Kravet på sexuell avhållsamhet och det faktum att insynen varit minimal i prästernas umgänge med barn är viktiga orsaker till de uppmärksammade sexuella övergreppen i katolska kyrkan. Det menar Antoon Geels, professor i religionspsykologi vid Lunds universitet och medförfattare till en kommande bok om sexualitet i världens religioner.

– Celibatets betydelse förnekar de ju hela tiden, men jag har svårt att bortse från det.

Celibatet härrör från den antika grekiska synen på kropp och själ som åtskilda, och där själen var upphöjd. Den tidiga kyrkan uppstod i den miljön. Kroppen blev skambelagd.

Men Antoon Geels tror att bakgrunden är mer komplicerad än så.

– Att det har att göra med att alla präster är män är uppenbart. Nästan alla sexuella övergrepp begås av män.

De flesta övergrepp som kommit i dagen har ägt rum för decennier sedan. Antoon Geels är säker på att det är betydligt svårare för katolska präster i dag att göra sig skyldiga till den här typen av skändligheter. De går inte att tysta ner på samma sätt.

– Jag tror att hela den massmediala bevakningen gör att övergreppen går ner.

Geels blev rörd av författaren och katoliken Marcus Birros känsloladdade debattartikel i DN den 10 april, där Birro krävde slut på celibatkravet, slut på ensamrätten för män att bli präster, slut på förtrycket av homosexuella och slut på förbudet mot preventivmedel i katolska kyrkan.

– Hans fyra punkter är blytunga, säger Antoon Geels.

– Personligen tror jag att kyrkan nu måste göra allt i sin makt för att anpassa sig till ett modernt samhälle

Upprördheten över övergreppen i just den katolska kyrkan hänger sannolikt samman med det stränga löftet om sexuell avhållsamhet. Många som skyndar till den katolska kyrkans försvar påpekar att sexualbrotten inte är mer omfattande där än på andra håll.

Björn Håkonsson, diakon och psykolog, framhåller rent av att katolska kyrkan i själva verket gjort ett pionjärarbete när det gäller att motverka sexuella övergrepp på barn, ett arbete han menar att andra samfund ännu inte börjat med.

Håkonsson, som i Stockholms katolska stift arbetat med utbildning i förebyggande av sexuella övergrepp, refererar i en debattreplik i Kyrkans tidning till forskning i USA:

”Även om vi saknar jämförbara studier med samma grad av vetenskaplighet för andra yrkesgrupper och samfund så är det tydligt att det inte finns stöd för uppfattningen att katolska präster skulle förgripa sig oftare på barn än män i allmänhet gör, till exempel i Sverige.”

Han avvisar också att celibatet skulle vara förknippat med brotten:

”När man tar hänsyn till graden av kyrkligt engagemang hos diakoner och präster så finns det inga belägg för något samband mellan ett avhållsamt liv och anmälningar om övergrepp”, skriver Håkonsson.

Inte heller kulturjournalisten Ulrika Knutson tror att prästernas kyskhetslöfte har avgörande betydelse.

”Att skylla de nu avslöjade övergreppen på celibatet i sig måste vara ett psykologiskt felslut”, skriver Knutson i en krönika i Fokus.

”Celibatet i sig skapar inte pedofiler, äktenskapet i sig hindrar inte övergrepp. Snarare är kyrkans klassiska analys giltig; att alla människor tyvärr är kapabla till synd, oavsett sexuell läggning, civilstånd, klass eller kön.”

Att de katolska prästerna lever i celibat är dock i allt högre grad en sanning med modifikation. Celibatkravet bidrar till att rekryteringen blir svårare, och en växande andel av dem är konverterade präster som redan är gifta och har familj.

Ulrika Knutson menar att den hotande prästbristen är katolska kyrkans starkaste skäl att ytterligare lätta på celibatet.