Sverige

Reinfeldt: Acceptansen har vuxit för ett öppet samhälle

Foto: Paul Hansen

○ Som borgerlig svensk statsminister stod Fredrik Reinfeldt i åtta år bakom EU:s mest generösa asylpolitik.

○ 2014 väntas mer än 80 000 flyktingar komma till Sverige.

○ I en exklusiv intervju som DN publicerar i samarbete med den danska tidningen Politiken förklarar Reinfeldt tankegångarna bakom den svenska invandringspolitiken.

○ Intervjun gjordes innan Stefan Löfven utlyste nyval.

Texten har tillfogats ett förtydligande.

I dag är det en och en halv vecka sedan jag besökte Fredrik Reinfeldt i Moderaternas högkvarter i riksdagshuset i Stockholm. Just då var det högsäsong för diskussionerna om Sverigedemokraterna. Partiet som Fredrik Reinfeldt i åtta år som borgerlig svensk statsminister frånsade sig allt samarbete med.

Han har svarat hövligt, kultiverat och precist. Lite mekaniskt. I 35 minuter. Först då han får den sista frågan blir han en aning irriterad. Visar något som påminner om känslor.

Jag har skrivit till honom i förväg att flera borgerliga danska toppolitiker genast efter det svenska valet i september kritiserade Reinfeldt för att svika det borgerliga Sverige genom att avgå, trots att majoriteten av väljarna hade röstat borgerligt.

De hänvisade till att de fyra partierna i Reinfeldts alliansregering plus Sverigedemokraterna hade majoritet. Jag nämner att till exempel Claus Hjort Frederiksen (Venstre) inskärpte kritiken och frågar vad Reinfeldt svarar.

– Jag tror du skrev till mig att du hade följt den svenska valkampanjen, börjar Fredrik Reinfeldt.

Han förklarar att man ska söka mandat hos väljarna utifrån en noga förberedd strategi, som i hans fall enbart rörde sig om allianspartierna Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern och helt uteslöt Sverigedemokraterna. Han ger mig en svensk variant av Poul Nyrup Rasmussens (S) berömda karakteristik av Dansk Folkeparti som icke rumsrent:

– Det finns ingen svensk borgerlighet som innefattar Sverigedemokraterna. Den svenska borgerligheten, som vi har förberett, är den svenska alliansen. Den består av fyra partier. Sverigedemokraterna har i sin kärna enbart ett syfte: att minska invandringen. Det är inte alliansens uppfattning. Ett parti som bara vill sätta in sin politiska makt på en enda fråga kan man varken bygga något långsiktigt samarbete på eller samarbeta med. Därför är det inte korrekt att beskriva den svenska borgerligheten som en enda enhet. Det var inte heller vad vi sa till väljarna.

Omedelbart innan har jag frågat hur hållbart det svenska politiska systemet egentligen är. Intervjun äger rum den 27 november. Alltså före förra veckans kaotiska sammanbrott och utlysning av extra val. Situationen är i praktiken den att varje regering i den nu avgående riksdagen skulle behöva 50 procent av 87 procent. Sverige­demokraternas 13 procent har inte kunnat räknas in eftersom de sju övriga partierna vägrar att samarbeta med det invandringskritiska partiet.

Om Sverigedemokraterna växer ännu mer och ni i de ”gamla” partierna inte lägger om kurs, kan ju läget bli sådant att man måste bygga på 50 procent av kanske 70 procent nästa gång. Det blir väl svårare och svårare att genomföra den linjen?

– Svenska väljare liknar väljarna i andra länder på den punkten. Vi har gått från ett mycket stabilt partisystem till att väljarna vill ha många nya partier. Nu är vi uppe i åtta partier i riksdagen. Vi är på väg att få ett nionde (Reinfeldt syftar på Feministiskt initiativ, som var nära att röstas in i september). Men det är bara ett praktiskt problem för att genomföra politiska beslut. Och den problemställningen kan man klara av genom att flera partier går samman i allianser. Man måste inte alltid nå 50 procent. Vi har ändrat våra regler för att genomföra budgeten. Man kan också agera med relativa majoriteter. Alltså att det ena regeringsalternativet är större än det andra. På så sätt kan man styra Sverige genom en minoritet, svarar Fredrik Reinfeldt.

Göran Hägglund, Annie Lööf, Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt presenterar alliansens gemensamma valmanifest i september 2014. Foto: Roger Turesson.


Hans efterföljare på statsministertaburetten, socialdemokraten Stefan Löfven, kunde dock inte använda det parlamentariska systemets ventiler till något eftersom Sverigedemokraterna i en historisk maktdemonstration röstade ned den rödgröna regeringens budget. I förlängningen visade partiet att den borgerliga majoritet som Reinfeldt vägrar att samarbeta med faktiskt finns.

Ur danskt perspektiv är läget paradoxalt i många avseenden. Under sin sista ämbetsperiod gjorde Fredrik Reinfeldt på allvar den generösa invandringspolitiken till en politisk profilfråga. I början genom att ingå ett ytterst humanistiskt samarbetsavtal med Miljöpartiet för att isolera de dåvarande riksdagsdebutanterna, Sverigedemokraterna, så mycket som möjligt. I sommarens valkampanj genom den historiska uppmaningen till folkets öppna hjärtan och genom att gå vill val på EU:s mest öppna och kostsamma flyktingpolitik.

– Om jag har någon kritik mot vänsterflygelns politiker i Sverige är det att de ofta framställer Sveriges asyl- och migrationspolitik som en god gärning, säger Reinfeldt.

Sedan valnatten i september har han varit avgående partiordförande. I stort sett har han inte yttrat sig offentligt sedan dess. Därför har jag varit nyfiken på hur denne behärskade man tar sig ut på två och en halv månads avstånd från rege­ringsmaktens tyngande ok. Reinfeldts enda förhandskrav inför intervjun har varit att han inte vill uttala sig om den aktuella svenska inrikes­politiken. När jag träffar honom är det helt klart att hösten inte har förvandlat honom till en klassisk politisk fördetting med avslappade velourbyxor och tweedkavaj.

Den marinblå kostymen, den välstrukna vita skjortan och den ljusblå slipsen är lika prydliga som under valkampanjen. Formellt och reellt förbereder Reinfeldt den interna processen fram till valet av ny ordförande för Moderaterna.

Han vistas i stort sett varje dag på sitt kontor på Mynttorget 1, där Moderaternas toppar håller till. Men han visar sig mycket sällan i riksdagens plenisal eller i den svenska debatten. Jag begår ett intervjutekniskt fel när jag frågar specifikt om Sverigedemokraterna.

Jag råkar nämna partiets namn omedelbart innan jag frågar vem Reinfeldt anser vara det svenska valets vinnare.

– Det där lät som en straffspark, säger han.

Skrattar lite och fortsätter:

– Sanningen är väl att alla partier gick bakåt eller låg stilla. Bortsett från Sverigedemokraterna som gick framåt.

Du har talat mycket om varför du inte tycker om det partiet och dess nazistiska och rasistiska rötter. Men tror du verkligen att alla de som röstade på det är rasister eller nazister i någon mån?

– Nej, naturligtvis är de inte det. Det var ju 800 000 som röstade på Sverigedemokraterna. Här måste man vara uppmärksam på att det finns en kärna och en historia i det här partiet som har bakgrund i Vit makt-rörelsen. De väljare som röstade på dem 2014 kan inte jämföras med den.

Men är det inte i grund och botten ganska hälso­samt för den svenska demokrati att riks­dagen också har röster som kan tala på alla deras vägnar som inte gillar din invandringspolitik?

– Jo. Men det betyder ju inte att jag ska anpassa mig. Jag har ju mina ideal och mina väljare att utgå från. Låt oss också konstatera att just när det gäller synen på invandringen ser vi en paradox. Samtidigt som vi har fått ett parti som representerar ett invandrings- och främlingsfientligt synsätt har folkets acceptans av att vi ska vara ett öppet samhälle i förhållande till vår omvärld snarare vuxit i Sverige. Demokratins styrka är att det står meningsmotståndare sida vid sida.

Relationerna mellan danska och svenska borgerliga politiker är också en paradox. I våras kunde oppositionsledare Lars Løkke Rasmussen (Venstre) inte hålla ett enda tal utan att lovsjunga den svenska regeringens resultat i arbetsmarknadsreformer och jobbskatteavdrag, som har lyft hundratusentals svenskar i arbetsmarknadens utkant ur ett permanent tillstånd av passiv försörjning. Omvänt slår i stort sett alla danska politiker till höger om Enhetslisten ifrån sig med båda händerna när man frågar om de inte kunde tänka sig att skruva ihop asylpolitiken efter svensk förebild.

I år väntas mellan 80 000 och 105 000 asyl­sökande komma till Sverige, som under Reinfeldts regeringstid har utvecklat sig till det land i EU som tar emot överlägset flest asylsökande och flyktingar. Det är ändå alltså fortfarande bara 13 procent som är emot. Reinfeldt kallar det ”ganska uppenbart” att EU-länderna inte uppträder särskilt solidariskt genom att fördela flyktingarna bara någorlunda jämnt.

Men att Stockholm är ett slags invandrings­politisk motbild till Köpenhamn visar sig när jag frågar varför Sverige inte bara säger stopp.

Det verkar konstigt. Varför säger ni inte att nu har vi tagit emot tillräckligt många, eftersom ni ju redan har tagit emot så oerhört många fler än alla andra i EU?

– Ja, så är det. Men det väcker ju en annan fråga. Vad betyder tillräckligt? Är Sverige fullt? Är Norden fylld? Är vi för många? Vi är 25 miljoner som bor i Norden. Jag flyger ofta omkring över det svenska landskapet. Det rekommenderar jag andra att göra. Det är oändligt mycket mark och skog. Det finns mer plats än man kan föreställa sig. De som säger att landet är fullt måste ju visa var det är fullt.

Reinfeldt tittar upp och rör sig retoriskt mot punkt 2:

– Det kritikerna menar är om det är praktiskt genomförbart i det korta perspektivet. Men enligt min uppfattning handlar det om hur vi kan skapa fler jobb. Och det kan vi. Om vi får tillräckligt med tid. Vi har 300 000 som har fått jobb medan jag var statsminister. Många var födda i utlandet. Kan vi bygga fler bostäder? Ja, det kan vi. Vi lanserade ett program i valrörelsen där vi ville förenkla olika regler och bana väg för mer bostadsbyggande. För mig handlar ordet tillräckligt om de praktiska politiska hinder som ska lösas. Vi får inte börja tycka att vi är för många människor. Det håller jag inte med om. Utmaningen för de flesta länder, även de nordiska, är att få fler in i den arbetsföra åldern. Vi lever ju så mycket längre och det är en stor utmaning för välfärdssamhället.

Bland de ledande svenska socialdemokraterna trivs en intressant tolkning av Reinfeldts maning till öppna hjärtan. Den handlar om att den traditionellt snabbtänkte mästerstrategen Reinfeldt i augusti behövde en ny dagordning i valrörelsen och därför tog upp invandringsfrågan och dess enorma kostnader. Det lade om valrörelsen – och i den elaka socialdemokratiska versionen valde Reinfeldt att blunda för att Sverigedemokraterna på allvar låstes in i valrörelsen som en bieffekt.

Reinfeldt ser annorlunda på den saken. Naturligtvis. Så här svarar han när jag frågar varför han sa det där om öppna hjärtan:

– Utgångspunkten är att jag har ett ansvar för att skapa bästa möjliga samhälle så att männi­skor får möjlighet att växa, stå på egna ben. Det är min övertygelse att ett samhälle byggt på mångfald är det bästa samhälle man kan skapa. Människor som kommer från olika ställen skapar en smältdegel som bygger på att vi ska lära oss att tolerera och leva med varandras olikheter. I ett sådant samhälle tror jag att man får ett spännande liv. Innovativt och bra. Därmed markerar jag också mot dem som tycker att tryggheten ligger i att vi är likadana, ska vara homogena och hålla dem som är annorlunda utanför. Det är den viktiga utgångspunkt som har fört Sverige till slutsatsen att vi ska vara öppna för omvärlden.

Dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt sommartalade på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti. Han uttalade då den berömda uppmaningen till folket att öppna sina hjärtan. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Reinfeldt har bara hunnit igenom hälften av frågorna. Den andra delen handlar om bråk och besvärligheter. Att det kostar en massa och ger en enorm hög praktiska problem när många med främmande härkomst stiger över gränsen på kort tid.

– Många ska ha bostad inom kort. Skolorna ska fungera i de kommuner där riktigt många barn börjar. Hur klarar vi att på kort tid föra in så många i det svenska samhällslivet? Med uppmaningen till svenskarna att öppna sina hjärtan ville jag säga att det nu handlar om att följa vår tradition. Världen är orolig just nu. Det kommer många till Sverige. Låt oss visa att vi är förberedda på det. Och i den bemärkelsen öppna våra hjärtan. Det var det jag försökte sammanfatta.

I de avslutande tv-duellerna speglade Reinfeldt ofta sin vision av Sverige i de traditionella invandringsländerna, som USA och Storbritannien. Han talade om smältdegeln och ”mångfaldssamhället”, som han känner så varmt för. Men, invänder jag, det är ju en enorm skillnad på en nordisk välfärdsstat som den svenska och de brittisk-amerikanska. I den anglosaxiska världen finns ingenting som ens påminner om den nordiska typen av socialhjälp. I Norden har vi inte heller de låga ingångslöner som finns till i exempel USA.

Reinfeldt svarar att han bara har sagt att delar av USA är värda att spegla sig i, och att en stad som New York eller de amerikanska kuststaterna är ”fascinerande” därför att de bygger på en grundidé om att människor har kunnat komma från olika ställen.

– Men man kan också peka på Kanada eller Storbritannien, Holland, Tyskland. Med det vill jag säga att några av våra bästa och mest välutvecklade ekonomier ofta tidigt har varit länder som har varit öppna för invandring och för att folk från olika delar av världen har kunnat komma dit. De är helt enkelt attraktiva, och attraktionen leder till att människor vill komma dit. Men för mig har det hela tiden handlat om att idén om öppenhet ska rymmas inom ramen för en svensk, nordisk modell. Det vill säga att här har vi inte valt en strategi som pekar mot låg­lönearbeten.

I Danmark beskrivs den svenska invandringsdebatten som om det inte finns någon kritik av invandringspolitiken utanför de sverigedemokratiska kretsarna. Men i svensk press förekommer åtskilliga framträdande personer som kritiserar det politiska etablissemanget för att sticka huvudet i sanden när de känsliga frågorna på asylområdet kommer på tal. Under rubriken ”Sluta med att sova er igenom migrationsutmaningarna” beskyllde Expressens ledarskribent Anna Dahlberg den 1 november riksdagens invandringspolitiska majoritet för ”att skapa ett parallellt samhälle där nytillkomna försöker hitta vägen runt en stängd bostads- och arbetsmarknad”.

Stefan Löfven sträcker ut handen mot Fredrik Reinfeldt efter slutdebatten i SVT den 12 september. I bakgrunden Annie Lööf. Foto: Roger Turesson.

En vecka senare drog Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl blankt i en kommentar med rubriken ”volymfrågan finns i verkligheten”. Hon gjorde gällande att fler och fler av de nytillkomna ”växer fast i miljöer som inte är värdiga och som får oss att skämmas över att hjälpen är så eländig” Det finns, skrev hon, många som är stolta över att Sverige gör mer än många andra men som samtidigt anser det orimligt att det ska fortsätta så på obestämd tid.

I Danmark har det i många år rått något så när brett samförstånd om att antalet asylsökande påverkar samhällets förmåga att integrera nytillkomna befolkningsgrupper. Den diskussionen förs också i Sverige. Men Fredrik Reinfeldt är ytterst skeptisk. På en direkt fråga om huruvida antalet flyktingar påverkar ett samhälles möjlighet att integrera dem som redan finns i landet svarar han:

– Nej, det är jag inte alls säker på. Jag tror att integrationen underlättas om det från början finns många människor i landet som har gjort samma resa. Det är lättare att komma från Syrien till det svenska samhället om det redan finns några som har gjort det tidigare. Då finns det landsmän som så att säga hjälper till med integrationen. De utformar ofta sin egen etniska arbetsmarknad, som många talar om. Vi ser syrier som blir arbetsgivare. Somalier och irakier. Det finns tvärtom mycket som talar för att det snarare hjälper integrationen om det är en högre andel från and­ra länder som är här från början.

Hans synpunkt har en nyans till. Han negligerar inte problemen med de många invandrare som strömmar till Sverige för närvarande. Hans uppmaning till svenskarna att öppna sina hjärtan följdes av flera kommentarer om vad integrationen kostar samhället.

Reinfeldt nickar när jag berättar om ett reportage från valrörelsen som beskrev integrationsproblemen i Borlänge. Reportaget handlade om invandrare som varken kunde läsa eller skriva på något språk och om en oroande bostadssituation med tusentals somalier, syrier och irakier i en ändlös kö, medan de bor åtta eller tio personer i två- eller trerumslägenheter. Helt annorlunda än när Borlänge för 20 år sedan hade massor av tomma bostäder och gott om plats att ta emot den tidens många flyktingar från Balkankrigen.

Det fungerar ju inte längre, säger jag till Reinfeldt, som svarar:

– Det är sant att väldigt många har kommit hit på kort tid. Och att det innebär stora problem. När jag tillträdde som statsminister var det många som kom från Somalia och Afghanistan. När jag nu tittar på veckostatistiken har det sjunkit kraftigt för Afghanistan. Nu är det bara Syrien som stiger. Det är också sant som du säger om överskottet av bostäder som vi hade i många kommuner efter krisen på 1990-talet. Nu har vi snarare brist på bostäder i stora delar av landet. Men det är ju efter år när vi har byggt för lite. Men nu har vi uppmuntrat till mer bostadsbyggande och ändrat bestämmelserna. Bostadsbyggandet har tagit ganska kraftig fart i Sverige i år. Det måste ske mer på det området.”

Jag frågar vidare. Om kompetensen hos dem som kommer hit.

Jag talade med lärare och elever på SFI:s grundnivå. Eleverna var analfabeter. Några hade varit ganska länge i Sverige. Lärarna talade om vad de ändå skulle göra. Och att det knappt blir plats för dem på en högutvecklad arbetsmarknad som den svenska.

Vad ska de jobba med?

– Det är ju människor vi talar om. Människor är kapabla. Människor kan klara mycket. Det finns begåvningar som går att utveckla. Alla har inte fått den start i livet med skola och utvecklingsmöjligheter som vi är vana vid i de nordiska länderna. Jag håller med om att många av dem som kommer från Afghanistan och delvis också från Somalia har en liten och kort utbildningsbakgrund, säger Reinfeldt, och talar om en fantastisk integrationsvilja hos mängder av afghanska flyktingpojkar han har träffat.

Det avgörande är att flyktingar och invandrare får de rätta signalerna:

– Så länge vi är tydliga med att man i Sverige möts av en arbetslinje och en integrationsidé som handlar om att man ska ha ett arbete och att alla slags arbeten är nödvändiga, är jag säker på att vi kan föra in väldigt många på den svenska arbetsmarknaden.

Fredrik Reinfeldt lämnar TV4-studion efter debatten den 11 september. Efter valnederlaget tre dagar senare aviserade han sin avgång både som statsminister och som partiledare för Moderaterna. Foto: Paul Hansen.

De obligatoriska frågorna om den danska integrationspolitikens idéer kommer vi fort igenom.

– Den regeln har vi inte i Sverige. Det svaret räcker väl, svarar han när jag frågar vad han anser om den danska 24-årsregeln, som innebär att båda parter i ett äktenskap måste vara minst 24 år för att få uppehållstillstånd, och hårdare anknytningskrav.

Han tillfogar att om det är något han har lärt sig efter sina år i politiken är det att ”jag inte tycker att svenskar och danskar ska peka finger åt varandra”. Han tvekar dock inte alls att säga vad han anser om danska regeringens lagförslag om att endast ge tillfälligt uppehållstillstånd till krigsflyktingar som inte är individuellt förföljda.

– Så resonerar vi inte i Sverige. Vi tycker snarare att vi genom att tidigt och tydligt ge permanent uppehållstillstånd – och där är Sverige ensamt i EU – sänder en signal om att nu ska du börja ett nytt liv här i landet. Därmed anser vi att man som ny i landet i grunden ska ställa in sig på att stanna kvar. Folk känner sig trygga om de får ett sådant besked. Det ger dem tillfälle att lära sig svenska. Man arbetar mer med att komma in i det här samhället. Om beskedet är att man bara är här tillfälligt och endast får besked en gång om året, då ställer man in sig mentalt på det och blir nervös av ovissheten. Man blir osäker på om man får stanna kvar. Det är vår erfarenhet.

Han bor i ett land där debattörer ofta beskyller danska opinionsbildare för att ha fått muslimer på hjärnan. Danska debattörer har beskyllt honom för att vara en världsfrånvänd, politiskt korrekt halalhippie. Men Reinfeldt är inte på krigsstigen.

– Jag söker inte konflikt med henne, svarar han när jag frågar om ett par av Pia Kjærsgaards uttalanden om honom.

Om den danska debatten om muslimer säger han att han måste varna när en världsreligion som islam allmänt kopplas ihop med ordet ”problem”.

– Det är ju en kollektivisering av en världsreligion som är mycket farlig, säger Reinfeldt och nämner att det visst finns problem med extremism i Sverige.

– Men det här landet har upplevt religiös extremism kopplad till flera av världsreligionerna. Det visar att människor i religionens namn begår våldshandlingar mot sig själva eller mot andra som vi måste vara mycket uppmärksamma på.

Vi slutar där vi började, med Sverigedemokraterna. Reinfeldt anser att svenska väljare inte skiljer sig särskilt mycket från alla andra. Att så många valde att rösta på det invandrarkritiska partiet är uttryck för en tendens som är bredare än snäv invandringskritik.

– Konflikten växer fram på många ställen i Europa. Även i Sverige. Den handlar om centrum mot periferi. Centrum i Stockholm eller Köpenhamn utgörs ofta av en politisk elit. En typ av människor som upplevs som mycket lika varandra. Ofta omfattar den också medierna som betraktas som mycket enhetliga och bara accepterar vissa uppfattningar. Eliten skiljer sig från periferin. Här tycker man inte att framtiden bor. Folk tycker att ingen lyssnar till dem. Vissa politiker, både i Danmark och i Sverige, har hittat ett tonläge att tala till periferin med. Vi ser en stor utmaning med Ukip i Storbritannien. En ny rörelse i Spanien växer fram på samma sätt. Ett slags anticentrumrörelse. Det är en konflikt man ska ta på allvar.

Det var den rörelsen som fällde Stefan Löfven i onsdags. Sverige går till val i mars. Utan Fredrik Reinfeldt. Det är i alla fall vad han har sagt. Även om de öppna hjärtanas far är sig lik från tiden som statsminister.

Översättning: Margareta Eklöf

Rättelse 2014-12-08 16:59
Förstasidesrubriken till intervjun med Fredrik Reinfeldt i måndagens DN var inte ett direktcitat från artikeln. De ord som användes i rubriken var en sammanfattning av ett längre resonemang.​