkaren som anklagas för att ha gett en dödlig överdos till ett barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Nu är osäkerheten stor om hur mycket smärtlindrande läkemedel som kan ges.
På Stockholms sjukhem, där svårt sjuka vårdas, sitter Torsten Åkerberg med sin mor Lillan Adolfsson, 94 år. Oktobersolens strålar har letat sig in i hennes rum. Än är Lillan Adolfsson så pigg att hon inte behöver mycket smärtlindrande läkemedel, men hon har talat med sin läkare, om hon skulle behöva mer läkemedel.
– När den dagen kommer då kommer jag inte vara orolig. Bättre slutstation än så här kan man inte få, säger Lillan Adolfsson.
Men överallt i vården är situationen inte lika bra. Inom äldrevården i Stockholm finns ett fall, erfar DN, där en döende patient inte fick full smärtlindring för att personalen inte vågade ge full dos på grund av risken att denne skulle avlida. Och därmed en eventuell påföljd för personalen. Carl Johan Fürst, överläkare på Stockholms sjukhem, har hört liknande reaktioner inom äldrevården. Han märker också en osäkerhet bland yngre läkare inom palliativ vård.
– Framför allt de som inte är vana, unga ST-läkare, är oroliga för att göra fel. De säger att de inte törs ge starka doser och ställer mycket frågor, säger han.
Carl Johan Fürst är ordförande i Nationella rådet för palliativ vård, en förening som bevakar frågor om vård i livets slutskede.
– På många håll är situationen ganska bra inom den specialiserade palliativa vården, och inom kommunal äldrevård är läget väldigt varierat, säger han och efterlyser också team som är experter på palliativ vård inom sjukhusen.
– De skulle kunna ge råd och hjälpa till i vården av svårt sjuka patienter och jag tror inte att det behöver bli särskilt dyrt för landstingen, säger han.
Varför är det här ett problem?
– Därför att palliativ vård inte har varit ett statusområde, men börjar förändras, kanske beror det på att 40-talisterna börjar bli äldre, säger Carl Johan Fürst.
Torsten Mossberg, medicinalråd på Socialstyrelsen, har fått flera signaler från äldrevården om rädslan för att ge morfin.
– Jag har hört att personal inte vågar ge morfin på samma sätt som tidigare och att man vill ha bättre riktlinjer på området, säger Mossberg.
Riktlinjer efterlyses enligt honom för i vilka sammanhang man får ge morfin, det vill säga vid vilka indikationer och när det är tillåtet. Äldrevården vill också se klara riktlinjer beträffande så kallad palliativ eller terminal sedering, att ge djup sömn vid livets slut.
Ett exempel där rutinerna svajar är äldrevården i Helsingborgs stad. Monica Axelsson, nattsjuksköters-ka och före detta verksamhetschef för Helsingborgs hospice, ser tydligt hur doseringarna sjunkit för svårt sjuka och döende. Under utbildningar för kolleger hör hon ofta samma reaktion.
– Alla frågar sig vad som har hänt. Tidigare kunde vi få ordinationer på 5 milligram morfin till en döende patient. Nu är vi ofta nere på 2 milligram, säger hon.
Monica Axelsson är ”säker” på att hanteringen av barnläkarfallet skrämt upp vårdpersonal. Hon minns särskilt en patient med spridd cancer i hela buken, som hade mycket plågor, då personalen sa till henne att ”hon fick bereda sig på att ha lite ont”.
– De som redan var rädda tidigare blev ännu räddare, säger Monica Axelsson.