Det begåvningstest som används när man ska avgöra ett barns behov av särskola måste alltid tolkas och kompletteras. Resultatet är inget facit. Det förklarar psykologen Eva Tideman, som välkomnar Skolinspektionens granskning av kommunernas särskoleplaceringar.
En del barn som utreds för särskoleplats visar tydligt att de har behovet, men många befinner sig i gränslandet till svag begåvning eller utvecklingsstörning.
Som en del av bedömningen görs ett begåvningstest. Men det är mycket viktigt att man tolkar testresultatet mot all annan information man har om barnet, framhåller psykologen Eva Tideman vid Lunds universitet:
– Två barn kan få precis samma resultat men ändå ha olika förutsättningar att lära sig.
Vid sidan av begåvning testas också så kallat adaptivt beteende, dvs hur barnet fungerar jämfört med sina jämnåriga. Men dessutom måste psykosociala faktorer vägas in: barnet kanske har kommit från ett annat land och bytt språk, eller kanske det lever under press. Dessa barn har ofta sämre tillgång till sina inlärningsförmågor.
– Jag glömmer aldrig en pojke i nian som visade lysande resultat vid begåvningstestet. Jag frågade honom hur han själv trodde att det hängde ihop med att han hade IG i nästan alla ämnen. ”Hur tror du att jag ska kunna tänka på ekvationer och sådant när jag inte vet vilken fyllgubbe som sitter med morsan vid köksbordet när jag kommer hem?” svarade han.
Därför menar Eva Tideman att testresultat alltid måste betraktas som ungefärliga, men samtidigt är de utmärkta när de används på rätt sätt.
– Jag tycker att test är som verktyg. Med verktyg kan man göra fina saker, men man kan också slå ihjäl folk.
Eva Tideman välkomnar att Skolinspektionen nu ska granska kommunernas bedömningsgrunder.
– Jag tycker det är jättebra att man tittar på det. Särskoleutredning är en av de absolut svåraste uppgifterna.
– Är det korrekt utfört ska det göras både en psykologisk, en medicinsk, en social och en pedagogisk utredning.
Tideman vill också poängtera vikten av att inte betrakta placering i särskola som en bestraffning, som det ibland framställs. Ibland vill inte föräldrarna göra utredning, men ett barns självförtroende kan knäckas helt om det märker att det inte klarar det som kamraterna gör. För ett sådant barn är särskolan en nödvändig hjälp.
– För att ha en god psykologisk hälsa måste man uppfatta tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull, säger Eva Tideman.