Antalet barn som lever i ekonomisk utsatta familjer ökar, liksom klyftan mellan barn med olika ekonomiska villkor. Rädda Barnen slår i en ny rapport larm om ett trendbrott och efterlyser förbättringar i trygghetssystemen.
Enligt Rädda Barnens sätt att mäta är andelen fattiga barn i Sverige nu den högsta på tio år. Mellan 2008 och 2009, det senaste år organisationen haft tillgänglig statistik från, ökade andelen från 11,5 till 13 procent. I antal räknat ökade de ekonomiskt utsatta barnen med 28.000.
Fortfarande är dock andelen fattiga barn i Sverige lägre än på 1990-talet.
Rädda Barnen efterlyser ”ett batteri” av politiska åtgärder, som att höja underhållsstödet (som nästan legat still sedan 1997) och se till att andelen föräldrar som är hänvisade till grundnivån i föräldraförsäkringen på 180 kronor per barn minskar, inte ökar.
– Det räcker inte att förlita sig på en konjunkturuppgång eller att föräldrarna ska få jobb. Barnen kan inte vänta, det krävs åtgärder här och nu av våra folkvalda i stat, landsting och kommun, säger organisationens ordförande Elisabeth Dahlin i ett uttalande.
Den allra viktigaste faktorn för om barn ska riskera att hamna i en ekonomisk utsatt situation är emellertid i vilken grad de vuxna i hushållet arbetar. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, hamnar hela 58 procent av barnen i familjer där ingen förälder arbetar heltid i kategorin ekonomiskt utsatta. För barn i familjer där minst en förälder arbetar heltid är andelen 7 procent.
En annan faktor är hur länge man bott i Sverige. Bland dem som får ekonomiskt bistånd under längre tid – i statistiken definierat som tio månader eller mer under ett år – dominerar utrikes födda stort.
Barns ekonomiska utsatthet, eller barnfattigdom, kan mätas på olika sätt. Rädda Barnens metod bygger på att mäta dels antalet barn i familjer med låg inkomststandard (lägre än normen för boende och baskonsumtion), dels antalet barn i familjer som får försörjningsstöd. Den grupp som överlappar de båda kriterierna dras bort från slutresultatet.
Med det här sättet att mäta var andelen ekonomiskt utsatta barn över 20 procent under en period på 1990-talet. Den ökning man sett efter 2007 är ett trendbrott efter minskningar under 2000-talet.
Hos SCB hittar man två mått: Dels det fasta mått som utgör det första kriteriet i Rädda Barnens metod, låg inkomststandard, dels det EU-standardiserade relativa måttet på ekonomisk utsatthet, andel barnhushåll med en inkomst lägre än 60 procent av medianen i befolkningen.
Kurvan för det första måttet sjunker kraftigt från sent 1990-tal till 2006 – från 13 till 5 procent. Därefter planar den ut på runt 6 procent.
Kurvan för det andra måttet ligger runt 10 procent i mitten av 1990-talet och börjar stiga ganska markant efter 2004 till över 17 procent 2010. Det beror på att inkomsterna har ökat minst för de hushåll som har de lägsta inkomsterna – en större andel hamnar alltså under 60 procent av snittet för alla hushåll. Med detta mått minskar andelen ekonomiskt utsatta hushåll om de rikaste tappar inkomster.
Det finns en paradox i sammanhanget. Hushållens genomsnittliga standard har ökat under hela 2000-talet, och barnfamiljer hör till de grupper som ökat sina inkomster mer än genomsnittet – exempelvis nästan mer än dubbelt så mycket som de allra äldsta.