– Det var några ”grisar” ändå, säger Monica Adolfson när vi drar vidare.
Makarna Monica, 54, och Arne Adolfson, 57, är båda hängivna fritidsfiskare som inte tillåter sig att missa det fria kräftfisket i Vättern. DN följde med paret från Nynäshamn och deras trogna vänner från Luleå, 68-åringarna Gunn och Jan-Erik Holmgren, ut på den storslagna sjön när burarna lades ut.
Sammanlagt blev det 30 stycken fördelade på fyra platser, de första ilagda
på slaget 17 på fredagen.
Just den tidpunkten andra fredagen i augusti är startskottet för de fem helger årligen då fritt kräftfiske i Sveriges näst största sjö tillåts.
På lördagsmorgonen var DN åter med i båten ut från Hästholmens hamn intill mäktiga Ombergs fot när fångsten skulle bärgas. På väg till andra stället, längre ut i vattnen väster om Nässja, stegrades åter spänningen.
Visst förekommer tjuvfiske, och visst kan man missa med betet eller lägga i burar där det redan fiskats friskt av yrkesutövare. Men något sade oss att nu, här ute ovanför en platå som enligt ekolodet gav ett djup på blott 14 meter, kommer det att lossna.
Och det gjorde det. Tolv burar drogs upp, rätt gott om läckerheten i flertalet av dem, låt vara att rätt många inte höll måttet. Monica Adolfson vittjade burarna, där man använt fisk som bete, och sållade vant bort de småkräftor som genom den proceduren välsignades med fortsatt liv. Hon fick hjälp av Gunn Holmgren och en påtagligt försiktigt kräftplockande Jan-Erik Holmgren.
– Nu är vi nog uppe i säkert tio kilo, sade Arne Adolfson.
– Uppenbart ofiskat här, tillade han förnöjt.
Vilket betydde att båda omgångarna burar lades ut på nytt i samma område, säkert ett par tusen meter ut i Vättern.
Gråa men regnfria skyar och ljummen luft gjorde morgonens övningar mycket behagliga. Här och där sågs andra kräftfiskare ute på samma uppdrag; bärgande av säsongens första frifiskefångst.
Obehagligt kändes det dock när nästa omgång burar synades – noll innehåll i bur efter bur.
– Nåt som inte stämmer, muttrade Arne Adolfson, den självklare arbetsledaren.
Tjuvfiske, måste ha varit tjuvar här och tagit för sig i natt. Nedrigt, för jäkligt. Tänkte vi lite till mans ombord. Tills linans sista bur kom upp ur djupet. Full med kräftor!
Just sista buren hade fisk som bete medan övriga var laddade med hundfoder,
inköpt billigt eftersom bäst före-datum passerats. Kräsna kräftor, varför käka gammalt hundkäk när det finns fin fisk?
– Inget mer av det hundfodret, slog Arne Adolfson fast.
Monica och Arne Adolfson har sin båt i Hästholmen en stor del av året, de far ner från Nynäshamn när tillfälle ges och i Hästholmen bor de i ett gammalt torp i stor avsaknad av moderniteter. Och så fiskar de, inte bara kräftor – ändå är kräftfisket definitivt sommarsäsongens höjdpunkt för paret:
– Vi hyr in oss på kräftfiskevatten här, men det slår inte på långt när fria fisket eftersom det ger tillgång till så stora fiskeområden.
Tillbaka i den välskötta hamnen i Hästholmen kommer de i samspråk med andra fritidsfiskare. Man jämför fångster, vikterna, Adolfsons och Holmgrens skörd visade sig landa på 16 kilo, 9 kilo missades antagligen genom foderfadäsen.
Så, är hundfoder så lyckat? Ja, bara fodret är färskt, säger den som tidigare åkt dit på utgånget hundkäk. Det vilar något familjärt över stämningen. Men tjuvfiskandet kastar en mörk skugga över samtalen.
– Vi fann två kräftor i våra burar, två ynka. Burarna har vittjats av tjuvar i natt, säger någon.
Och flera bekräftar att det gått ut båtar mitt i natten, en märklig tid för kräftfiske. I lokaltidningen läser vi en notis om gripna tjuvfiskare – visserligen drog de bovarna upp kräftor i en å och inte i Vättern. Men allt sammantaget pekar mot en mycket stark drivkraft: Pengar.
Kräftorna inte bara smakar bra, de är även guld värda. Något ingen förnekar.