Överdriven sundhet kan leda till allvarlig sjukdom

- Jag trodde inte att man kunde vara för hälsosam, men i stället för att må bra blev jag jättesjuk.

Ewa Rees är 30 år och bor i ett radhus i Märsta. Dottern Felicia, 2,5 år, håller hårt i en godisklubba och leker i sandlådan.

Hon tar upp mycket av mamma Ewas tid, men för ett par år sedan fanns ett annat fokus i Ewas liv -träning. Ewa hade i de övre tonåren varit i USA och ville kompensera för all onyttig mat hon ätit där.

- Jag tränade mer och mer och gymmet blev mitt andra hem.

Ätstörningen ortorexia nervosa, kort ortorexi, innebär en fixering vid träning och hälsosam kost. Man undviker allt som inte anses nyttigt och i takt med nya rön om hälsa minskar listan över livsmedel som ortorektikern kan tänka sig att äta.

- Morötter är nyttiga, men inte om man äter fem kilo. En ortorektiker tappar kontrollen över balansen i kost och träning och då blir det ohälsosamt, säger Ronnie Salo, psykolog och enhetschef på Stockholms centrum för ätstörningar.

Ewa Rees känner igen sig i det. Under tiden då hon tränade som mest blev hon plötsligt vegetarian, utan att egentligen veta varför.

- Det kändes bättre att äta sallad. Men med tanke på hur mycket jag tränade borde jag ha ätit mycket mer, av allt.

Målet för en ortorektiker är oftast inte att bli smal, utan att vara den ultimat hälsosamma människan. Men när man plockar bort ämnen som kroppen behöver blir konsekvensen ofta allvarlig näringsbrist.

- Jag vaknade en morgon och kunde plötsligt inte röra mig. Kroppen sa tvärstopp och jag kom inte ens upp ur sängen, berättar Ewa Rees.

När det hände hade hon tränat varje dag under lång tid. Hon jobbade på ett gym och tog ofta extrapass. Att kroppen sa ifrån blev en varningsklocka. Kort därefter sade Ewa upp sig och flyttade från Eskilstuna till Borås för att komma bort ifrån "det hysteriska tränandet".

- Men snart var jag i gång igen som instruktör på ett gym. Jag saknade kicken, säger hon.

Ortorexi är inte en medicinskt vedertagen diagnos och det gör området svårforskat, enligt Caroline Björk, verksamhetschef på Kunskapscentrum för ätstörningar.

- Den som inte får tydliga symtom söker inte hjälp. Och jag gissar att mörkertalet för personer med de här problemen är stort, säger hon.

Ewa Rees tror att hälsohetsen i samhället gör att de som tappar kontrollen är många.

- De finns på alla gym. Och de är inte bara tjejer, många av dem som dras med är killar som bränner fett, styrketränar och väger all sin mat på små vågar.

Ronnie Salo har inte märkt att män skulle vara en särskilt utsatt grupp om man ser till dem som söker hjälp för ortorektiska problem.

- Bristen på forskning gör att ingen vet vilka som drabbas och hur utbrett det är.

Att männen inte syns i vårdstatistiken förvånar inte Ewa Rees.

- Inte sjutton skulle de här hälsofanatiska killarna gå och säga till någon att de har ett problem. Det är ju just därför som ortorexi är så svårt att upptäcka.

Ortorexi blir ibland inkörssporten till mer svårbehandlade sjukdomar som anorexi och bulimi och därför är det viktigt att bryta destruktiva mönster tidigt.

- Ett stort problem är att ortorektiker ofta betraktas som nyttiga och snygga av sin omgivning. De ser sig själva som sunda och söker sällan hjälp förrän det gått riktigt långt, säger Ronnie Salo.

Ewa Rees tror att det som krävs för att rädda personer i riskzonen är att omgivningen vågar lägga sig i, och då behövs mer kunskap hos gym- och träningspersonal.

- Alla borde lära sig att man inte behöver se ut som ett benrangel för att ha en allvarlig ätstörning. Den som verkar sundast av alla kan vara den som verkligen behöver hjälp.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut