En del har han åstadkommit, även om kritiker skulle velat se mer gjort.
Men nu har Persson bestämt sig för att gå i närkamp med oljan som ett av de största hoten mot både klimatet och folkhemmet. Men trots allt tal om det Gröna folkhemmet är det ändå inte miljön och den hotande eller möjligen redan pågående klimatförändringen han börjar med.
När han bekvämt slagit sig ner i soffan på sitt tjänsterum i Rosenbad årets första riktigt varma dag är avstampet ett annat: den prisspiral som det ständigt ökande oljepriset dragit in världen i.
Oljan drar med sig naturgasen och kommer att dra med sig kolet. Den drar också med sig elen, förklarar han.
Att bryta beroendet av olja och andra importerade fossila bränslen är alltså lika mycket en ekonomisk fråga, enligt statsminister Persson. Inte heller den andra punkten för att bryta oljeberoendet är miljön utan säkerhetspolitiken. Först därefter tar han upp klimatet och utsläppen av koldioxid som är själva motorn för klimatförändringen.
När det gäller byggnader och deras uppvärmning känner jag mig lugn. Vi kommer att fasa ut det fossila beroendet. Det verkligt stora problemet är transportsektorn, anser Persson.
Sen målar han upp bilder som de flesta känner till men ofta blundar för. Det är bilindustrin och andra tillverkningsföretag som i det närmaste avskaffat sina egna lager och i stället låter dem rulla omkring på vägarna. Det är vi vanliga bilister som inte sällan låter oss fraktas i bränsletörstiga Volvo- och Saabbilar. Det är lågprisflyget som med braskande reklam lockar oss till världsmetropoler för några hundra kronor.
Det kommer att bli ohyggligt mycket dyrare att flyga lågpris i framtiden. Flyget är den stora förloraren och har nästan varit befriat från skatter. Det har flugit på en räkmacka, säger Persson och hänvisar till att det än så länge inte finns något alternativ till dagens flygfotogen med olja som ursprungskälla.
Men hans avsikt är inte att skrämma med en bister framtid och därför få oss att ställa av bilen. I Perssons gröna folkhem har både bilen och en varm villa en självklar plats. Men det har gått alltför trögt att komma ifrån den direktverkande elen som uppvärmning i våra bostäder. Elen behövs bättre på andra områden, menar han.
Man kan mer än ana att han skulle vilja se att folk snabbare övergav elvärmesystem som slukar 20 00030 000 kilowattimmar el per år. Innebär det att han vill ha hårdare styrning av övergången?
Det vill jag inte avslöja, blir svaret.
Däremot pratar Persson gärna om hur Sverige ska kunna bli mer eller mindre självförsörjande på bränslen som kan ersätta bensinen och dieseln. Det är just detta som hans Oljekommission med bland andra Volvochefen Leif Johansson och Birgitta Johanson Hedberg, vd i Lantmännen, ska vara vägvisare för. Några detaljer om förslagen som ska lämnas före midsommar vill han dock inte lämna. Men att lösningarna växer i skogen och på åkern råder det inget tvivel om.
Vi bör kunna ta ut mer i vår skog utan att komma i konflikt med miljömålen. Som egen liten skogsbrukare med praktisk erfarenhet är jag övertygad om att det går. Bara att vi röjer och gallrar på ett mer planmässigt sätt gör att vi kan få upp produktionen, säger Göran Persson och lutar sig mot nyvunna erfarenheter från sin gård i Sörmland.
Som folkhemsföreståndare vill han gärna binda ihop ekologin med ekonomin och sysselsättningen. Framtiden för människor på landsbygden är åtminstone att delvis ersätta odling av spannmål och mjölkproduktion med odling av olika energigrödor som hampa, olika grässorter och kanske också energiskog. Men när Persson målar upp sin framtidversion verkar han bestämt föredra traditionella åkrar framför energiskogsåkrar:
Själv tycker jag inte om energiskog på åkern. Men jag kan inte anklaga en bonde som skriver avtal om energiskog och odlar det. Det är fullvärdig produktion, säger han.
Med skog och åker som Sveriges nya oljekälla förväntar han sig en mängd olika förädlade bränslen som kan ersätta både diesel och bensin. Det vore dock direkt skadligt om han eller någon annan myndighet bestämde vilka bränslen som är bäst av till exempel biogas, rapsmetyleter eller etanol.
Jag tillhör dem som tror att vi har en jättemöjlighet att utveckla en egen bränsleproduktion som vi bara står i början av och inte riktigt vet hur genombrotten kommer att se ut. Därför gäller det att stimulera brett och inte ha för mycket pekpinnar utan att skapa miljöer där innovatörerna går loss, är hans bestämda uppfattning.
Så till den mer närliggande verksamheten: höstens val. Statsminister Göran Persson har gång på gång avkrävts besked om hur en framtida regering kan se ut. Det ständiga svaret är att målet är en socialdemokratisk regering. Men många tvivlar ju på att det är en realistisk lösning med en socialdemokratisk minoritetsregering när båda miljöpartiet och vänstern krävt ministerposter för att stödja en s-regering.
Jag tänker ju inte formulera mig på ett sådant sätt före valet att jag låser mig.
Det får ingen göra. Det vore att svika det demokratiska ansvaret gentemot parlament och väljare, säger han
Men att det kan finnas andra alternativ än en ren socialdemokratisk regeringen förnekar han inte:
Det är klart att det gör. Men de spekulerar jag inte om, är Perssons besked.
När han ska positionsbestämma de fyra borgerliga partierna i förhållande till det egna partiet funderar han högt och hamnar så småningom i det centerparti han en gång samarbetade med.
Centern är ett resultatorienterat parti. Jag tror fortfarande att de ligger närmast oss i praktiken, säger han och kallar folkpartiet för ett socialliberalt parti, även om dess ledning liksom centerns mycket tydligt markerar ett stort avstånd till socialdemokraterna.
Göran Perssons framtidstro är stor, vilket den ska vara som partiets motor. Den förbättrade ekonomin med sjunkande arbetslöshet är det bästa beviset på att socialdemokraterna, enligt honom, har bäst förutsättningar att leda landet. Det visar också opinionsmätningar, tycker han.
Min bedömning är att det stora, stora isblocket glider åt vårt håll, sammanfattar han och medger att tiderna varit betydligt mörkare och fortsätter:
Hade det varit val för ett år sedan tror jag att de hade klarat sig. Då hade Alliansen haft en god chans. Våra väljare har inte tyckt att vår politik varit tillräckligt bra, inte minst när det gäller sysselsättningen. Nu ser vi att den hackar upp rätt ordentligt.