På demensboendet Bokhöjden i skånska Hjärnarp är det rena hönsgården sedan ett par veckor tillbaka. Fem fjäderfän förgyller nu de boendes vardag och experimentet är så här långt en rungande succé.
– Vi märker stor skillnad på de boende. Deras förhållande till djuren är ömt, mjukt, glatt. Djuren skapar ett lugn hos dem som inte liknar någonting annat, säger undersköterskan Anette Neumayer på Bokhöjden.
Hönorna Alice, Agda och Pyttan och tupparna Victor och Pål är nu det stora samtalsämnet på boendet. På dagtid går de omkring och sprätter i rabatterna och på natten bor de i en ombyggd lekstuga.
De boende är ytterst engagerade i hönsen, hur de mår, om de har fått mat och vad de gör.
– Det har också stärkt banden till de anhöriga i många fall. Det kan vara svårt att prata med en dement människa, men hönsen skapar ett naturligt samtalsämne och kan lösa upp knutar, säger Anette Neumayer.
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska institutet, intygar att den forskning som bedrivits kring dementa och djur visar på positiva resultat.
– Djuren kan ge kravlös kärlek och påminna om positiva upplevelser under uppväxten. Dementa har ju precis samma intressen som vi andra och det gäller att hitta vad varje individ tycker om, säger han.