Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Renarna drabbas redan av förändrat klimat

Varmare vintrar och ökande variationer i vädret skapar problem för renägande samer. I ett unikt projekt samarbetar samer och forskare för att kartlägga klimatets påverkan på renskötseln och fjällvärlden. Klimatförändringen märks redan i norra Sverige.

– Vilken fråga. Det gick ju vågor på gatorna i Kiruna i går.

Niila Inga, renskötare och ordförande i Laevas sameby, skrattar åt frågan om han märker av klimatförändringarna.

Läs mer: Sveriges utsläpp minskar i långsammare takt

Det är vinterns kortaste dag och renskiljning vid Rensjön norr om Kiruna. Midvinterkölden borde bita i kinderna. Det gör den inte, temperaturen ligger runt noll. Dagen innan var det mer än sex grader varmt och nästan vår i luften inne i Kiruna där smältvattnet porlade i centrum.

Foto: Eva Tedesjö– Normalt skulle det vara minus 20–30 och renarna borde vara på plats i vinterbetet. Det här är extremt. Det brukar komma en varm period vid jul men inte så här, säger Niila Inga (bilden).

Renskötsel är i högsta grad beroende av naturens krafter. I generationer har Niila Ingas släkt samlat unik kunskap om fjällmiljön och dess växlingar, växter, djur, väder och vind. Nu upplever de en förändring i klimatet som påverkar deras sätt att leva.

– På vintern är det oftare nollgradigt än minus trettio, så har det blivit de senaste tio åren, säger han.

– Förr kunde jag alltid ringa pappa om det hände något med renarna som jag inte förstod, men det som händer nu har han inte varit med om och kan inte bistå mig med råd.

På vintern är det oftare nollgradigt än minus trettio, så har det blivit de senaste tio åren.

Renskiljningen, där byarna sorterar upp sina djur, sker på senhösten innan djuren flyttas till vinterbetet. I år sker det ungefär en månad senare än normalt eftersom snön kom sent.

Tidpunkten varierar alltid lite grann mellan åren, men på senare år är variationerna i vädret större och sker oftare. Förändringen inverkar på renskötseln.

– Renen blir osäker. De är nervösa, förvirrade, det är som om de undrar ”vad är det för årstid?”. Renen går med nosen mot vinden, varma västliga vindar mitt i vintern lurar iväg renen åt fel håll, berättar Niila Inga.

Enligt honom är det över lag en ökad oro och rörelse i renhjordarna. Tidigare var de relativt stationära och i samlad grupp när de betade, nu sprider de ut sig och rör sig över större ytor. Det innebär att de gör av med mer energi och behöver mer näring. Får de inte tillräckligt med föda kan det i värsta fall innebära att vajor, renkor, känner att de är i för dåligt skick för föda och tvångsaborterar sina kalvar.

För att hjälpa renen att överleva tvingas renskötarna allt oftare att nödutfodra sina renar, vilket är dyrt och onaturligt.

SMHI:s statistik visar en tydlig trend av ökande temperaturer i Norrbotten. Årsmedeltemperaturen för decenniet 1961–1970 var –0,18 grader, fyrtio år senare 2001–2010 var årsmedeltemperaturen 1,16 grader. Det ger en uppvärmning på 1,34 grader.

Niila Inga har gps-halsband på ett antal renar och följer dem i mobilen eller datorn. Sedan tre år samarbetar han och Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor vid Stockholms universitet och chef vid Tarfalas forskningsstation, i ett projekt för att kartlägga väder och klimat samt hur det påverkar renarna och fjällvärlden.

– På bara de här tre åren har man insett att det går fort. Vintrarna har blivit varmare. Renägarna befinner sig redan mitt i klimatförändringen, det är inte som här i Stockholm att vi går och väntar på den, säger Gunhild Rosqvist.

Forskarna har satt ut fyra väderstationer på platser som är strategiska för rennäringen. Förutom att forskarna samlar väderdata om nederbörd, vind och temperaturer är stationernas uppgifter tillgängliga för renägarna som kan kolla vädret i sina mobiler. Då kan de till exempel se att det blåser och att det är därför djuren rör på sig.

Forskarna i sin tur får uppgifter om hur renarna rör sig från Niila Inga.

– Jag tillhandahåller gps-data från mina renar. Vi har kunskapen om renarna, jag vet varför renen gick som vi ser på gps, den söker bete. När vi kombinerar traditionella kunskaper med teknik kan vi tydliggöra hur påverkade vi blir av klimatet, säger Niila Inga.

Foto: Eva TedesjöRenarna känner av klimatförändringen. ”Renen blir osäker. De är nervösa, förvirrade, det är som om de undrar: Vad är det för årstid? Renen går med nosen mot vinden, varma västliga vindar mitt i vintern lurar iväg renen åt fel håll”, berättar Niila Inga. Foto: Eva Tedesjö

Att vetenskapen arbetar så tätt samman med civilsamhället är unikt och projektet är fortfarande i en startfas, men ambitionerna är höga.

– Det är otroligt spännande att vi jobbar på olika fronter. Vi försöker utveckla metodik så att samerna kan dela med sig och spara ned sin traditionella kunskap och därmed kunna bidra till forskningen, säger Gunhild Rosqvist.

För att renskötarna enkelt ska kunna dokumentera händelser och kunskap håller projektet på att utveckla appar där det ska gå att notera vad renarna gör, hur snön är och andra uppgifter.

– Det är inte så många svenskar vars kultur och sätt att leva är så tydligt påverkad av klimatet. Hittills har vi inte tagit vara på den värdefulla kunskapen samerna har om fjällmiljön tillräckligt mycket, säger Gunhild Rosqvist.

Om renskötseln försvinner eller ändras radikalt skulle det innebära en stor förändring av landskapet. Forskarna undersöker bland annat hur renbetet påverkar vegetationen och hur sådana förändringar i sin tur kan påverka bland annat kolbalansen i marken och vad det skulle innebära om renarna försvann.

– Renen är viktig för andra djur i fjällen. När renen har lämnat sin betesgrop far riporna dit, sedan kommer smågnagarna och efter det räven, berättar Niila Inga.

Det är inte bara klimatet som pressar renarna. Näringar som gruvindustri, utbyggnad av vindkraft och turism konkurrerar om mark och utrymme.

Det är ruskigt bråttom, förändringen går snabbt. Renen är anpassningsbar men problemet nu är att det går för fort. Renen hinner inte med och djuren lider.

Gunhild Rosqvist tycker att effekten av klimatförändringen måste finnas med i underlaget när det tas beslut om olika projekt och infrastruktur.

– När det fattas beslut om hur man ska använda mark måste alla fakta finnas på bordet. Miljökonsekvensbeskrivningar är ganska undermåliga när det gäller klimatpåverkan, säger Gunhild Rosqvist.

Både hon och Niila Inga påpekar att när det pratas om att klimatförändringen och den globala uppvärmningen märks mest i Arktis verkar många inte tänka på att det handlar om Sverige. Hela delen ovanför polcirkeln – gränsen går strax söder om Jokkmokk – ingår i Arktis. Bilder på isbjörnar som riskerar att drabbas hårt av en varmare värld är vanliga. Men i diskussionen syns sällan bilder på renar som stressas av uppvärmningen.

– Klimatförändringen pågår i Sverige. Både djur och natur påverkas men en renskötares ord räcker inte för att få uppmärksamhet, säger Niila Inga.

Vid Rensjön pågår skiljningen. Här är byn Gabnas rengärde, grannbyarna kommer hit för att skilja ut sina renar. Laevas och Gabna samarbetar med att sätta gps på renarna och har satt halsband på ungefär tio procent av djuren.

Renskiljning är som en välregisserad teater- eller balettföreställning. I mitten en öppen cirkel, runt omkring ett dussintal tårtbitsformade fållor. De olika ägarna har sin egen fålla dit deras renar förs när de har skiljts ut från de andra.

Cirka sextusen renar har drivits ner från fjället under närmare en vecka. Nu förs några hundra åt gången in i mittcirkeln. När det sker måste alla sitta lugnt inne i sina bås för att inte skrämma djuren. När tillräckligt många djur är inne stängs en grind bakom dem.

Renarna springer runt cirkeln, andedräkten bildar vita dimpuffar.

Foto: Eva TedesjöRenskiljning i Rensjön utanför Kiruna. Foto: Eva Tedesjö

Människorna skjuter grindarna till båsen åt sidan och kliver lugnt ut. De spanar koncentrerat på renarnas öron där märkningen är skuren. När de hittar ett av sina djur tar de dem i hornen och släpar med till båset.

Trots att det är så många djur och säkert ett par hundra människor är det märkligt tyst och lugnt. Djuren är tysta, bara några enstaka grymtningar och det fina knäppet av deras klövar mot snön.

Människorna pratar med lugna, låga röster.

Niila och hans kusin Johan-Erik Inga är de yngre och de som drar in renarna till båset. Pappa Rolf Inga och några av de äldre männen är ute i cirkeln och spanar efter byns renar. Mamma Agneta Inga sprayar färg när renarna kommer genom grinden.

– När renarna mår bra mår vi bra, säger Agneta Inga.

I båset där Niila Inga, hans föräldrar och andra från Laevas håller till finns sammanlagt många hundra års erfarenhet. Klimatförändringen kommer att ställa helt nya krav på en verksamhet som har gamla anor.

– Det är ruskigt bråttom, förändringen går snabbt. Renen är anpassningsbar men problemet nu är att det går för fort. Renen hinner inte med och djuren lider, säger Niila Inga.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.