När Anton Assarsson googlar sitt namn syns han knappt. Det gör istället en aktiv rasist som använder namnet som pseudonym för att sprida sitt budskap. ”Jag får göra ett tillägg i mina arbetsansökningar ”om ni söker på mitt namn så finner ni en rasist, det är inte jag”” berättar han.
I slutet av förra året var journaliststudenten Anton Assarsson ensam hemma, sjuk och eländig. Med ingenting att göra satte han sig vid datorn och gjorde det som så många skäms för – googlade sitt namn. Resultatet var en chock.
– Det första som dök upp var en blogg där man hela tiden refererade till pseudonymen Anton Assarsson. Signaturen spred fullständigt vidrig rasistisk propaganda. Jag tittade runt och hittade mer och mer av samma sak.
Det kan låta banalt men det blir allt viktigare för privatpersoner att synas på rätt sätt på internet. Rekryterare som gör en personnamnssökning när de funderar på att anställa någon har ökat med 17 procent på bara två år. En fjärdedel gör det. En tiondel av alla företag tittar dessutom igenom Facebook och Twitter för att se vad du håller på med. Att dela namn med en rasist kan alltså vara förödande.
Bara några veckor efter att Anton Assarsson blivit medveten om pseudonymen med samma benämning ansökte han om en praktikplats på svenska Handelskammaren i London.
Tidigt i anställningsprocessen ringde de upp honom och frågade om han hade provat att söka på sitt namn. Han berättade snabbt vad han hittat och förtydligade att det inte var honom det gällde. Rekryterarna blev uppenbart lättade. Sedan dess lägger han alltid in en fotnot i sina ansökningshandlingar som förklarar att det inte är han som är ”rasisten Anton Assarsson”.
– Men det känns fruktansvärt orättvist att det ligger på mig att behöva förklara. Jag är en aspirerande journalist och vill inte synas i sådana sammanhang.
Anton Assarsson har än så länge inte försökt ”sökmotoroptimera”, jobba för att positiva träffar på hans namn hamnar högt upp i en sökning. Men många har reagerat positivt på att han kompletterar sin ansökan med den lilla varningen.
– Men det känns ändå olustigt. Jag vill inte att mitt namn ska associeras med rasism. Speciellt när jag söker jobb. ”Vem var den där Anton? Äsch, det var någonting med rasism. Då skiter vi i honom”.