Krumma dvärgbjörkar och vidder så långt ögat når. Här har studiegrupper klafsat runt, blivit blöta om fötterna. De som vet och kan något om framtiden har pekat och berättat om den nya staden.
- De har malt och käbblat så länge att man tröttnat, säger Roger Lindehag, som är kontaktman i Midnightsun Cruisers, bilklubben som flyttade in här 1991.
Då var det röda tegelhuset en nedgången kompressorstation i LKAB:s ägo och den hade stått övergiven sedan slutet av 60-talet. Då slutade man bryta malm i Luossavaara. Men mitt över dalen tronar bergets stinna tvilling, Kirunavaara, och där tar man ut mer och mer malm för varje år.
Klubben har renoverat lokalen och gjort den så fin att Wheels Magazine utnämnt den till Sveriges snyggaste. De fick en jukebox i förstapris.
Här kan medlemmarna meka med sina amerikanska 50-talsbilar och här har Roger stått många timmar och fixat med sin jägargröna Buick -58.
Medlemmarna vurmar för sin lokal i rött, svart och silver, för rock´n roll, Elvis och bilträffar. Och för 50-talet. Det var också den tid då Kiruna och gruvan växte, då människor kom hit i tusental.
- Farsan flyttade hit i slutet på 50-talet och började jobba i gruvan. Han kom från Tornedalen och bostadsbristen var så stor att han fick bo i en ladugård, där man hade spikat upp väggar av plywood.
- Nu går det bra för gruvan och Kiruna igen och bostadsbristen börjar bli lika stor.
Roger Lindehag märker själv uppgången. Han har ett lokalt postföretag, "typ Citymail fast mindre", och det går utmärkt.
Han står tillsammans med Jan-Erik Stålnacke bakom bardisken och bollar fantasier och drömmar om framtiden. De vill se Kiruna växa, att fler flyttar hit. Att det finns utbildning så att ungdomarna bor kvar.
Vad tror du om den nya staden?
- Jag var uppe på LKAB i går och jävlar vad de tänkt sig! Glashotell på Luossavaaras topp, tempererad skidbacke inomhus, bad inne i berget.
- Men jag känner mig skeptisk. Det var så mycket.
Roger Lindehag hade läst LKAB:s egen vision av den nya staden. Deras egen arkitekt har tänkt sig att ravinen efter det gamla dagbrottet ska täckas över och glasas in. Där ska finnas tropisk regnskog, äventyrsbad och skidåkning på sommaren i ett tempererat klimat.
Kommunen, som håller i planeringen och i medborgarnas pengar, kallar den för en fantasi som skapar fler problem än den löser. Konjunkturerna går upp och ner och kommunen vill inte måla in sig i ett hörn med en storslagen vision som kanske inte kan bli verklighet.
Men hur ska det gå för klubben när den nya staden börjar växa upp intill deras vackert renoverade lokal?
- Vi är oroliga. Men vi har inte hört någon som sagt att huset ska rivas.