Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

Om Palme hade levt

Olof Palme 1973.
Olof Palme 1973. Foto: Scanpix
Vad hade hänt om Olof Palme inte hade blivit mördad? Hur hade Sverige sett ut i dag? DN Kultur lät fyra författare spekulera i hur det hade gått om historien tagit en annan vändning.

Tänk om skotten på Sveavägen aldrig hade avlossats. Om makarna Palme efter att ha sett ”Bröderna Mozart” på biografen Grand återvänt till sitt hem på Västerlånggatan 31 i Gamla stan. Tänk om allt hade fortsatt som vanligt. Vad hade hänt då?

Kanske följande: Olof Palme sitter kvar som statsminister några år till. Avgår i slutet av 1980-talet, eventuellt i samband med att Socialdemokraterna firar 100-årsjubileum 1989.

Han får något internationellt uppdrag, troligtvis inom FN.

Flyttar tillbaka till Vällingby men tillbringar mycket av sin tid på Fårö. Umgås med barn och barnbarn och läser böcker. Däremellan reser han land och rike runt och håller tal och föredrag.

Han är förstås kritisk till krigen i Afghanistan och Irak och är bekymrad över de ökande klyftorna i det svenska samhället. Han ser Socialdemokraterna och det socialdemokratiska samhällsprojektet vittra sönder, men biter ihop och förblir lojal mot partiet.

Ungefär så tror Henrik Berggren, Göran Greider, Kerstin Vinterhed och Kjell Östberg – som alla skrivit böcker om Palme nyligen – att hans liv kunde ha sett ut.

Men de reserverar sig samtidigt, vill inte gärna spekulera. ”Kontrafaktisk historieskrivning” ska man egentligen inte hålla på med. Först efter lite trugande delar de med sig av sina tankar. Olof Palme hade, om han levt i dag, varit en 84-årig pensionär. Han hade kanske bytt ut tennisen och löpningen mot stavgångspromenader i Vällingby. Att vara fysiskt aktiv gillade han. Säkert hade han fortfarande gjort sig hörd i samhällsdebatten, speciellt i internationella frågor.

Göran Greider blir en smula exalterad när han funderar över om Palme hade fortsatt odla sina skönlitterära intressen.

– Mitt hopp är att han hade skrivit en sonettsamling. En modernistisk sonettsamling i Erik Lindegrens anda. Han var ju så påverkad av 40-talisterna, Vennberg och många andra. Kanske, återigen en önskedröm, hade vi fått se en liten novellsamling eller litterär essäsamling utkomma runt 1994.

Henrik Berggren tycker att det är en spännande fråga men säger att det inte finns några tecken på det, även om Palme definitivt hade den kapaciteten.

– Han använde sig av sin litterära passion och kanaliserade den i politiken. Det är svårt att se honom som någon skönlitterär författare eller essäist. Jag känner inte att det passar hans temperament, säger han.

Kerstin Vinterhed tror inte heller att Palme hade ”gripit pennan” på ålderns höst.

– Han var ju en ”doer”, ingen skribent. Det är påfallande när man går igenom Palmearkivet i Arbetarrörelsens arkiv. Det finns egentligen inga personliga dokument där, säger hon.

Palme hade politiken i blodet, menar Henrik Berggren. Han var en rastlös, framåtinriktad person som ville påverka skeenden mer direkt. Retoriken var hans vapen och i talarstolen var han i sitt esse.

Göran Greider säger att det försvann ett språk när Palme dog. Ett politiskt språk präglat av patos och engagemang som hade kommit väl till pass om han hade uttalat sig om 2000-talets stora konflikter.

– Ta Afghanistanfrågan och Sveriges trupper där, det strider mot allt som han höll på med hela sitt politikerliv, säger Göran Greider.

På den punkten kan inte heller Henrik Berggren dölja sin förtjusning.

– Det hade varit väldigt spännande att höra Olof Palme om Irak och Afghanistan. Med tanke på hans djupa känsla för det koloniala problemet, att man med vapenmakt försöker tvinga länder till demokrati och utveckling. När det gäller Libyen i dag kommer ju också uttryck som ”diktaturens kreatur” och ”satans mördare” tillbaka, i jämförelse med de något tama formuleringar som har kommit från Carl Bildt.

– Jag tror att han skulle ha välkomnat upproren i arabvärlden. Det var ju hans credo internationellt, försvaret av små nationer gentemot diktatorer och utländsk ockupation och dominans, säger Kerstin Vinterhed.

Hur hade Sverige sett ut om Palme inte hade mördats? Svaret är entydigt: Sverige hade inte sett särskilt annorlunda ut.

Henrik Berggren säger att ”det är slappt att tänka att välfärdsstaten upphörde den 28 februari 1986”.

Enligt Kjell Östberg började allting på 1980-talet med avregleringar och marknadsanpassningar av den ekonomiska politiken. Förändringar som Palme accepterade och betraktade som nödvändiga eftergifter under en ekonomiskt besvärlig tid.

– Han trodde att när man skulle se ljuset i tunneln igen skulle man kunnna återgå till en klassisk socialdemokratisk politik. Problemet var att ljuset aldrig kom, säger han.

1986 års Palme hade inte känt igen sig i dagens Sverige. Förmodligen hade han blivit djupt olycklig. Men Kjell Östberg tror att Palme hade ”fått bita i det sura äpplet” om han varit med på hela resan.

Göran Greider säger att Palme skulle bli placerad långt ut på vänsterkanten eftersom mittpunkten i svensk politik har flyttat gans-ka långt åt höger. Rent sakpolitiskt hade han hamnat ”långt ut i Vänsterpartiet” och det skulle han inte ha gillat. Han hade därför sysslat med något annat.

– Han hade levt ett stilla liv och skrivit sina dikter och då och då medverkat som sidekick i något SVT-program, säger han.

Kersin Vinterhed sammanfattar allting så här:

– Vi lever i en annan värld i dag än vad Palme gjorde och därför är det omöjligt att egentligen säga så mycket. Jag menar, vi har haft 11:e september och finanskriser och många maktskiften, och den värld som han tillhörde finns inte mer.

Victor Lindbom är född 1989, tre år efter mordet på Olof Palme. Han bor några kvarter ifrån mordplatsen och går förbi biografen Grand varje dag.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.