>> Buggning

Ända sedan Säkerhetspolisen avslöjades för att olagligt ha monterat in mikrofoner hos PKK-sympatisörer efter Palmemordet på 1980-talet har buggning varit en het svensk juridisk potatis.

Motståndarna hävdar att i princip alla löper risk att avlyssnas om polisen får fria händer.

Förkämparna betonar att buggning är resurskrävande och bara kommer att användas där det är absolut nödvändigt.

Det lagförslag som riksdagen ska ta ställning till i dag, onsdag, har stötts och blötts i åratal. Hösten 1996 tillsatte den dåvarande s-regeringen en utredning. Den
1 november i år presenterade justitieutskottet det betänkande som nu ligger på bordet.

Förbud mot buggning av redaktioner, tvång att informera avlyssnade i efterhand och inrättande av en särskilt granskningsnämnd är justeringar som på sluttampen fått s och allianspartier att komma överens.

Om inget oförutsett inträffar kan polisen redan den 1 januari 2008 börja montera upp mikrofoner i bostäder, bilar och andra slutna rum där brottsmisstänkta vistas. All avlyssning kommer att ledas från Stockholm, där Säpo och Rikskriminalen gemensamt byggt upp den organisation som ska sköta det praktiska arbetet.

- De förberedelser som krävs är gjorda och vi kan köra i gång från dag ett, säger polisöverintendent Peter Waldenström, ansvarig för Säpos utvecklingsarbete.

- Vi har jobbat med det här i över ett års tid, införskaffat utrustning och tränat på att hantera denna, berättar polisintendent Arne Andersson på Rikskrim, som kommer att sköta all buggning åt den öppna polisen.

De extrapengar som skjutits till för Rikskrims del ter sig dock ganska måttliga, bara elva miljoner kronor. Säpo får klara sig inom befintliga ekonomiska ramar.

En snabbkoll med personer som med stor sannolikt kommer att använda buggning i sitt arbete visar att det inte finns någon övertro på metoden.

- Det är ett bra komplement, men kommer inte att revolutionera polisarbetet. Precis som en snickare inte klarar sig utan sin hammare trots att det finns spikpistoler måste vi fortsätta sköta det traditionella hantverket med förhör, tekniska utredningar och så vidare, säger P-O Johnsson, biträdande spaningschef vid polisen i Västra Götaland.

- Jag kan blicka tillbaka på många situationer där man tänkt "aj fan, där borde vi ha haft möjlighet att bugga". Samtidigt har jag en känsla av att det rent tekniskt kommer att bli svårt att placera ut mickarna där vi vill ha dem och mängden ointressant information kommer att vara enorm, säger chefsåklagare Tomas Lindstrand i Stockholm, som är specialiserad på Säporelaterade utredningar.

Både Lindstrand och kollegan Ola Sjöstrand, vice chefsåklagare i Malmö, betonar att det internationella samarbetet nu kommer att gå betydligt smidigare. Under den långa tid som Sverige tvekat har så gott som samtliga europeiska länder, inklusive samtliga nordiska, godkänt buggning.

- Men buggning i sig kommer inte att vara nyckeln till att lösa den grova organiserade brottsligheten. En betydligt effektivare åtgärd skulle vara att införa strafflättnader för de brottslingar som väljer att samarbeta med polisen, säger Sjöstrand.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut