Att titta på barnporr har varit olagligt i ett år. Men lagändringen har inte lett till ett enda åtal eftersom polisen inte letar efter personer som endast tittar på barnporren. ”Vi kan bara upptäcka det om vi beslagtar en dator efter misstanke om ett annat brott”, säger Björn Sellström, chef för barnpornografigruppen vid Rikskriminalen.
Det har varit förbjudet sedan 1999 att inneha barnpornografiskt material, och sedan den 1 juli förra året är det även olagligt att titta. Men det har inte inneburit några egentliga förändringar i polisarbetet. Ingen har åtalats för att ha tittat på barnporr.
– För att vi ska åtala någon måste vi ha ett förbrott. Vi ligger inte och skannar av nätet slumpmässigt, det är inte tekniskt möjligt, säger Björn Sellström.
Dessutom måste personen ha tagit del av en större mängd barnpornografi för att ett åtal ska bli aktuellt. Och det är inte helt tydligt var den gränsen går.
– Vi kan inte gå vidare även om vi hittar att en person varit inne tio gånger på en barnpornografisk sida. Det räcker inte, för det kan finnas tusentals andra webbplatser lagrade.
Trots det menar Mari-Ann Roos, rättssakkunnig på justitiedepartementet, att lagen uppfyllt sitt mål.
– Syftet med lagändringen var att täppa till ett hål och se till så att all befattning med barnpornografi blev straffbar, säger hon.
– För oss handlar det inte om huruvida polisen kan beivra brottet.
Men det finns fler frågetecken. Björn Sellström är kritisk till att domstolarna inte använder hela straffsatsen vid sin bedömning.
– De dömande instanserna ser det inte som sexuella övergrepp, utan som innehav.
Man förstår inte vad materialet beskriver, säger han.