I etern har det hittills varit fritt att bedriva signalspaning - för alla. Signalspaning i tråd, av telefon och mejl, har polisen däremot inte fått ägna sig åt på egen hand.
Tisdagens lagförslag, signerat regeringens utredare och tidigare Säpochefen Anders Eriksson, slår fast att polisen inte heller nu ska få signalspana i tråd på egen hand. Men i vissa fall ska Säpo och Rikskriminalpolisen ändå med hjälp av signalspaning få bekämpa internationella hot som riktas mot Sverige.
- Allt jag talar om och tittat på i denna utredning är rörande utländska förhållanden, inte inhemska, förtydligar Anders Eriksson.
Hoten det ska handla om för att polisen ska få signalspana i tråd är:
- Spioneri riktat från utlandet mot Sverige
- Spridning av massförstörelsevapen
- Internationell terrorism
- "Annan grov, organiserad brottslighet" som innebär hot för Sveriges säkerhet
Utredarens förslag innebär att polisen måste överlåta på FRA att sköta själva signalspaningen. Innan FRA utför detta åt polisen, ska en domstol ha bedömt att det föreligger ett reellt säkerhetshot mot Sverige och därmed ha beviljat signalspaningen.
Men sedan ska FRA hålla inne all information som polisen inte specifikt bett om och domstol inte beviljat utlämnandet av.
- För att domstolen ska ge sitt tillstånd måste den specificera exakt vilka befogenheter som ska ges för signalspaningen. En efterhandskontroll ska genomföras av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och enskilda ska kunna vända sig till nämnden om de känner sig felaktigt behandlade, säger Anders Eriksson.
Han jämför signalspaning i tråd med hemlig teleavlyssning. Sådan får polisen begagna sig av efter att domstol beviljat detta.
- Vid ett sånt tillstånd får polisen ta del av all information. Alla mejl och alla samtal. Men med mitt förslag kommer polisen att få tillgång till mindre material än vid hemlig teleavlyssning , säger Anders Eriksson.
Anders Eriksson kallar genomgående de ärenden där polisen kommer att ges rätt att signalspana för "undantagstillstånd". Han säger sig ha lagt största vikt vid att skyddet för personlig integritet ska vara starkt. Enligt honom är det egentligen bara i ett slags fall som polisen kommer att få signalspana i tråd – när hemlig telefonavlyssning inte är praktisk genomförbar.
Exempel: när en misstänkt person befinner sig i ett land som Sverige inte har något rättsligt samarbete med. Ett land som därmed inte hjälper Sverige att få teleavlyssningen till stånd.
- Då bör polisen få signalspana (---). Sverige behöver en lag som kan skydda oss mot allvarliga hot utifrån. Men signalspaning kan betyda stora intrång i den personliga integriteten. Därför ska huvudregeln vara att polisen inte ska få driva signalspaning, säger regeringens utredare.
Sju riksdagsledamöter, en ur varje parti, har varit involverade i lagförslaget. Förslaget, som riksdagen nu ska behandla, skiljer sig på ett par punkter från den proposition som lagts fram tidigare. Dels vill utredaren se en "vanlig" domstol besluta i vilka ärenden Säpo ska få signalspaning utförd. Propositionen ville i stället se en specialdomstol.
- En sådan skulle utses av regeringen, vilket jag tror skulle kunna väcka misstroende från allmänhetens sida.
Dels vill utredaren inte att enskilda personer som varit "sökbegrepp" vid signalspaning ska underrättas om att de varit det. Eriksson exemplifierar med två personer som talar om en tredje, personen A. Då har ju åtminstone inte A utsatts för integritetsintrång och bör inte underrättas.
- Men personen kan ju då vända sig till nämnden (för säkerhet och integritetsskydd) för att få veta om han eller hon förekommit i signalspaning.
Hur ska då domstol och FRA rätt kunna bedöma vilken information som är relevant för Säpo att få ut? Anders Erikssons övertygelse lyder att med rätt utbildning kommer parterna att sätta ribban på rätt nivå. Han tonar ner risken med att FRA och domstol behöver rådfråga beställaren, polisen, om vilken information som är rimlig att ge ut.
- Jag tror att man kommer att vara bra på att kräva att bevisläget håller, säger Anders Eriksson.