Det blev en hätsk debatt mellan näringsminister Maud Olofsson och den rödgröna oppositionen i riksdagen om Vattenfall. Oppositionen anklagade Olofsson för att ljuga.
De hårda ordväxlingarna kretsade mycket kring vad Maud Olofsson visste om Vattenfalls ansvar för en kärnkraftolycka i Tyskland. Olofsson hävdade liksom tidigare att företaget självt inte förstått att hela Vattenfallkoncernen – alltså inte bara de tyska bolagen – skulle få ta det fulla ekonomiska ansvaret för ett kärnkraftshaveri.
– Det är jag och näringsdepartementet som fått ta fram de här uppgifterna om Vattenfall när vi börjat ställa frågor, sa näringsministern och ansåg att sanningen om Vattenfalls ansvar först hade kommit fram alldeles nyligen.
Det betvivlade Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och hänvisade till att det finns ett gediget juridiskt kunnande inom Vattenfall.
– Jag tror inte på den historiebeskrivningen. Den verkar fullständigt osannolikt. Jag tror att Maud Olofsson inte talar sanning här, sa han från talarstolen.
Slutsatsen från honom liksom från Vänsterledaren Lars Ohly och Tomas Eneroth, Socialdemokraternas näringspolitiske talesman, blev att Olofsson anmäls till konstitutionsutskottet för att sanningen ska komma fram.
De hårda tillmälena fortsatte med att oppositionen anklagade Maud Olofsson för att hela tiden skylla begångna fel eller uteblivna beslut på andra än sig själv.
– Det går inte i längden att lägga all skuld på Vattenfall, på oppositionen eller den förra socialdemokratiska regeringen. Näringsministern måste ta ett eget ansvar, sa Tomas Eneroth.
Den beskrivningen ville inte Olofsson gå med på. Enligt henne måste man söka förklaringarna till hur Vattenfall sköts i dag långt tillbaka i tiden.
– Det som är problemet var själva inköpet av kärnkraft i Tyskland med den lagstiftning som finns där, sa hon och lade därmed skulden på den dåvarande socialdemokratiska regeringen som godkänt Vattenfalls tyska företagsköp.
Enligt henne bär också Miljöpartiet och Vänsterpartiet en stor del av skulden eftersom de två partierna då samarbetade med den socialdemokratiska regeringen.
Men oppositionen riktade också in kritiken på andra områden. Den kunde inte förstå varför regeringen under det senaste året godkänt Vattenfalls köp av det holländska bolaget Nuon med alla dess tillgångar av kol- och gaskraft.
– För höga vinstkrav leder till kortsiktiga vinstintressen som också styr investeringarna i Vattenfall. Det kan vara lönsamt att satsa på brunkol och gammaldags fossilgrundade energikällor. Men det är aldrig samhällsekonomiskt lönsamt, sa Lars Ohly.
Trots att oppositionen flera gånger ställde frågor om Nuon undvek Maud Olofsson att svara på den frågan.