Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Sverige

P-pillret firar 50 år

Det skulle utrota fattigdomen, skilsmässorna och graviditeter utanför äktenskapet. P-pillret gjorde inget av detta – men hyllas i dag som en av de viktigaste upptäckterna i kampen för jämställdhet. På söndagen firar det älskade, och utskällda, preventivmedlet femtio år.

Forskarna Carl Djerassi och Gregory Pincus och gynekologen John Rock benämns ofta som p-pillrets fäder. Men det var framför allt två kvinnor - den ena en sjuksköterska och kvinnorättskämpe, den andra en mycket välbärgad feminist – som banade väg för p-pillrets intåg på marknaden.

Margaret Sanger var i trettioårsåldern när hon öppnade USA:s första klinik där kvinnor kunde få rådgivning om preventivmedel. Hon drömde om ett ”magiskt piller” som skulle förhindra oönskade graviditeter, och anses ha varit den som myntade uttrycket ”birth control”, födelsekontroll på svenska.

– Hon fick idén om ett piller 1912 då hon arbetade i New York. Hon såg kvinnor som tvingades till illegala aborter i stadens gränder. För många av dessa kvinnor dog i hennes armar och hon sa att ”nu räcker det”, säger Margaret Sangers barnbarn Alex Sanger till nyhetsbyrån AP.

Margaret Sanger skrev krönikor under rubriken ”Vad alla flickor borde veta” i den New York-baserade vänstertidningen The Call. Hon dedikerade sitt liv åt att ge kvinnor information om preventivmedel, vilket vid den tiden inte var tillåtet. Att Sanger arresterades och åtalades flera gånger ledde till flera lagändringar som i praktiken banade väg för nya preventivmedel. När det blev tillåtet att informera om födelsekontroll kunde också forskningen på nya preventivmedel komma igång.

Under en föreläsning om hälsa och födelsekontroll i Boston träffade Sanger den mycket förmögna feministen Katharine McCormick. Ungefär samtidigt lyckades forskaren Carl Djerassi framställa ett ämne från en sorts mexikansk jams som fungerar som det kvinnliga könshormonet progesteron som förhindrar ägglossning.

På 1950-talet arbetade forskaren Gregory Pincus på att ta fram syntetiskt progesteron. Med hjälp av Sangers nätverk och McCormicks pengar kunde forskningen på området intensifieras.

Pincus kontaktade gynekologen John Rock som gjort sig känd för att på 1940-talet ha krävt att få undervisa i födelsekontroll vid Harvard. Tillsammans testade de syntetiskt progesteron på kvinnor, och 1957 godkände det amerikanska läkemedelsverket ”det första p-pillret” som döptes till Enovid.

Enovid godkändes däremot inte som preventivmedel, utan som läkemedel mot svåra menstruationsbesvär. När en halv miljon amerikanska kvinnor börjat använda läkemedlet för dess biverkning, förhindrad ägglossning, bestämde sig läkemedelsverket den 9 maj 1960 för att läkemedlet också fick säljas som preventivmedel.

Under 1950- och 1960-talen trodde pillrets förespråkare att preventivmedlet kunde vara lösningen på det höga antalet skilsmässor, överpopulation, fattigdom – ja till och med krig. Det var det inte. Antalet skilsmässor fortsatte att öka, liksom de oönskade graviditeterna.

– Gifta par kunde nu ha bättre sex med mer frihet och mindre oro. Skilsmässostatistiken kunde gå ner och det skulle inte bli några fler oönskade graviditeter, trodde man. Inget av det hände, varken de optimistiska förhoppningarna eller de pessimistiska rädslorna för sexuell anarki, säger Elaine Tyler May, professor vid University of Minnesota, till AP.

Och långt ifrån alla var glada över det nya preventivmedlet. P-pillret fick, enligt många experter felaktig, ”skulden” för den sexuella revolutionen under 1960-talet. Robert W Kistner, doktor vid Harvard universitet, skrev i tidningen Ladies Home Journal: ”Många kvinnor känner sig sexuellt frigjorda av p-pillrena. Men en del män känner sig förslavade. Det är som att deras manlighet och självförtroende hotas.” Han varnade också för att ”om kvinnor intar den dominanta rollen i sexualakten eller blir det minsta djuriska” kan männen bli impotenta, skriver New York Times.

I dag hyllas pillret däremot av många som ett viktigt steg i kampen för jämställdhet och kvinnans sexuella frihet. När kvinnor inte längre behövde bli oönskat gravida ökade andelen kvinnor på universiteten och arbetsmarknaden.

I Sverige godkändes p-pillret först 1964 efter att kvinnorörelsen och medierna påverkat opinionen. Opinionen kom att svänga igen på 1980- och 90-talen efter rapporter om allvarliga biverkningar, som blodproppar.

I dag, 50 år efter p-pillrets intåg, använder uppskattningsvis 100 miljoner kvinnor världen över preventivmedlet. Ändå tycks vi fortfarande inte ha kommit närmare ett hormonellt preventivmedel för män.

– Det finns ett skämt inom branschen som säger att p-piller för män alltid är fem till sju år bort. Det är vad folk har sagt sedan 1960-talet, säger Andrea Tone, professor vid McGill University i Montreal, till AP.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.