Polisen gör allt färre salivprov, så kallade topsningar, från misstänkta gärningsmän. I år räknar Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, med att få in ungefär 36.000 prov. Det är cirka 6.000 färre än förra året.
Det skulle kunna leda till att färre brott klaras upp, men varför topsningarna blir färre i år vet man inte. Tony Winkler på Rikspolisstyrelsens utredningsenhet säger till Sveriges Radios Ekot att det bland annat kan bero på dåliga rutiner hos polisen.
– Det finns anledning att tro att vi arbetar väldigt olika med det här inom polisen. Vissa polismyndigheter når upp till sina mål medan andra inte gör det, säger Tony Winkler till Ekot.
När möjligheten för rutinmässig salivprovtagning infördes 2006 rustade SKL för att kunna ta hand om så mycket som totalt 50.000 prover per år från landets polismyndigheter. Så många har de dock aldrig behövt hantera och i år verkar det alltså minska till en nivå i linje med 2008.
– Vi tror att det finns möjlighet att topsa fler personer. Det är väldigt effektivt att ha personer i DNA-registret eftersom då får man en träff direkt när man skickar in ett spår, säger Anna Granlund på SKL till Ekot.
2006 fick man in drygt 25.000 prover och 2007 drygt 30.000. SKL har fört kampanjer för att fler brottsmisstänkta personer ska provtas, eftersom man har outnyttjad kapacitet på analysutrustningen.
SKL:s hantering av proverna är automatiserad och datorstyrd, vilket gör att endast fyra heltidstjänster krävs för arbetet. På bara ett par dagar får polisen svar på ett inskickat prov. Utöver dåliga rutiner kan bristande kunskaper om lagstiftningen ligga bakom polisens "svaga användning av salivprovtagning" som Rikspolisen kallade det i en rapport.
Vid sidan av ett antal uppmärksammade fall som exempelvis Hagamannen i Umeå har polisen lyckats knyta ett par hundra personer till brott genom salivprovning. Långt fler har genom topsning kunnat frias från misstanke, vilket har gjort att polisen kunnat spara på sina resurser.
Olika polismyndigheter har olika kvoter på SKL:s biologiska enhet. Så har exempelvis Stockholm möjlighet att skicka cirka 14.500 salivprov, men i fjol blev det bara drygt 10.000. Vid slutet av förra året fanns totalt cirka 77.000 personer i SKL:s dna-register.