På måndagen startar rättegången om helikopterrånet och allt strålkastarljus riktas mot de djärva rånarna. I skuggan skymtar 26 G 4 S-anställda som ännu brottas med sviter av den skräckfyllda morgonen.
– Hela byggnaden skakade, jag trodde att den skulle rasa, som World Trade Center.
Det berättar i polisförhör en ung kvinna som arbetade i den så kallade uppräkningen på G 4 S när rånarna sprängde sig in. På frågan hur hon skulle gradera den rädsla hon kände på en skala från 1—10 svarar hon utan att tveka 10.
Efter rånet flyttade hon hem till sin mamma där hon stannade i flera veckor eftersom hon var rädd att vara ensam.
– Rånet har påverkat hela min livssituation. Jag är nästan alltid stressad och har svårt att sova, berättar kvinnan.
Hon har även drabbats ekonomiskt av rånet och varit tvungen att gå ned på halvtid. Två krissamtal var allt hennes arbetsgivare ville bekosta, medan psykologen ansåg att hon behövde 20. De överskjutande får kvinnan betala själv à 700 kronor per samtal.
Någon särskilt imponerande kompensation för sitt lidande kan hon inte räkna med. Hennes målsägarbiträde Max Fredriksson kan inte lägga sig högre än standardbeloppet 50 000 kronor i ersättning för kränkning och 9 200 kronor för sveda och värk.
– Brottsoffren hamnar alltid i skymundan. Skadestånden borde höjas. Inte till de absurda nivåer man har i USA, men åtminstone så att de får ersättning för sina utgifter och kanske kan göra en resa för att ta igen sig och läka sina sår, säger Fredriksson till TT.
De brottsoffer han företräder i helikoptermålet är unga, mellan 20 och 30 år. Det är stor spridning på deras reaktioner. En del lider fortfarande av ångest, sömnlöshet, mardrömmar, rädsla för plötsliga höga ljud och andra typiska reaktioner på trauma. En kvinna fick panik i vintras när en snöplog bullrade förbi hennes hus. Andra har drabbats mindre hårt.
– De beskriver ovissheten som det värsta med rånet. De visste inte om rånarna skulle komma åt dem och om de i så fall skulle bli skjutna, säger Fredriksson.
Svårast utsatta var de 14 som blev instängda i en trång och kvav sluss när de flydde från sina arbetsplatser.
– Alla inne i slussen var livrädda, en del fick panik. Flera sade: nu kommer vi att dö, berättar en kvinna.
För brottsoffren kan rättegången ibland bli en vändpunkt.
– Många kommer att gå dit och ibland kan rättegången ha en terapeutisk verkan. Det kan vara som att sticka hål på en ballong. Spänningen släpper och de kan pusta ut, säger Fredriksson.