Medicintidskriften The Lancet avslöjar nya uppgifter om hur tobaksföretaget Philip Morris har hemlighållit uppgifter om tobakens skadeverkningar.
Forskaren Martin McKee från London School of Hygien and Tropical Medicin har tillsammans med två schweiziska kolleger sökt i interna företagsdokument som tobaksindustrin tvingades lägga ut på internet efter en rättegång i USA 1998. I dokumenten har de funnit uppgifter om forskningsinstitutet INBIFO (Institutet för industriell och biologisk forskning) i Tyskland.
Philip Morris köpte INBIFO 1970. Men banden mellan företaget och forskningsinstitutet hemlighölls genom en komplicerad organisation.
Svensken Ragnar Rylander rekryterades som länk mellan företaget och INBIFO. Rylander, som verkat större delen av sin karriär som miljömedicinare i Göteborg, avlönades som konsult till ett av Philip Morris dotterbolag.
I kontrakten gjordes klart att Philip Morris beslutade om vilken forskning som skulle utföras.
Rylander uppgav, enligt dokumenten, att han inte trodde sig kunna ge tobaksrökning någon "clean bill of health", men åtminstone en "hälsosam skepticism" gentemot uppgifterna att passiv rökning skulle vara skadligt.
Under 1980-talet genomförde INBIFO en rad studier med djurförsök om passiv rökning. Dessa försök visade 1982 att passiv rökning till och med var mer giftig än egen rökning. Ragnar Rylander påpekade i ett brev att dessa resultat var helt nya och tidigare okända.
Men resultaten publicerades inte i någon vetenskaplig tidskrift där andra hade kunnat se dem.
Däremot ifrågasatte publikationer från institutet metoderna hos andra forskare som undersökte riskerna med passiv rökning.
Ragnar Rylanders samröre med tobaksindustrin avlöjades första gången i The Lancet år 2000.
I slutet av oktober lämnade miljömedicinaren Ragnar Rylander, 69, professor emeritus, Göteborgs universitet efter all kritik mot honom.
När Dagens Nyheter når honom på telefon på lördagen säger han att han inte har gjort något som är fel forskningsmässigt:
- Men det är inte omtyckt att man jobbar med tobaksindustrin. Det är en moralisk historia, säger Ragnar Rylander.
- Redan på 1970-talet deltog jag i arbetsgrupper i USA. Jag företrädde inte tobaksindustrin där, men jag hjälpte dem med diskussionerna. Det var öppet att vi jobbade med dem. Det var inget som var hemligt, säger han och fortsätter:
- Jag har arbetat med tobaksindustrins pengar. Det är alldeles riktigt. Och jag har kanske haft en litet större aktivitet än vad många har haft. Men jag har gjort det alldeles självständigt. Det är jag själv som har initierat projekten, och jag har publicerat helt fritt.