De månads- och säsongsprognoser som bland andra norska och danska meteorologer publicerar bygger på data från det sameuropeiska vädercentrumet i England. Att svenska SMHI inte använder dem på samma sätt beror helt enkelt på att långtidsprognoser inte stämmer över Skandinavien.
– De har ingen tillförlitlighet, de är inte bättre än en slumptalsgenerator, säger Åke Johansson, forskare vid SMHI.
Vintern slog till tidigt och kraftfullt i år. Sundsvalls flygplats hade i slutet av november –22,1 grader, den lägsta temperaturen i november sedan mätningarna där startade 1943. Stockholm hade natten till den 30 november –11,3 grader, och det är kallast sedan november 1965.
Anledningen till den ovanliga kylan finns ute i Atlanten. Normalt är det högtryck runt Azorerna och lågtryck runt Island, men nu har högtrycket sträckt sig betydligt längre norrut än vanligt.
Den naturliga svängningen i atmosfären över norra Atlanten – kallad den nordatlantiska oscillationen, NAO – vände i december 2009. Det betyder att lågtryck och milda västvindar går söder om Sverige, och norrut över Island och Grönland, och lämnar öppet för kalla vindar från Ryssland och Arktis.
Men ingenting säger att hela den vinter vi har framför oss blir kall, det kan snabbt ändra sig. Den nordatlantiska oscillationen har observerats sedan 1800-talet, men mekanismerna bakom den är inte fullt förstådda.
– Vädret styrs i och för sig alltid av fysikaliska lagar, men väderutvecklingen månader framåt påverkas av så många faktorer som vi stackars människor varken kan observera tillräckligt noggrant eller begripa fullt ut. Då brukar vi i stället tala om slumpen, säger klimatolog Sverker Hellström på SMHI.
Högtryck, kyliga vindar från ost och nordost och den kraftiga värmeutstrålningen från nysnötäcket samverkar till att det blir kallare än normalt, främst i luftlagren närmast marken.
– Det är så kallt som det kan bli vid den här tiden på säsongen, säger Sverker Hellström och hänvisar till de rikstäckande mätningar som SMHI har gjort sedan 1860-talet.
Men hur blir det till jul, och till sportlovet? Det kan ingen säga med ens någorlunda säkerhet, SMHI gör inga officiella prognoser för mer än högst tio dygn framåt.
– Prognoskvaliteten avtar kontinuerligt, i ett medelvärde är en prognos inte längre tillförlitlig efter ungefär åtta dagar, säger Åke Johansson.
Skälet till det är att atmosfären är ett kaotiskt system. Det betyder att små förändringar i till exempel vindarna på en plats kan leda till stora förändringar i vädret på en helt annan plats vid en senare tidpunkt.
Den amerikanske meteorologen Edvard Lorenz myntade uttrycket att viftande av en fjärilsvinge i Amazonas kan utlösa en storm i Texas. Det är en förenkling, men små fel i utgångsläget kan orsaka stora fel i prognoser för längre än en vecka.
Prognosmakarna använder matematiska modeller som bygger på grundläggande fysikaliska lagar för hur atmosfären beter sig. Analyser över atmosfärens tillstånd görs för ett rutnät över hela jorden, med 16 kilometer stora rutor och 91 nivåer vertikalt. Dessa analyser baserar sig bland annat på observationer från såväl manuella mätningar som från radiosonder, flygplan, radar och satelliter.
Vid de ofantligt många observationspunkterna hämtas uppgifter om moln- och vädersystemens form och läge, om vind, temperatur, fuktighet med mera flera gånger varje dygn. Analyser görs normalt var sjätte timme.
De bearbetas av mycket kraftfulla datorer vid ett sameuropeiskt vädercentrum i England, och utifrån detta så kallade initialtillstånd räknar meteorologerna stegvis fram vad som sker med vädret.
SMHI gör egna prognoser för ett mindre område – norra Europa och en bit ut över Atlanten.
– Det gör att vi kan ha en bättre upplösning och finare detaljer. Vi uppdaterar analyserna var sjätte timme och gör 48-timmarsprognoser, säger Åke Johansson.
Men drömmen om perfekta, och mer långsiktiga, prognoser är omöjlig att förverkliga.
– Vi har under många år försökt utsträcka prognoslängden till mer än tio dygn. Men eftersom atmosfären är väldigt känslig för initialtillståndet är möjligheten att göra längre prognoser mycket begränsad, säger Åke Johansson.
Han arbetar bland annat med så kallade ensembleprognoser. Det betyder att meteorologen gör en hel svärm av prognoser baserade på lite olika initial-tillstånd. Om de prognoserna avviker väldigt lite från varandra är det tämligen säkert att vädret verkligen blir som prognosen utvisar.
I framför allt USA utnyttjar meteorologerna fenomenet El Niño för att göra säsongsprognoser. El Niño uppträder längs ekvatorn i Stilla havet och är kopplat till atmosfären ovanför.
På grund av havets längre tidsskalor innebär det också längre prognostider.
Men i Europa går det inte att använda El Niño för att göra långa prognoser, på våra breddgrader reagerar haven på atmosfären och inte tvärtom.