Hur känns det när Malmö beskrivs som lilla Chicago?
– Jag är självklart väldigt bekymrad över det. Att få ett sådant epitet över sig är ju fruktansvärt egentligen. Samtidigt så är jag lite bekymrad över att man tappar det här med att alla större städer har bekymmer på det här sättet. Stockholm är en mycket farligare stad än Malmö. Stockholm har fler mord per tusen invånare än vad Malmö har.
Varför får just Malmö den stämpeln?
– Det måste du fråga dem som skriver om det. Varför får inte Stockholm en sådan stämpel på sig? Hur kommer det sig att när lasermannen härjade i Stockholm och sköt invandrare, så var det ingen debatt om att Stockholm var en mångkulturell stad som hade misslyckats med integrationen?
– När Malmö har en galning som är psykiskt sjuk som skjuter på invandrare, då har Malmö misslyckats med integrationen. Det beror nog lite grann på var man har sitt fokus. Jag tror att huvudstadens fokus är ett annat, att söka saker utanför sig själv.
Hur mår Malmö?
– Malmö som stad mår bra i vissa delar och mår väldigt dåligt i andra delar. Vi mådde ju riktigt illa i alla delar för 15 år sedan, säger Ilmar Reepalu och nämner dåtidens arbetslöshet och kommunala budgetunderskott, som båda var rekordhöga.
Därefter har Malmö växt och förbättrats, säger han. Den nya högskolan har lockat unga, nya företag har startats och Malmö har fått en stark miljöprofil.
– Om jag tar den negativa delen. Vi är en väldigt kompakt stad som har stadsdelar där vi har en väldigt stor del av befolkningen som är i utanförskap. Vi har en växande arbetslöshet.
Ilmar Reepalu är starkt kritisk till lagen om eget boende för asylsökande, den så kallade ebo-lagen som stiftades på 1990-talet. Han säger att den bär skulden till att så många flyktingar samlats i miljonprogramsområden i Malmö, Landskrona, Södertälje och Göteborg. Han beskriver situationen som eländig.
– Det här var det första stora felgreppet. Och fortfarande är det så att vi inte har lyckats ändra den lagstiftningen. Fortfarande är det så att vi har ingen som helst kontroll på när en stadsdel håller på att gå under, att det då flyttar in ännu fler människor i total utanförskap.
Har du ändrat uppfattning i integrationsfrågorna de senaste åren?
– Nej. Inte det minsta. Vi är beroende av en migration. Det måste alla inse, att Sverige behöver en nettomigration till landet i ganska stor omfattning.
I samband med dödsskjutningarna i Malmö har Ilmar Reepalu kritiserat regeringen, krävt tuffare lagar och bättre förutsättningar för polisen.
Du har varit kommunalråd i Malmö sedan 1986 och kommunstyrelsens ordförande sedan 1994. Hur ser du på ditt eget ansvar för situationen?
– Självklart har alla ansvar i Malmö.
Tycker du att ni i S har gjort något fel på vägen?
– Vi har säkert gjort fel vi också. Men jag har inte sett att det har funnits ett enda förslag från oppositionen som har sagt att "vi har bättre förslag" och så har vi sagt nej av ideologiska skäl.
– I de stora frågorna har vi varit politiskt överens.
En krönikör skrev för tio år sedan "Ilmar Reepalu är ingen gangster. Han är ett mysterium". Själv är den före detta planarkitekten fascinerad av hur människors bild av honom förändrades när han blev politiker.
– Då är helt plötsligt det jag säger någonting som inte är värt så mycket.
– Man blir en person som man får spotta på och kränka, behandla hur som helst. Det är en lite obehaglig upplevelse, när man själv tycker att man har tagit på sig ett förtroendeuppdrag där jag jobbar med hela min kapacitet, att bli näst intill omyndigförklarad av den delen av befolkningen som har andra värderingar än vad jag har.
Ilmar Reepalu vägrar att kalla politiken för ett jobb och säger att drivkraften att förändra samhället finns där ännu. Det får honom att fortsätta.
– Om jag skulle se det som att jag är politiker som yrke, då skulle jag nog sluta bums, för det är så pass jobbigt.