Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Orden som svenskarna har svårt att stava till

Abborre är ett av de ord som svenskar har svårast att stava till.
Abborre är ett av de ord som svenskar har svårast att stava till. Foto: TT och DN

Aborre eller abborre? Nogrann eller noggrann? Jätte gott eller jättegott? Och hur stavas egentligen ordet parallell? Det finns vissa ord som svenskar har svårare att stava till än andra. Men varför är vissa ord så svårstavade och hur kan man tänka?

Först och främst: den korrekta stavningen av den sjöboende fisken är abborre. Om något är väldigt gott är det jättegott, den som är petig och vill att saker ska bli rätt är noggrann, och två linjer i bredd med varandra är parallella.

Eller?

– Egentligen måste man sätta citattecken runt ”rätt” och ”fel” vad gäller språk. Det kan bara vara fel på det sättet att ingen svensktalande säger på ett visst sätt. I de fallen där det finns folk som säger på ett visst sätt finns det vetenskapligt sett inget fel, säger Mikael Parkvall, forskare i lingvistik vid institutionen för svenska och nordiska språk på Stockholms universitet.

När Norstedts tillsammans med Språkrådet 2009 sammanställde ord som svenskarna har svårt att stava till var dock de tre exemplen ovan några av många som fick svenskarna att tänka efter en extra gång.

Maria Bylin, språkvårdare vid Språkrådet, menar att ord som är svåra att stava ofta är ord som förr har uttalats på ett annat sätt än de gör i dag. Ett exempel är det tvåhjuliga fortskaffningsmedlet som man trampar fram.

Foto: Fredrik Funck
Cykel eller cyckel? Foto: Fredrik Funck

– Cykel vill många stava med ”ck”. Men stavningen kommer av historiska skäl, där man förr uttalade ordet på ett annat sätt. Man kan diskutera om man ska kalla stavningen rätt eller fel, men normen säger att det är fel, eftersom det är fel om man slår upp det, säger hon.

Dubbelstavningar kan tendera att bli svårstavade. ”Affär” till exempel borde enligt hur det låter inte behöva stavas med två ”f” men gör det ändå. Det finns även konventioner för stavning som kan försvåra för folk. ”Program” stavas med ett ”m” eftersom man i svenskan (med några få undantag) inte dubbelstavar ”m” i slutet av ord.

– Så även om ”program” stavas med ett m, stavas ”programmering” med två m, samma sak gäller ”dröm” och ”drömma”. Däremot ”bedöma” gör det inte. Det handlar om historiska konventioner, som det finns massor av. Det beror mycket på att stavningen historiskt har nötts fram genom att man försökt stava som det låter – och då blir stavningen ofta såsom orden lät vid den tid stavningen av det lades fast, säger Maria Bylin.

Ovanliga ord är också svårare att stava till. Få personer skulle stava ordet ”och” på något annat sätt än så, trots att det är det enda fallet där ljudet ”k” stavas med ”ch”. Därför blir låneord, där stavningen hänger med från ursprungsspråket, också en källa till förvirring. Ordet ”garage” är ett exempel på ett ord som stavas såsom det gör på ursprungsspråket. I fallet ”pistasch” har man däremot försvenskat stavningen.

Foto: TT
Garage stavas precis så. Foto: TT

– Men nu har även Svenska akademiens ordlista lagt till stavningen ”pistage” även om man rekommenderar ”pistasch”, säger Maria Bylin.

Och det är inte bara i ordet ”pistasch” som ”tje”-ljudet vållar stavningsproblem.

– Det är en riktig mardröm i skolan, men jag vet inte om det är så vanligt att vuxna stavar fel på ljudet, säger Maria Bylin.

Klassiska exempel som ”brun hårig sjuk sköterska” och ”fryst kyckling lever” har fått böcker tillägnade Sveriges roligaste särskrivningar.

Vissa stavningar av ”tje”-ljudet gör skillnad på uttalet, där man till exempel uttalar ordet ”chock” längre bak i munnen än ordet ”tjock”. Men inte ens ljudet ger helt svar på hur ordet ska stavas, särskilt inte med tanke på dialektala skillnader.

– Ibland finns det en betydelseskillnad mellan olika stavningar och ibland finns det inte det, så det är inte lätt att ge någon generell regel, säger Maria Bylin.

När Språkrådet jobbar med att ge rekommendationer om stavning har de sett att det nu väller in ord från engelskan. Och medan vissa ord, som ”tejp”, snabbt försvenskats i sin stavning är det svårare med andra ord. Som det engelska ordet för e-post.

Foto: TT
Juice eller jos? Foto: TT

– Många skriver ”mejl”, men många fortsätter också att skriva ”mail”. I vissa fall kan vi rekommendera lämpliga försvenskningar men ingen ändrar sig ändå. ”Juice” är ett klassiskt exempel där folk bara vägrar att ändra stavning till ”jos”. Grundprincipen är att man vill ha ett system där ord stavas som de låter, men det går inte att ge folk råd som inte hålls. Man måste anpassa sig till hur folk skriver, säger Maria Bylin.

Särskrivningar är språkfelet som många älskar att störa sig på. Klassiska exempel som ”brun hårig sjuk sköterska” och ”fryst kyckling lever” har fått böcker tillägnade Sveriges roligaste särskrivningar.

– I vissa fall blir det ju komiskt, men det är inte så vanligt att det uppstår missförstånd. Precis som med stavning blir det här dock en socialt viktig kunskap, man bedöms oavsett vad vi tycker om det på hur väl man behärskar skrivkonventionerna, säger Maria Bylin.

Mikael Parkvall håller med.

– I de flesta fall begriper vi vad folk menar. Folk som går i taket på grund av särskrivningar drar ofta upp samma exempel gång på gång, för det finns knappt några fall där vi inte förstår varandra. Man får nästan anstränga sig för att missförstå, säger han.

Att vi ens har ett normerat skriftspråk är ett ganska nytt fenomen. Före 1700-talet stavade folk ganska mycket såsom de tyckte att ord lät, och samma person kunde stava samma ord på många olika sätt, till och med i samma text. De första normerna kom med den tryckta Bibeln, men även där kunde ord stavas på flera olika sätt.

– 1801 kom Leopold med en avhandling från akademien där man tog fasta på hur människor redan skrev, och skapade regler för dubbelteckning. Tidigare kunde man skriva två vokaler om man ville visa på lång vokal i ett ord, berättar Maria Bylin.

Nästa stavningsreform skedde i början av 1900-talet när Sveriges ecklesiastikminister (apropå svårstavade ord) skickade ut ett cirkulär till Sveriges lärare. Där bestämdes bland annat att ta bort de olika stavningarna av ljudet ”v”. I stället för att som tidigare stava ljudet både med ”hv”, ”fv” och ”f”, beroende på var i ordet, bestämdes att ljudet skulle stavas bara med ”v”. Även vissa adjektiv ändrade ändelse. Ordet ”gott” stavades till exempel innan reformen ”godt”.

– Sedan dess har det inte skett några fler reformer. Även om det finns en ständig diskussion om förenklingar av språket. Det skulle inte gå i dag att göra en reform, för det skulle behöva finnas ett folkligt stöd där majoriteten ville se en förändring, säger Maria Bylin.

Språk är överhuvudtaget laddat, och det finns få saker som får folk så ur balans som att man klagar på deras språk.

I stället sker i dag en ständig utveckling av språket, med låneord och förändringar av språkbruket. Ett exempel är diskussionen om att byta ut ”man” mot ”en” och introduktionen av det genusneutrala pronomenet ”hen”.

– I de fallen finns en koppling till hur man ser på kön, och det är ideologiskt laddat under de här decennierna. Språk är överhuvudtaget laddat, och det finns få saker som får folk så ur balans som att man klagar på deras språk, säger Maria Bylin.

Även om både Maria Bylin och Mikael Parkvall inte vill säga att det finns rätt och fel vad gäller hur man stavar, är de båda överens om att det är viktigt att behärska de normer som finns vad gäller stavning.

– Svenskan är ett väldigt normerat språk, och vi har tydliga normer. I tryckt text blir folk väldigt störda om något är fel, och det är viktigt att barn lär sig det här eftersom det annars kan bli väldigt svårt att nå vissa positioner där det krävs. För att ha en chans i universitet och arbetsliv måste man kunna stavning, säger Maria Bylin.

Foto: TT
”Stavning måste man kunna.” Foto: TT

Även Mikael Parkvall menar att det är viktigt att undervisa i stavning.

– Det enkla svaret på varför är eftersom andra bryr sig, och därför har du ett egenintresse i att känna till koderna. Sedan behöver du inte gilla dem, du behöver inte följa dem, men de är nyttiga att känna till. I den bästa av världar skulle läraren kunna säga att en viss stavning inte är fel, men att andra människor kan uppfatta den som fel, säger han.

Det finns också fördelar med att ha ett normerat språk. Dels på grund av att talspråket och skriftspråket skiljer sig från varandra, och att det gör att alla kan uttrycka sig utan markörer för vem man är.

– Man bedöms oavsett vad vi tycker om det på hur väl man behärskar konventionerna. Ur ett samhällsspråkligt perspektiv är det kanske viktigt med en offentlig norm, där alla följer samma normer av sociala skäl. Om alla stavade som de talade skulle vi stava ganska olika i Norrland och Skåne. Och att det finns en offentlig svenska som inte signalerar vem man är och ett neutralt skriftspråk som alla har tillgång till kan vara viktigt, säger Maria Bylin.

Mikael Parkvall tycker sig se en tendens till att inte bara talspråket påverkar skriftspråket, utan att även det omvända i dag sker, där man börjar prata mer som man skriver.

– När jag hör dagens ungdom säga ”akta huvUDeT för deT äR kallt ute”, i stället för ”akta huve de e kallt”, så ryser jag till eftersom man som över 25 år gammal blir konservativ. Men samtidigt kan man hävda att den utvecklingen är bra. Det finns inget egenvärde i att ha två separata system, så det vore praktiskt om de kunde växa ihop mer – då det borde leda till att det blir lättare att stava. Nu vet jag inte om det finns nåt stöd för det, men det är inte en orimlig tanke, säger han.

Ord som svenskar ofta stavar fel på (fel respektive rätt stavning)

Abborre, inte aborre. Foto: TT

abbonemang – abonnemang

aborre – abborre

anorlunda – annorlunda

annulera – annullera

avunsjuk – avundsjuk

bestämmde – bestämde

bestäma – bestämma

bla – bl.a.

cyckel – cykel

definera – definiera

defenitivt – definitivt

diskution – diskussion

disskutera – diskutera

dublett – dubblett

igentligen – egentligen

imot – emot

faktist – faktiskt

fotölj – fåtölj

följdaktligen – följaktligen

föresten – förresten

förän – förrän

gammla – gamla

giftemål – giftermål

hejdå – hej då

hälst – helst

hittils – hittills

hämd – hämnd

iallafall – i alla fall

isåfall – i så fall

iakta – iaktta

innom – inom

interjuv – intervju

intreserad – intresserad

kariär – karriär

kompletera – komplettera

konsentrera – koncentrera

konferans – konferens

konkurens – konkurrens

konkurent – konkurrent

korekt – korrekt

kunnde – kunde

kvalite - kvalitet/kvalité

lungt – lugnt

matrial – material

medecin – medicin

mäst – mest

mustach – mustasch

mäniskor – människor

nogrann – noggrann

noggran – noggrann

nogran – noggrann

nogrant – noggrant

någongång – någon gång

nämde – nämnde

ochså – också

orginal – original

pga – p.g.a.

paralell – parallell

parantes – parentes

recention – recension

rekomendera – rekommendera

rekomenderar – rekommenderar

religös – religiös

resturang – restaurang

sevärdighet – sevärdhet

skilnad – skillnad

speciel – speciell

specielt – speciellt

spännade – spännande

stämmning – stämning

succesiva – successiva

succesivt – successivt

särskillt – särskilt

terass – terrass

tillfredställa – tillfredsställa

tillfredställande – tillfredsställande

tillfredställd – tillfredsställd

tillsamans – tillsammans

tvugna – tvungna

tyvär – tyvärr

ungdommar – ungdomar

värkligen – verkligen

vilkor – villkor

ytterliggare – ytterligare

överrens – överens

överaskad – överraskad

överaskning – överraskning

Källa: Norstedts/Språkrådet

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.