Sagåsen utanför Göteborg har nyligen fördubblat kapaciteten. 50 platser finns i dag för framför allt asylsökande som omhändertagits inför eller efter beslut om avslag.

Många får vänta blott något eller några dygn innan de sänds ut ur landet. Andra kan bli boende i förvaret i månader innan beslut om deras framtid har fattats och utresa spikats.

- De vistas hos oss för att myndigheterna har anledning att tro att de inte kommer att följa ett negativt beslut. De ska hållas tillgängliga för samtal och utredning. Men de ska inte behandlas som häktade. De har inte begått brott, summerar Stefan Bergman.

Han slår vakt om den tydligt civila profil som Migrationsverkets förvar ska ha enligt de direktiv som utfärdades när verksamheten flyttades över från polisen 1997.

Låsta ytterdörrar och säkerhetsfönster gäller på Sagåsen. I övrigt påminner anläggningen inte särskilt mycket om ett fängelse. Den ligger granne till en öppen flyktingmottagning. De 54 anställda har civila kläder och kallas handläggare.

- Vi behandlar de frihetsberövade med respekt och söker bygga upp ett förtroende. Samtal är vårt viktigaste arbetsredskap, klargör Nils Eriksson efter två års tjänst vid förvaret.

Efter två rymningar omedelbart efter varandra i våras, då totalt tio personer avvek, talade enskilda tjänstemän vid gränspolisen om svängdörrar på Sagåsen. Den gången hade någon smugglat in ett brytverktyg så att ett säkerhetsfönster kunde forceras.

Ytterligare fyra personer har dessutom avvikit under året i samband med sjukbesök, då det till alldeles nyligen var oklart vilka möjligheter verkets personal hade att ingripa.

14 personer har således avvikit vid sex olika tillfällen under 2004.

- Det är ingen orimligt hög siffra med tanke på att 400 personer har passerat Sagåsen även om rymningarna är fler än tidigare år, menar Stefan Bergman.

Han tror inte på strängare restriktioner:

- Bästa sättet att förebygga rymningar och våld är att avläsa stämningen i gruppen. Upptäcker vi avvikande beteende har vi möjlighet att begära förflyttning till kriminalvården.

Bara i ett enda fall i år har hot uttalats mot personalen vid Sagåsen. Ingen anställd har anmält att de utsatts för våldsamheter.

- Jag är ofta spänd på jobbet. Jag förmedlar ju obehagliga besked och kan inte alltid förutse reaktionen. Men jag är inte rädd, noterar Margaretha van Orshoven, som tjänstgjort på Sagåsen i fyra år.