Ändå har egentligen ingenting hänt, enligt de som ska göra jobbet.
- Vi lever på en myt om att polisen arbetar effektivt och underrättelsestyrt. Men det saknas fortfarande moderna hjälpmedel och de gånger vi lyckas beror det på att enskilda poliser haft all information i huvudet.
Det säger Niki Ekman, en av Sveriges vassaste poliser när det gäller kartläggning och databearbetning. Förutom att hon är kriminalinspektör och chefsanalytiker på Rikskriminalens analysrotel har hon en examen i juridik och en masterexamen i underrättelsearbete från USA.
Niki Ekman och ett femtontal andra på analysroteln har i uppdrag att lägga pussel för att den mest välorganiserade kriminaliteten ska framträda ur polisens virrvarr av spaningsuppgifter, tips, underrättelseinformation, brottsanmälningar, beslag etcetera.
Men alltför många pusselbitar saknas.
- Det finns fortfarande inget system för hur vi ska få in den information som krävs för att få överblick och kunna säga var polisen ska slå till, säger Niki Ekman.
År efter år har analysroteln kämpat för att få databasen Obis (organiserad brottslighet i Sverige) att fungera. Obis sjösattes 1998 som ett svar på krav från EU och skulle bli hela rättsväsendets spjutspets mot Sveriges mest avancerade kriminella.
Tanken med Obis är att landets 21 självständiga polismyndigheter, tullkriminalen, Ekobrottsmyndigheten och andra skulle skicka en strid ström av heta uppgifter till analytikerna på Rikskrim. Då skulle nya, större mönster avtäckas och tidigare okända huvudaktörer fångas in. Fram tills dess hade de olika myndigheterna på varsitt håll jagat "sina" storskurkar - med små eller inga möjligheter att upptäcka om någon annan spanade på samma personer.
Men sedan 1998 har Obis inte lett till ett enda gripande, enligt DN:s källor.
- Det har varit ett enda stort fiasko. Allt vi kunnat göra är att skriva rapporter om historisk brottslighet som skickats till EU, säger en av de analytiker som jobbat med Obis.
Förklaringen är att de flesta myndigheter lämnat alldeles för få, för dåliga och för gamla uppgifter. Vissa har inte ansett sig ha tid, andra har ifrågasatt behovet och ytterligare några har inte lämnat någon förklaring alls.
Sämst i klassen är Stockholmspolisen.
Härifrån har nästan ingen information lämnats över huvud taget. I stället valde Stockholmspolisen för ett par år sedan att bygga upp en egen databas över yrkeskriminella.
- Enligt Obis hade Kalmar fjorton kriminella nätverk och Stockholm noll. Detta och annat gjorde att databasen döptes om till "Osis" bland folk här, säger Niki Ekman med ett snett leende.
Sedan i fjol är Obis-databasen i praktiken nedlagd. Nu planeras en ersättare: Noak (nationell organiserad allvarlig kriminalitet). I stället för att förlita sig på den lokala polisens samarbetsvilja hoppas Rikskrims analytiker denna gång själva kunna hämta information ur databaser i pågående utredningar, så kallade SUR (Särskilda undersökningsregister). Men detta är känsligt ur sekretessynpunkt och flera knäckfrågor återstår att lösa.
En annan bokstavskombination som Niki Ekman och andra brottsbekämpare en gång satte stort hopp till var SUP - Svenska underättelseprojektet. SUP drogs i gång av polisledningen 2001 med avsikt att skapa ett gemensamt system för att registrera och avslöja hot mot hela samhället, inklusive organiserad brottslighet. I projektet deltog även militären, Kustbevakningen, Tullen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och andra.
Men SUP hann knappt komma i gång innan det plötsligt avbröts i maj 2002. Förre projektledaren Steve Karlsson kan än i dag inte säga exakt varför.
- Men vet du, jag tror att man uppifrån tyckte att det blev för stort. Sen var man inte överens om vem som skulle förvalta det här, säger han till DN.
I brist på annat har polisen tvingats fortsätta använda ett system som var föråldrat redan när det togs i bruk: Kriminalunderrättelseregistret, KUR, från 1998. Ett problem bland många är att KUR, som bygger på 70-talsteknik, inte kan svara på vilka kriminella som är knutna till varandra.
- Det är en provisorisk lösning i avvaktan på något bättre, medger polisöverintendent Fredrik Nygren på Rikspolisstyrelsens stratregi- och utvecklingsenhet.
När "något bättre" kan komma vet fortfarande ingen. Polisen har visserligen en önskelösning: PUM (polisens underrättelsemodell). Men PUM skulle kräva uppluckringar av den restriktiva polisdatalagen, en fråga som justitiedepartementet skjutit på sedan 2001.
I avsaknad av ett centralt underrättelseregister har även andra myndigheter försökt ta fram egna system. Sekretess och datalagar förbjuder dock att dessa samkörs. Så i stället för den heltäckande bild av brottsligheten som SUP skulle ge tittar nu allt fler myndigheter på sin lilla del.
- Vi har ganska bra koll på ekobrottslingarna, men tyvärr kan vi inte se kopplingar till andra kriminella, säger Hans Ölander, chef för Ekobrottsmyndighetens, EBM:s, nystartade kriminalunderrättelsetjänst.
- Om motivet till ett våldsbrott finns i våra register är risken stor att polisen inte får veta det, säger Johan Falkman, specialist på organiserad brottslighet vid tullen.
Myndigheternas stigande frustration över detta framgår av en gemensam skrivelse till justitieminister Thomas Bodström från 2004. Budskapet: Sekretessbarriärerna måste rivas en gång för alla och ett centralt system byggas upp.
Bodström, som hittills varit avvaktande, säger nu till DN att han "känner ängslan inför ett sånt förslag".
- Man ska vara försiktig med att ha gigantiska register som gäller för en massa olika myndigheter, detta är ju uppgifter om människor och risken för missbruk blir mycket, mycket större. Vi ska komma ihåg att vi i Sverige har en väldigt stark hänsyn till personlig integritet som andra länder inte har, säger Thomas Bodström, som hellre vill se "tekniska förbättringar" och "mer samordning" av befintliga system.
Ytterligare en satsning som gett klent resultat är slutligen polisens Operativa Råd. Rådet bildades 2002 på order av regeringen. Medlemmarna är chefer från olika polismyndigheter, men även åklagarväsendet och Ekobrottsmyndigheten är representerade.
Rådet ska sätta ihop nationella aktionsgrupper med personal från olika myndigheter för gemensamma operationer mot den grova brottslighetens elit. Men i praktiken har få operationer blivit annat än traditionella utredningar inom respektive myndighet.
Orsaken: Varken förre rikspolischefen Sten Heckscher eller den nuvarande, Stefan Strömberg, har velat ge rådet egna pengar. Redan vid rådets första möte konstaterades också att "aktionsgrupptanken är död utan finansieringen genom centrala medel".
- Det har blivit mycket diskussion om vem som ska stå för övertid och utlandsresor. Därför har det här inte riktigt kommit i gång på allvar, säger polisöverintendent Johan Grenfors, tidigare på Rikskriminalen, i dag på EBM.
Ett exempel: I våras bad EBM länskriminalen i Stockholm om hjälp med spaning mot en mc-relaterad liga som hyrde ut byggjobbare svart. Länskrim svarade att man inte hade tid.
Följden av allt detta är att bekämpningen av den organiserade brottsligheten sker sporadiskt, utan samordning och utifrån dåliga underlag, menar de som DN intervjuat. Såväl Niki Ekman som flera andra återkommer till att polisarbetet ofta går ut på att nå statistiska mål och att "fylla finkan".
- Det saknas långsiktiga strategier, säger polisfackets ordförande Jan Karlsen, som i lördags kritiserade polislednngen på DN debatt för just detta.
- Visst fyller vi gärna finkan. Men det måste vara med rätt personer. Annars får vi fylla den i oändlighet, säger kommissarie Tord Modin, chef för rikskriminalens analysrotel.