Nu tar DO till en ovanlig metod för att avslöja diskrimineringen.
Etnisk tillhörighet kan vara avgörande för om man får en lägenhet eller inte. Det konstaterar diskrimineringsombudsmannen som har anlitat wallraffare. Metoden som använts är mycket ovanlig för en myndighet, enligt statsvetare.
Det är betydligt svårare för romer och muslimer att skaffa sig en bostad än för etniska svenskar. Vilken bakgrund man har kan vara tungan på vågen, visar en ny rapport som beställts av diskrimineringsombudsmannen och som publiceras i dag. Värst är situationen på hyresmarknaden.
– Det finns en stor bostadsdiskriminering i vårt samhälle. Det är entydigt. Ett boende är en grundläggande mänsklig rättighet och en förutsättning för att delta i samhället, säger Paul Lappalainen, enhetschef på DO.
Myndigheten har kartlagt omfattningen av diskrimineringen med hjälp av wallraffande, en traditionellt sett journalistisk metod.
För att få en bild av läget på bostadsmarknaden har DO gett Uppsala universitet i uppdrag att anlita personer som representerar olika samhällsgrupper. De har sedan gått på bostadsjakt genom att ringa upp totalt 150 bostadsföretag och besökt 44 lägenhetsvisningar runt om i landet.
– Det är inte ett särskilt normalt beteende för en myndighet. DO är ju ändå en myndighet. Men jag kan samtidigt inte se att det skulle kunna vara till någon nackdel. Deras motiv måste vara att belysa problem i samhället, säger Jan Turvall, statsvetare och expert på förvaltningsrätt vid Göteborgs universitet.
DO stöder sig bland annat på att journalister vid flera tillfällen genomfört diskrimineringstester. Exempelvis skriver de i sin rapport att Dagens Nyheter tidigare undersökt förekomsten av etnisk diskriminering på arbetsmarknaden med hjälp av wallraffande. Även ILO, International labour organization, har tidigare använt metoden.
– Vi tycker att den fyller viktiga funktioner. Jag kan tänka mig att praktikprövningar kommer att användas betydligt mer i framtiden av olika aktörer. Metoden har blivit alltmer accepterat, säger Paul Lappalainen.
Exakt hur omfattande bostadsdiskrimineringen är vet han däremot inte, eftersom fler studier i området behöver göras.
– Vi kan inte säga hur många som är diskriminerade. Men vi synliggör ett problem: människor behandlas olika i olika situationer. Om en person med ett svenskt namn och en person med ett utländskt namn sökte en lägenhet så var det ofta stor skillnad, säger Paul Lappalainen.