Tycker du att den gångna helgen var kall? Det var den, på flera håll var det till och med rekordkallt. Långt ned i Götaland upplevde man så kallade ”järnnätter”, frostnätter på sommaren.
Under den sistlidna helgen slog Västervik ett 142 år gammalt köldrekord för juni. Det tidigare rekordet i staden låg precis på nollstrecket, men nu nådde termometern ner till –0,1 grader.
Ännu kallare var det i helgen i Umeå (–3,6 grader), Piteå –1,3), Ulricehamn (–1,1) och Linköping (–0,4).
I de två förstnämnda Norrlandsstäderna får man söka sig tillbaks till 1890-talet för att hitta kyligare noteringar. I Ulricehamn på Västgötaslätten var det aningen kallare en natt i juni 1935 och i Linköping på Östgötaslätten har en sommarnatt inte varit så kulen sedan 1962.
Ännu är det dock en bit kvar till den svenska sommarens värsta ”järnnätter”: den 1–2 juni 1907 var det –7,5 garder i Eckersholm i Småland och –9,8 grader i Vassijaure i Lappland.
Att frostnätter under sommarmånaderna kallas för ”järnnätter” har gamla anor som förmodligen beror på en medeltida felöversättning av den tyska bondepraktikan. Där nämns de så kallade ”isnätter” som infaller i veckan 11–15 maj. Under dessa dagar hade de så kallade ”ishelgonen” Mamertus, Pankratius, Servatius, Bonifatius och Sofia sina namnsdagar.
När detta fenomen med frostiga tyska sommarnätter transponerades till svenska förhållanden blev de förlagda till de nordiska sommarmånaderna juni–augusti. Och så spelade språket ett spratt: ”eis”, is på tyska, förväxlades med ”eisen”, järn på tyska.
Mycket talar för att det var på det viset som den stackars 14-åriga martyren Pankratius, halshuggen i Rom den 12 maj år 304, blev indragen i den svenska väderrapporteringen.