– Jag vet bara att ingångsläget var att vi hade fått information om att det fanns en man ombord som kunde ha något explosivt ämne med sig och att den kom från en kanadensisk anmälare, säger Arlandapolisens stationsbefäl Eva Bergström till DN.se.

Lördagens dramatiska nyhet om ett bombhot på ett plan mellan Toronto och Karachi togs på största allvar av polisen. Polisen skickade ett femtontal patruller, bombtekniker, nationella insatsstyrkan och man satte upp en särskild stab för ärendet.

– Sådana här saker är av den typen man inte törs ta några risker kring, utan med de uppgifter som framkom bestämdes att planet skulle gå ner hos oss. Personen greps, förhör genomfördes och jouråklagare kopplades in. I det läget framkom inget som pekade på att han var skyldig så han frigavs. Där är vi nu, säger Eva Bergström.

Beslutet fattades i samråd mellan polis och flygledning i Sverige och Kanada efter att piloten slagit varningslarm baserat på den kanadensiska informationen. Exakt vad Kanada hade för information från den anonyma kvinna som larmade polisen kan Eva Bergström inte säga.

Kriminalpolisen som har anteckningarna har söndagsstängt och från kanadensiskt håll är uppgifterna fortfarande del av ett utredningsmaterial som nu handlar om falskt larm i stället för bombhot.

Vem står för kostnaderna?

– Jag vet inte om det finns några ersättningsanspråk från mannen mot den svenska staten. För själva polisinsatsen är ingångsläget att det är vi som betalar. Hur det sedan blir i slutändan vet vi inte, jag menar från kanadensiskt håll finns det fortfarande en del att arbeta med i ärendet, säger Eva Bergström.

Skulle kanadensisk polis få tag i kvinnan som larmat polisen och hon skulle bli fälld blir sannolikt hon skadeståndsskyldig där de drabbade parterna kan kräva skadestånd. Larmet kom dock från en betaltelefon vilket försvårar arbetet med att identifiera henne och risken är att inget händer.

Det kan uppfattas som att det bara är att ringa in ett bombhot så låter polisen beordra ner flygplanet. Men enligt Eva Bergström är det långt ifrån så i praktiken.

– Jag har jobbat tio år på Arlanda och det här är den första gången jag är med om en sådan här händelse. Visst rings det in hot och larm, men det skulle jag inte påstå är särskilt vanligt, till och med sällsynt, och då gör vi en bedömning om det verkligen finns en hotbild eller bara en oseriös anmälan.

Men ni tar väl det säkra före det osäkra?

– Är det en trovärdig källa är det vårt ingångsvärde. Vi arbetar för att få fram så mycket uppgifter som möjligt, men vi har ju tiden emot oss. Det är klart att vi lägger upp ribban högt och reagerar, för det får ju inte bara hända att det finns något explosivt på ett plan.

Så om någon skulle få för sig att bara ringa skulle ni ta ner plan på löpande band?
- Nej, det vill jag inte påstå för visst ringer det in, men även om det kan är svårt att göra bedömningar är vi duktiga på det. Just explosiva ämnen kan man inte jämföra med men annars är risken att bli utsatt för brott trots allt betydligt större i tunnelbanan än på ett flygplan, säger Eva Bergström.