Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Polisen: En del av gatubarnen var rädda att vi skulle ge dem stryk

Mikael Lins och Christian Frödén tar med sig en 17-årig pojke in i den buss som fungerar som gränspolisens rullande förhörsrum. Allt pekar på att pojken har upphört med droger och han misstänks inte för några nya stöldbrott.
Mikael Lins och Christian Frödén tar med sig en 17-årig pojke in i den buss som fungerar som gränspolisens rullande förhörsrum. Allt pekar på att pojken har upphört med droger och han misstänks inte för några nya stöldbrott. Foto: Nicklas Thegerström

”Hur får man en kille från gatan att bryta med sitt kriminella liv, när han ändå inte kan komma in i samhället?”

Christian Frödén kastar ut frågan när vi står i halvmörkret under Klarabergsviadukten. Han är en av en handfull poliser som ska försöka få 200 gatubarn i Stockholms city att sluta begå brott.

Det är snart två år sedan han träffade pojkarna från Marocko för första gången.

De var inte sociala och kontakt­sökande som många av de andra utländska killar han vid det laget hade lärt känna i kvarteren kring Sergels torg. I stället – skygga och misstänksamma.

– Så fort de förstod att jag var polis drog de iväg direkt, berättar Christian Frödén när vi går till fots mot Stockholms Centralstation.

Nykomlingarna hade en annan bakgrund än de ensamkommande barn som dittills dykt upp på plattan och andra ”kända riskmiljöer”. I takt med att de lyckades inleda samtal insåg Christian Frödén och hans kolleger skillnaden.

– Marockanerna var inga familje­grabbar som fått hjälp av sina föräldrar att söka en bättre tillvaro. De hade levt i gäng i flera år och fostrats till överlevare ute på ­Europas gator. En del var rädda för att vi skulle ge dem stryk, precis som de fått av polisen i andra länder.

Medan problemen inom den tidigare gruppen ofta stannade vid drogmissbruk blev de marockans­ka pojkarna snabbt ett bekymmer för omgivningen.

Fler och fler fastnade på övervakningsbilder i samband med stölder och personrån och Christian Frödéns uppdrag blev att leta upp de misstänkta.

– Det klassiska var att de hade närmat sig folk i vimlet genom att skoja och göra fotbollsfinter och plötsligt hade de norpat plånboken eller mobilen. En del offer hade hunnit göra motstånd och då hade stölderna ibland övergått till rån.

Så småningom började det dyka upp spekulationer i massmedier om att de marockanska pojkarna skulle vara utnyttjade i människohandel eller prostitution här i Sverige. Fram till i dag har polisen dock inte fått någon sådan bekräftelse.

– Jag kan bara svara att det är ingenting vi kunnat styrka, säger Christian Frödén.

Vid det här laget har vi kommit in i Centralstationens hav av människor. Ankomsthallen, liksom t-banan under oss, blev en återkommande brottsplats.

– Ensam på väg hem från krogen är man ett lätt byte.


Foto: TT

Då och då kunde Christian Frödén och hans kolleger också se hur den nya gruppen hamnade i slagsmål med andra ensamkommande minderåriga.

– Marockanerna var särskilt sura på en grupp afghaner som fått uppehållstillstånd och som i deras tyckte inte borde stå på plattan och hålla på med knark. Själva hade de fått nej på sina asylsökningar.

De många brottsanmälningar som Christian Frödén skrivit ingår nu i den statistik som DN kunde publicera i torsdagens tidning och som visar en kraftig ökning av stölder, narkotikabrott, rån och våldsbrott. Nu är det hans uppgift att försöka få brottskurvan att vända neråt. Sedan den 1 september ingår Christian Frödén och hans kollega Mikael Lins i en nystartad grupp inom gränspolisen som ska punktmarkera de marockanska gatu­barnen och andra unga hemlösa som begår brott i Stockholmsregionen.

Ett tröstlöst arbete, skulle en del kanske säga.

– Det kommer hela tiden nya killar som faller in i samma mönster. Andra försvinner innan vi hunnit färdigt med våra utredningar, vart vet vi inte. Det vi kan göra är att närma oss killarna och försöka vinna deras förtroende, och därifrån visa att det inte är okej att begå brott, säger Christian Frödén.

Vi har kommit ut igen, sneddar över Vasagatan och närmar oss McDonalds dygnet-runt-öppna restaurang i det dunkla betongschaktet under Klarabergsviadukten.

Christian Frödén och Mikael Lins ser honom direkt. Bakom glasrutorna sitter en kille i blå keps med en bricka framför sig.

– Ett känt ansikte som tillhör målgruppen, förklarar Mikael Lins.

Poliserna går in och slår sig ner. Killen i kepsen skiner upp och sträcker fram handen. De tre pratar lågmält och efter en stund följer killen med ut till en grå buss med tonade rutor som står parkerad utanför. Det går en stund och efter kanske tio minuter öppnas sidodörrarna igen. Christian Frödén tecknar ett snabbt porträtt av pojken som vandrar i väg längs trottoaren.

– Sjutton år, kommer från Marocko, varit i Sverige i ett år. Första tiden tog han droger och hängde med ett gäng som begick stölder. Sen hände något. Socialen ordnade en familjehemsplacering och en skolplats. Nu förekommer han inte längre i några ärenden och allt tyder på att han har lagt av med drogerna. En i grunden mysig kille.


Foto: Nicklas Thegerström

Samtalet i bussen har gett kvitto på att den nya gruppens uppdrag inte är omöjligt.

– Det är många som har jobbat med honom och vi har bidragit med en liten del. Det är skönt att se att det faktiskt går att göra skillnad, säger Mikael Lins.

Men vad som inte har förändrats är pojkens osäkra framtid. Han har fått avslag på sin asylansökan och vill inte tillbaka till hemlandet och sin, enligt egen uppgift, cancersjuka mamma. Som hundratals andra befinner han sig i ett vakuum.

– Att motivera unga svenska killar till att bryta en strulig livsstil är nog så svårt. Här pratar vi om skolade tjuvar utan någon chans att komma in i samhället. Ärligt talat ... det är jättesvårt.

Det går några dagar och vi hörs på telefon. Christian Frödén berättar att den gångna veckan inneburit nya stölder i city och längs t-banan. Han tycker sig skönja en trend.

– Det har kommit ett gäng äldre killar till stan och det finns tendenser till lite grövre brott. Men allt går så fort i den här världen, det är för tidigt att säga om det håller i sig.

Fakta.

Från och med den 1 september i år har gränspolisen övertagit arbetet med att punktmarkera de gatubarn som använder droger och begår brott i Stockholms län. En särskild grupp har bildats som tillsammans med socialtjänsten söker upp de mest brottsaktiva ungdomarna, som ofta kommer från Marocko. För att underlätta kontakten har bland ­annat en kvinnlig polis med ­marockansk bakgrund anställts.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.