För 40 år sedan var söktrycket till lärarutbildningarna enormt i Sverige; för vissa utbildningar var det så många som 24 sökande per plats, säger Metta Fjelkner, ordförande på Lärarnas riksförbund.
I fjol nådde man en ny bottennotering – antal sökande per plats uppgick till 1,0.
– Vi står i ett vägskäl nu. Antingen får vi till en radikal förändring eller så kommer läraryrket att förlora ännu mer attraktivitet hos de yngre, säger Metta Fjelkner till DN.se.
Så varför har det blivit så här?
Bristen på karriärvägar är en orsak, säger Fjelkner. Utbildar man sig till lärare så blir man lärare, helt enkelt. Eller eventuellt skolledare. Så många andra alternativ finns inte.
Men det största problemet, menar hon, handlar om pengar.
– Lönedelen är extremt viktig. Lärarna har den sämsta löneutvecklingen de senaste 15 åren, säger Fjelkner.
När Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) i fjol granskade lönsamheten hos 36 olika högskoleutbildningar kom man fram till att endast en var direkt olönsam: lärarutbildningen.
Sett över hela livet är det ekonomiskt lika förtjänstfullt att börja jobba som lärare direkt efter gymnasieutbildningen.
– Civilingenjörer har en lika lång utbildning som en gymnasielärare och rekommenderas 29.600 i ingångslön. På den nivån pensioneras de flesta lärare. De har en ingångslön på 21.000–22.000.
– Om lärarkårerna på gymnasiet och grundskolan hade haft samma löneutveckling som sjuksköterskor och förskolelärare så hade de legat ungefär 10.000 högre. Då hade läget varit ett annat.
Överhuvudtaget har läraryrkets status försämrats avsevärt. Enligt en rapport från Lärarförbundet förra året funderade 4 av 10 lärare, 80.000 personer, på att byta jobb.
Annat är det i Finland.
– Här ser man fortfarande läraryrket som ”nationsbyggande”, man vill bli lärare för att göra någonting bra för att hjälpa landet. I Sverige ser man nog inte läraryrket på det sättet längre, säger Pasi Sahlberg, som är chef för ett expertorgan under det finländska undervisningsministeriet och guru i debatten om landets skolunder.
Också han har uppmärksammats på hur mycket läraryrkets rykte har försämrats i Sverige på senare år.
– Jag tror att det förmodligen har att göra med ett mer komplext och komplicerat arbetsklimat i Sverige, mycket på grund av den här mångfalden med bland annat friskolorna.
Metta Fjelkner kan bara hålla med.
– Det är den diametrala motsatsen mot hur det är i Finland. Där finns det en sådan status i yrket att det ter sig lockande. Men då tror kanske svenska arbetsgivare att vi ska kunna ta oss till den finska nivån, där det är så lockande att man inte bryr sig om höga löner. Men det kan jag meddela: Det räcker inte, säger Fjelkner.
Vad måste hända?
– Läraryrket kan bara restaureras med hjälp av ett lönelyft. Med rätt vilja och politiskt mod går det. Statsmakten måste markera att den är beredd att höja lönerna och visa att läraryrket är viktigt. Då är jag helt övertygad om att det kommer att bli ett helt annat söktryck.
– Utan en välutbildad lärarkår och en lärarkår med hög status så kommer skolan att degenerera.