Det blir mindre vanligt att landets fullmäktigeledamöter säger ja till medborgares krav på folkomröstningar. Bland de 22 namninsamlingar som kommunerna mottagit sedan 2007 är det bara i ett enda fall som ett enskilt ärende kommer att avgöras med valsedlar. En stor förändring jämfört med förra mandatperioden då hela 13 av 48 folkliga initiativ blev till folkomröstningar.
Det är när minst fem procent av de röstberättigade begär folkomröstning som kommunfullmäktige måste ta ställning till om en sådan ska anordnas, men det är allt oftare som ledamöterna inte tar hänsyn till folkopinionen.
Exemplen på upprop runt om i landet är många, visar DN:s studie. Vanligt förekommande är besparingar och förändringar i allmännyttan, men även större investeringar. I västgötska Karlsborg har kommunfullmäktige avvisat två folkomröstningar på kort tid. För ett tag sedan fick kommunkansliet in namn från nästan tio procent av de röstberättigade. Man hade tröttnat på omprioriteringar inom barnomsorgen och ville folkomrösta om besparingar, men denna begäran avslogs.
– Jag tycker det är konstigt att möjligheten till folkomröstning finns om det ändå aldrig blir några. De vill ju att vi ska engagera oss i politiken och så blir det så här. En tandlös tiger kan man tycka, säger initiativtagaren Magdalena Skiöld.
Ungefär samtidigt sa samma kommun nej till en helt annan folkomröstning om framtiden för järnvägssträckan från Skövde, men i det fallet berodde det enligt kommunalrådet inte på viljan, utan på att man ansåg att frågan inte var deras. Att låta folket rösta har han egentligen inga problem med, även om han tycker att politiska beslut ska tas i de flesta frågor.
– Jag har inget emot folkomröstningar, men här sitter ju faktiskt en folkvald församling, säger Kjell Sjölund (C), kommunstyrelsens ordförande i Karlsborg.
Ett annat exempel är skånska Kristianstad där kommunpolitiker ville bygga en multiarena för 330 miljoner kronor ur kommunkoncernens kassa, samtidigt som flera nämnder tvingas till tuffa besparingar. Medborgare retades upp och samlade ihop nästan 3 700 namnunderskrifter i hopp om att själva få bestämma, men både kommunstyrelse och kommunfullmäktige sa nej eftersom de ansåg att de folkvalda politikerna visste bättre.
– I grund och botten tycker jag om folkomröstningar, men det är inte rätt forum för en arenafråga. Det är alldeles för komplext, säger Bengt Gustafson (M), kommunstyrelsens ordförande i Kristianstad.
Trots att en opinionsundersökning i lokaltidningen pekade på att majoriteten i kommunen var emot ett arenaprojekt hade beslutet redan tagits och nu pågår byggnadsaktiviteter för fullt i stadsdelen Söder.
Undantaget bland de medborgerliga bakslagen är Avesta i Dalarna där de som skrivit på namninsamlingar fått som de velat. I samband med Europaparlamentsvalet ska folkomröstning hållas om var i kommunen SJ:s tåg från Stockholm ska stanna.
Möjligheten till kommunala folkomröstningar i nuvarande form har funnits sedan 1994 men kan, enligt statsvetaren Gunnar Wallin vid Stockholms universitet, ha mist sin roll eftersom medborgare i stället blir avskräckta när namninsamlingar gång på gång avslås.
– Antingen så får vi komma med nya bestämmelser eller så kan vi slopa det hela. Om man märker att det inte blir något resultat tappar man ju intresse. Det har ju inte haft någon vidare bra effekt hittills.
Han tror att det främst beror på att de aktuella sakfrågorna också diskuteras i de kommunala valrörelserna och att de som röstat därmed redan borde känna till konsekvenserna, men även att för många ärenden är alldeles för små.
– Det kanske bara gäller en specifik del av en kommun eller en viss typ av människor. Folkomröstningar är mer för allmänna frågor.
Samtidigt är kommunala folkomröstningar endast rådgivande. I teorin kan alltså politikerna gå emot vad folket beslutar i vallokalen, men några sådana fall känner inte Wallin till. Representanter för partierna brukar lova att man ska följa utfallet i folkomröstningen.
I vintras överlämnade Grundlagsutredningen sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask där man föreslår en rad förändringar i lagen för att stärka den svenska folkstyrelsen. Bland annat vill man införa en tioprocentsgräns där en rådgivande folkomröstning måste hållas, även om kommunpolitikerna inte vill.
Utredningen är ute på remiss fram till den 30 april 2009.