I söndagens DN berättade frilansjournalisten Ruben Andersson om sin bror, som tog sitt liv när han tvångsvårdades inom psykiatrin.
– Den enda behandling han fick var en tvångsinjektion psykofarmaka varannan vecka, skriver Ruben Andersson.
Den psykiatriska vården är i första hand en angelägenhet för kommuner och landsting. Men staten har ett övergripande ansvar. Inte minst för hur vården ska bedrivas.
Efter upprepade larmrapporter har regeringen de senaste åren pumpat in åtskilliga miljarder kronor i extra anslag. Men pengarna har sällan varit ”öronmärkta” utan betalats ut som en del av landstingens generella bidrag. Det gör dem svåra att spåra och ännu svårare att se någon effekt av.
– Hittills har det fungerat dåligt, säger riksrevisor Claes Norgren, som granskat de tillfälliga statliga bidragen åren 2000 till och med 2007.
– Det har genomgående varit dålig styrning. När vi gått igenom de utvärderingar som gjorts visar det sig att effektiviteten är väldigt låg. Ofta saknas uppföljningar, anslagen har helt enkelt försvunnit ut i ett allmänt hav av pengar. I vissa fall finns inte ens någon garanti för att de över huvud taget nått psykiatrin, säger Claes Norgren.
Rakel Lundgren, ordförande i Schizofreniförbundet, kan bara bekräfta bilden av en vård i kris och stora brister. Det stora problemet är att kvaliteten växlar så kraftigt över landet, anser hon:
– Man ska ha tur om man hamnar på en verksamhet där personalen är uppdaterad och följer de senaste rönen.
Socialminister Göran Hägglund kan inte annat än hålla med om kritiken, men påpekar att en lång rad beslut nu vidtagits efter vad som kom fram i den stora psykiatriutredningen för ett par år sedan.
Bland annat för att stärka patientens och de anhörigas ställning i vården och öka patienternas möjlighet till sysselsättning. Hur länge det dröjer innan förändringen blir verklighet vågar han dock inte sia om:
– Jag skulle vilja att allt vore möjligt att genomföra omedelbart. Vi lever redan på övertid. Men många åtgärder, som förndringar inom psykiatriutbildningen, tar tid att genomföra, säger Göran Hägglund.
Och av de 2,7 miljarder kronor över tre år, som regeringen anslog till framför allt barn- och ungdomspsykiatrin förra hösten, har ännu bara en del öronmärkts för att säkert nå sitt mål.
– För att få del av pengarna måste man visa resultat och ett förändrat arbetssätt. Först då ska man kunna kvittera ut pengarna. Men hur stor andel av medlen som öronmärkts vågar jag inte ha en uppfattning om, säger Göran Hägglund.