Per Jodenius: "Jag tänker inte sätta dit någon"

Nu berättar han om livet efter avslöjandet och strategin inför rättegången som börjar på tisdag.

Per Jodenius går ut i köket, mäter upp kaffe, häller i vatten och sätter på kaffebryggaren. Han berättar hur glad han är för att han fick den fina lägenheten i centrala Växjö precis när han behövde den.

- Det är svårt att få bra lägenheter här men jag hade fem års kötid, säger han.
Här har han bott sedan i höstas när han flydde tillbaka till Småland efter att dataintrången avslöjats. Inom loppet av ett par dagar hade han fått sparken från jobbet som pressekreterare på folkpartiets ungdomsförbund Luf, han hade förhörts av polisen, han var högvilt för medierna och polisen hade gjort husrannsakan i hans hem och på hans arbetsplats.

- Jag var ganska chockad i början. På två dagar hade jag blivit av med mitt jobb och min inkomst och suttit i polisförhör för första gången, säger Per Jodenius.

När han fick veta att socialdemokraterna anmält honom för dataintrång tog han det först inte på allvar.

- Jag förstod aldrig att det jag gjorde var brottsligt. När förundersökningen inleddes trodde jag inte att det skulle leda till något. Det var först när polisen ringde och kallade mig till förhör som jag förstod att det var allvarligt.

Han berättar om hur obehagligt det var att komma tillbaka till bostaden när polisen varit där och letat igenom hans tillhörigheter.

- Jag tyckte det kändes kränkande och var tvungen att städa. Jag dammsög och skurade. Men allt var i ordning, polisen hade inte röjt runt så där som man kan se i filmer.
Dataintrånget var den stora nyheten i alla medier och Per Jodenius namn och bild pumpades ut i tidningar, radio och tv.

- Det värsta var att min familj drogs med utan att ha gjort något. Det ringde journalister hem till mina föräldrar till och med på natten och till deras mobiler när de var på jobbet.
Per Jodenius såg till att hålla sig undan.

- De första dagarna gömde jag mig hos en kompis och var avkopplad från allt.

Flyttlasset till Växjö gick i höstas strax efter valet. En av de första sakerna han gjorde var att anmäla sig hos arbetsförmedlingen och börja söka jobb. Nu, ett halvår senare, har han sökt ungefär 60 jobb och lyckats ta sig till fyra intervjuer. Men han har fortfarande inte fått något napp.

- En av arbetsgivarna kände igen mitt namn och visste vem jag var. Men för de andra berättade jag själv hur det var. Det har hänt att de arbetsgivare jag talat med har sagt att det är okej men sedan har huvudkontoret inte velat att jag ska anställas.

Under det halvår som gått har han skapat en egen rutin som går ut på att han går upp senast klockan nio och börjar leta efter jobb att söka. På eftermiddagarna tränar han på gym och promenerar.

- Jag försöker hålla normala tider och tränar så mycket som möjligt, säger han.

När Per Jodenius slutade på folkpartiet fick han fyra månadslöner. I slutet av december när den sista lönen betalats ut trodde han att han skulle få ersättning från a-kassan.

Då förstod han inte följderna av att han skrev under ett papper där det står att han sade upp sig själv jämfört med att han blivit uppsagd. Det gör han nu.

- Jag fick 45 extra karensdagar för att ha sagt upp mig själv. Nu efteråt har jag fått veta att jag skulle ha haft med mig en facklig representant som kunnat intyga att jag fick sparken, säger Per Jodenius.

Per Jodenius anser inte att det råder någon som helst tvekan om att han tvingades sluta mot sin vilja.

- Johan Jakobsson gav mig sparken i telefon halv tre på natten efter att dataintrånget blivit känt. Och sedan hade min arbetsgivare ett möte där jag fick sparken formellt.
Han insåg tidigt att det skulle bli knapert om han inte fick något nytt jobb.

- Jag sparade så mycket jag kunde under de månader jag hade lön och därför har jag klarat mig utan inkomst sedan den 1 januari. Men det känns konstigt att inte ha något arbete. Jag har jobbat sedan jag var 16 år på olika ställen. Till exempel på Posten och i en glassfabrik.

Per Jodenius hoppas att det ska bli lättare för honom att få ett arbete när rättegången är över och uppståndelsen lägger sig. Han ser fram emot att slutpunkten närmar sig.

- Det är klart att jag är spänd. Men jag känner mig samlad och stark och tycker att det ska bli skönt att få det ur världen.
Under rättegångsdagarna hamnar han i fokus igen.

Förutom Jodenius är det fem personer som ska inför rätta på tisdag och onsdag i nästa vecka:
Folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Jakobsson som tvingades lämna sin tjänst när det kom fram att han känt till dataintrången.
Folkpartiets presschef Niki Westerberg, som tog timeout i väntan på rättegången när det visade sig att även hon känt till intrången.
Niklas Sörman, ombudsman på SSU i Skaraborg, som skaffade inloggningen till intranätet och gav uppgifterna till Lagerlöf.

Nicklas Lagerlöf, då ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Västra Götaland, som fick inloggningsuppgifterna av Sörman och spred dem vidare till Jodenius.

Niklas Svensson, då journalist på Expressen, som fick inloggningsuppgifterna av Jodenius.
Per Jodenius valde att berätta allt i polisförhören. I början funderade han på om han gjorde rätt eftersom det fick konsekvenser för de andra.

- Först tänkte jag att de inte skulle ha suttit där om jag inte sagt något och då tog jag på mig skulden för det. Men snart insåg jag att de måste ta ansvar för sina handlingar själva.

Han har inte träffat Johan Jakobsson och Niki Westerberg sedan början av september när historien rullades upp. Den här veckan möts de igen.

- Det kommer att kännas väldigt märkligt. Olustigt på något vis. Men jag åker inte till Stockholm för att sätta dit någon.

Per Jodenius och hans advokat Lars Perhard har kallat It-säkerhetexperten Joakim von Braun som vittne.

En del av strategin går ut på att argumentera för att informationen inte var så viktig som socialdemokraterna säger.

- Om nu informationen var så hemlig varför skyddade de den då inte bättre? De säger att det var för att de inte hade råd men vem tror på det?

Den andra delen går ut på att visa att dataintrånget inte är ett så allvarligt brott som man kan tro med tanke på uppmärksamheten i medierna.

- Det handlar om att ta ner det till det bötesbrott det är.

Per Jodenius tycker att han redan straffats hårt och ser domen som sitt fjärde straff.

- Jag fick sparken, jag hängdes ut i medierna och jag har inte fått något nytt jobb.

Han anser också att han gjort en hel del omvärderingar under det senaste halvåret.

- Förr var det exempelvis viktigt med hög lön men det är det inte längre. Nu går familjen och vännerna före jobb och lön. Jag har ytterst få vänner kvar från den politiska tiden. De hör inte av sig. Och då är det människor man brukade tala med varje dag.
En annan viktig lärdom är att inte ryckas med allt för häftigt när arbetsgivaren manar på.

- Man ska alltid vara lojal mot sin arbetsgivare men den lojaliteten får aldrig gå ut över det egna privatlivet.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut