Rosengård får inte en ärlig chans

Gjon Tuqaj och Ali Alalem kommer cyklande mot Rosengårdsskolan i sina knallröda fleecekoftor. De är två av Rosengårds sex nya stadsdelsvärdar, en satsning som bara är en månad gammal. Skolbarnen vinkar glatt igenkännande och ropar hälsningar.

Rosengårdsskolan ligger i Herrgården, det fattigaste av stadsdelens sex delområden. I stort sett samtliga invånare har utländsk bakgrund och mindre än tio procent av de vuxna har ett arbete. Söder om Herrgården ligger Västra Kattarp där Rosengårds småhus finns. Här har 55 procent av invånarna utländsk bakgrund och 63 procent har jobb. Amiralsgatan, en av de stora infartslederna till Malmö, skär rakt igenom Rosengård och det tar bara tio minuter på cykel in till centrum. Bakom hyreskasernerna från 60- och 70-talen ligger stora grönområden, gång- och cykelvägar, vanliga medelklassområden med bostadsrätter och villor. Rosengårds centrum är byggt över den fyrfiliga infartsleden och har just genomgått en omfattande upprustning.

- Varje dag längtar man att gå till jobbet för alla är så glada att vi finns, säger Gjon Tuqaj.

Han är kosovoalban och kom till Sverige 1986. Innan han började som stadsdelsvärd arbetade han på häktet i Malmö. Han talar bra svenska, även om man hör brytningen. Ali Alalem är irakier från Kuwait och kom till Sverige 1992. Han talar utpräglad skånska.

Stadsdelsvärdarna börjar på eftermiddagen och jobbar till klockan 21.

- Men nu när det blir ljusare ska vi börja senare och vara ute ända till klockan tre på natten, säger Gjon Tuqaj. Vi går runt på skolorna, kyrkogårdarna, parkvägarna och i gångtunnlarna. Där samlas ofta gängen och folk är rädda att gå där om det står tio ungdomar i tunneln. Vi försöker förklara det och be dem gå någon annanstans. Men det finns ju ingenstans att gå här.

Om det inte är så illa, varför måste man då anställa sex stadsdelsvärdar?

- Det viktigaste för oss är att stoppa problemen nu, hos de unga, annars kan det bli mycket värre när barnen här blir äldre, säger Ali Alalem. Det har ju varit många väskryckningar, en del slagsmål och folk är lite rädda för ungdomsgängen. Och så försöker vi stoppa vandalismen.

I måndags blev en synskadad kvinna bestulen på sin handväska i Rosengård. När hon skulle låsa upp sin port överfölls hon bakifrån och tappade taget om rullatorn. Hon föll till marken och rånarna ryckte till sig hennes väska med 2 000 kronor i. Enligt vittnen till händelsen var två av förövarna tio till tolv år gamla, en tretton och två fjorton år.

Förra året anmäldes 292 fall av väskryckningar i Malmö. Polisen har namn på 29 misstänkta gärningsmän.

- Jag tror att 80 procent av dem har utomnordiskt ursprung, säger Thomas Anderberg, chef för Malmös kriminalunderrättelsetjänst.

Förra året krossades fönsterrutor på Rosengårdsskolan för 509 705 kronor. På Rosengårds fem andra skolor krossades fönster för ytterligare 1 445 201 kronor.

Anders Molin arbetar med skadeförebyggande åtgärder för Stadsfastigheter, som förvaltar Malmös skolor. Han är dagligen ute i skolklasser och diskuterar vandalismen. Bland annat ställer han frågan till alla elever i mellan- och högstadiet: "Vad är det som får ungdomar att ägna sig åt skadegörelse?"

De vanligaste svaren han får är:

* Fel eller dålig uppfostran.

* Föräldrarna bryr sig inte.

* Problem hemma.

* De är påverkade av våldsfilmer.

* De vill imponera.

* De vill slippa skolan.

* De vill hämnas mot skolan.

* De tycker att det är "coolt" att krossa fönster.

- Jag har jobbat med det här i fyra år, säger Anders Molin. Och ska man bara se till statistiken så har jag väl misslyckats kapitalt.

Stadsfastigheter har satt upp kameraövervakning vid en skola i centrala Malmö.

- Men det har bara inneburit att man krossar rutorna i de fastigheter dit kameran inte når, säger Anders Molin.

Elever vid Apelgårdsskolan, som ligger på Rosengårds andra sida, slängde sten på några byggnadsarbetare för ett drygt år sedan och slog ner en av dem. Byggfacket krävde vakter för att fortsätta jobbet. Det kostade två miljoner kronor och lika mycket till i stilleståndsersättning för den tid bygget låg nere.

En av busslinjerna har ändrat sin sträckning sedan bussarna utsatts för upprepade attacker av stenkastning. I receptionen hos närpolisen sitter en affisch med en liten flicka och en bussförare. Texten lyder "Släng inte sten på min pappa". Inne i trapphuset trängs personalens cyklar, medan cykelstället utanför är tomt.

För ett år sedan tömde några ungdomar en bensindunk i närpolisens brevinkast. Det var en hämnd för att polisen gripit en elev som slagit ner sin lärare. Som tur var hann de inte sätta eld på bensinen.

- Brottsligheten är inte så hög i Rosengård rent statistiskt, säger närpolischefen Fredrik Andersson. Våra ungdomar begår de flesta brotten på andra ställen i staden. Men de senaste två månaderna har vi gripit 49 personer från Rosengård som är misstänkta för narkotikabrott. Det är inga stora brott men det visar på omfattningen av missbruket.

I Rosengård finns sex eller sju gäng med unga kriminella, de yngsta är tio år.

- Det är svårt för oss att göra något när de inte är straffmyndiga. När de fyllt 15 är de ofta så fast i drogberoende att det inte går att bryta den kriminella banan. Några av ledarna har socialen placerat på lvu-hem. Vi försöker splittra gängen och framför allt stoppa nyrekryteringen.

Är Rosengård på väg att bli ett getto?

- Nej, det vill jag inte säga. Polisen kan ju röra sig fritt i hela området. Man ska förstås inte negligera att man kastar sten mot oss och skadar våra bilar. Men vi kan röra oss fritt.

I söndags kväll kastade någon en sten i ryggen på en ensam mc-polis som skulle kontrollera ett stort gängslagsmål. Det fanns 100 ungdomar på platsen och 20 kravallutrustade poliser skickades dit.

När polisen annars rycker ut till Rosengård sker det i två patruller. Den ena får stanna kvar på gatan och vakta bilarna medan den andra går in på larmet.

Stadsdelsvärden Gjon Tuqaj berättar:

- En polis som jag känner sa till oss: "Ni har det bra som kan gå rätt in i ett gäng med 30 ungdomar och prata med dem. Vi måste alltid komma i två bilar."

Allt som går i uniform riskerar att attackeras i Rosengård. Till och med brandkåren råkar illa ut. Det finns en utbredd uppfattning att brandmännen inte ansträngde sig tillräckligt för att släcka när moskén eldhärjades förra året.

- Både polis, ambulans och brandkår ringer oss stadsdelsvärdar när de ska rycka ut hit så vi kan hålla vakt, säger Gjon Tuqaj. Så att brandkåren slipper få sina slangar sönderskurna.

Vad tror närpolischefen Fredrik Andersson om framtiden?

- Även om jag är positiv till min läggning så tycker jag att framtiden ser mörk ut. Man pratar om integration, men Rosengård är en ökande segregation. Något radikalt måste ske för att bryta trenden. Annars kommer vi aldrig till rätta med problemen.

Rosengård har en ung befolkning.

* Av de 21 596 invånarna är 8 069 19 år eller yngre, 94 procent av dem har utomnordisk bakgrund.

* Av de 11 279 vuxna i arbetsför ålder, mellan 20 och 64 år, lever 4 433 på bidrag. Därav lever 2 533 på socialbidrag, 800 på introduktionsersättning och 1 100 på sjukersättning eller förtidspension. Sammanlagt 6 846 lever alltså inte på något av dessa bidrag.

* I Herrgården, området runt Rosengårdsskolan, bor 2 078 vuxna. Av dem fick 1 511 socialbidrag i december förra året.

* Hur många av de resterande 567 i Herrgården som har introduktionsersättningen eller förtidspension finns det inga uppgifter på.

Inger Leite är socialchef i Rosengård.

- Det vi ser bland de unga i Rosengård är effekten av ett manifest utanförskap. De har urusla skolbetyg, de har inget hopp om ett bra jobb i framtiden, många är oerhört trångbodda.

Andelen elever som slutar nian med godkänt i kärnämnena minskar och ligger nu under 50 procent.

I kommunens plan "Välfärd för alla" står det bland annat:

"Vi kan inte acceptera att 500 ungdomar varje år lämnar grundskolan utan godkända betyg. Barn till invandrare är överrepresenterade i denna grupp. Forskare pekar på att dessa unga kan få stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, till och med större än deras föräldrar. Anledningen är att många saknar förebilder med föräldrar som arbetar. Men även att de hamnat mitt emellan två kulturer, med svårighet att identifiera sig och finna sig till rätta i någon av dem."

Många ungdomar talar svenska enbart under några lektionstimmar i skolan. I hemmet och på fritiden talar man sitt modersmål, som hemspråk heter numera. Rektorn på Rosengårdsskolan har gått så långt att han ifrågasatt skolans existens; om det inte vore bättre att sprida eleverna till andra områden i Malmö så de får möta både svenska och svenskar.

Det så kallade Ebo-boendet, där asylsökande får bosätta sig var de vill, innebär att många lägenheter i Rosengård, som är byggda för en liten familj, i dag bebos av två stora familjer. Förra året kom 1 500 Ebo-boende till Malmö.

- Bara här i Rosengård sökte 79 sådana familjer hjälp hos socialförvaltningen förra året, säger Inger Leite. De var extremt trångbodda. Vi lyckades kanske hjälpa tio. De andra fortsätter att flytta runt mellan olika vänner och släktingar.

Malmö stad är uppdelad i tio stadsdelar med egen förvaltning och egen budget. Rosengård gick back med 23 miljoner förra året.

Den enskilt största faktorn bakom underskottet var kostnaden för placeringar av barn och ungdomar på institution. För ett år sedan drog socialförvaltningen i nödbromsen och kortade av vårdtiden för ungdomar som redan var omhändertagna enligt LVU. Och man sökte andra lösningar för nya aktuella fall. Varje placering kostar cirka en miljon kronor om året och i februari förra året hade Rosengård 37 ungdomar på barn- och ungdomshem. I december var siffran nere i 20. Ändå överskreds budgeten med 13 miljoner kronor.

Trots stora och växande sociala problem ska Rosengård minska socialförvaltningen med tio tjänster för att klara budgeten.

- Jag är pessimistisk om Rosengårds framtid, säger socialchefen Inger Leite. Jag vet faktiskt inte vad man ska göra.

Själv har hon alltid talat öppet om Rosengårds problem, de som uppstår när många människor med dålig kontakt med det svenska samhället, det svenska språket, den svenska arbetsmarknaden och utan egen försörjning bosätter sig tillsammans.

- Ilmar Reepalus förslag om ett tillfälligt invandrarstopp har gjort att man vaknat upp. Fast jag vet inte om man gjort det i tid.

Grunden för utanförskapet anser de flesta i Rosengård är språket. Rosengårds stadsdelschef heter Roger Niklewski.

- Våra pedagoger gör ett väldigt bra jobb i skolorna, säger han. Men de har svåra förutsättningar i den bristande språkbakgrunden. Det är ju inte bara första generationens invandrare som inte talar svenska. Vi möter människor som varit här i både tio och tjugo år där vi fortfarande måste anlita tolk när vi ska tala med dem. Det måste vara något fel.

- Dels har det erbjudits för lite svenskundervisning under för lång tid och dels har incitamenten varit otillräckliga. En av våra eldsjälar bland lärarna sa till mig att hon ställer höga krav på sina elever "för det finns inget så förnedrande som att inte vänta sig något av dem". Jag skulle vilja säga samma sak till de föräldrar som ännu inte prioriterat att lära sig svenska. Det är en rimlig förväntan att man gör det, både för sin egen skull och för barnens.

- Den besvärliga språksituationen gör det också förödande för nya flyktingfamiljer att komma just hit. När alternativet kunde vara en mellansvensk stad där det finns både bostäder och arbete, eller i alla fall bostäder och en renodlad svensk språkmiljö.

- Man flyttar hit för att få trygghet hos släkt och vänner och man blir emottagen eftersom det finns en stark lojalitet. Men det blir en bostadsmisär både för den familj som flyttar in och för den ursprungliga familjen.

- Att sätta stopp för den mekanismen är väldigt viktig, säger Roger Niklewski. Det har tagit lång tid för staten att lyssna på varningssignalerna och uppmärksamma detta. Det kraftfulla uttalandet av kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu har gjort hela diskussionen legitim ute på stan.

Staten förbereder ett slopande av Ebo, att asylsökande får bidrag om de kan ordna sitt eget boende under tiden de väntar på besked om uppehållstillstånd. Ilmar Reepalus senaste förslag som även skulle gälla stopp för arbetslösa invandrare som fått uppehållstillstånd fick blankt nej av Mona Sahlin. När Dagens Nyheter bad henne kommentera förslaget gjorde hon bland annat en jämförelse med svenskar som flyttar till Spanien; att de både vill och får bosätta sig nära varandra, på samma orter.

- Jag vill inte recensera ministern, men jag har föga förståelse för jämförelsen, säger Roger Niklewski och brister för första och enda gången ut i skratt under denna två timmar långa intervju.

- Svenskar som flyttar till Spanien är väl knappast hänvisade till något spanskt socialbidrag för sin försörjning.

Roger Niklewski tror att vi får se ett ökande antal hedersrelaterade familjekonflikter i Rosengård.

- Många flickor och unga kvinnor kommer under sina studier att tillägna sig andra värderingar än vad som dominerar inom vissa familjer. De kommer inte att underkasta sig familjens regler där det kan ingå förväntningar på arrangerade äktenskap. Med 8 000 ungdomar i stadsdelen är potentialen för kraftigt familjevåld betydande. Tyvärr har vi nyligen tvingats dra in de två tjänster vi hade för att stödja och ge råd åt kvinnor.

Har inte dessa familjer påverkats av den intensiva debatten i Sverige om hedersrealterat våld?

- Nej.

Rosengårds ekonomi är så dålig att allt som inte direkt krävs av kommunallagen har stängts, som fritidsgårdarna, Tegelhuset som var ett musikcentrum för de äldre ungdomarna och snickeriet och väveriet för pensionärerna. Nu står familjecentralerna på tur. De är för många unga barnfamiljer kanske deras enda kontakt med det svenska samhället där mödrar kan få råd, stöd och språkträning.

- Vi har Malmös längsta dagiskö med 283 barn. Det akuta behovet är 109 nya platser, fem eller sex avdelningar som kostar en miljon kronor styck. Vi kan bygga ut två avdelningar om vi lägger ner våra familjecentraler.

- Vi vet att familjecentralerna aktivt förebygger en del placeringar av unga barn och andra omhändertaganden. Men familjecentralerna är en frivillig verksamhet medan lagen kräver att dagiskön ska byggas bort. Det är verkligen ett absurt val.

Roger Niklewski säger att han inte kan räkna med mer pengar från Malmö stad, enda lösningen är statsbidrag eller någon samverkan med "partner".

- Staten borde gå in med pengar för att arbeta med unga kriminella. Det kunde vara klokt, annars får staten garanterat ta kostnaden senare inom kriminalvården. Och det vore väl rimligt om staten tog ett extra ansvar för effekten av den politik som bedrivits de senaste åren.

- Nu är pengarna från storstadssatsningen slut. Vi fick mycket pengar, problemet var bara att de inte fick användas till kärnverksamheterna. Men det är ju där de behövs.

- Vi har haft Wärnerssonpengar till skolan. Det är kanske dags för Morgan Johanssonpengar till insatser för unga kriminella.

Roger Niklewski har ännu inte skrivit till regeringen om detta. Däremot ska han föreslå sina lokala politiker att göra ett brett upprop till ideella organisationer, folkrörelser och företag för att fråga vad var och en kan bidra med.

Vad kan privata företag göra?

- Jag vet inte. Det får vi prata med var och en om. Höra vad de själva kan tänka sig.

Hur ser framtiden ut för rosengårdsborna?

- Vi vet att hela Sverige står inför en framtida brist på arbetskraft. Då är Rosengårds 8 000 barn och ungdomar en resurs, en rikedom.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut