Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Rotlösheten både styrka och svaghet i sorgens Bryssel

BRYSSEL. Inga storslagna manifestationer, i stället går livet vidare som vanligt. Bryssel präglas av pragmatism dagarna efter terrordåden.

Men i stadsdelen Molenbeek där polisen slagit till mot en rad terrornästen sägs desillusionerade muslimer vara ett lätt byte för IS rekryterare.

DN:s Björn af Kleen och Lotta Härdelin har gått runt i den belgiska huvudstadens olika kvarter för att fånga känslor och stämningar efter dåden som tog över 30 människors liv.

Dagen efter i Bryssel.

Vi är i arbetarstadsdelen Forest, där terroristen Salah Abdeslam jagades av polis förra veckan.

Barnen på kulturcentret Une maison en plus är välinformerade.

– Det handlar om att de tog Salah Abdeslam, säger en liten pojke.

Han syftar på motivet bakom tisdagens terrordåd.

– Vi vet inte, säger läraren. Det är skvaller. Ni måste vara försiktig med vad ni hör och läser.

Kulturcentret Une maison en plus erbjuder förskoleverksamhet för familjer som inte har råd med privata alternativ.

Barnen runt bordet är mellan 6 och 12 år. Flera har rötter i Nordafrika och Mellanöstern.

Förra veckan, i jakten på Salah Abdeslam, utbröt skottlossning tio minuter från klassrummet, där polis trodde sig ha hittat Salah Abdeslams gömställe.

Han greps dagen därpå i stadsdelen Molenbeek.

Namnet Salah Abdeslam har fått en mytisk klang i Forest.

–  Salah Abdeslam, säger en liten flicka. Han bad. Och så såg han något som han inte tyckte om och så…

– Salah var en god muslim, säger en förälder som sitter med. Och så såg han något som motiverade honom att åka till Syrien och träna.

– Jag kände Salah, säger en pojke. Han var min granne i Molenbeek. Han var en vanlig människa. Han satt på kaféer. Och så plötsligt försvann han.

– Gud säger att man inte ska döda andra, säger en pojke.

– Naturligtvis inte, säger läraren.

– Vi måste ha fred, säger en flicka.

– Jag kände en som jobbade med Salah i tunnelbanan, säger en pojke. Han var lite kriminell och så läste han Koranen.

Foto: Lotta HärdelinKulturcentret Une maison en plus erbjuder förskoleverksamhet för familjer som inte har råd med privata alternativ. Här diskuteras tisdagens terror­dåd med barnen.

Läraren, som heter Sandrine Franken, säger:

– Ni kommer stöta på många med åsikter om terrorn, de kan vara rasister, och det är viktigt att komma ihåg att ni måste hålla ihop. Det är viktigt att människor med olika åsikter kan leva sida vid sida. Våra liv blir rikare så. Tycker ni inte?

Läraren frågar barnen var de kommer ifrån. Pakistan. Spanien. Portugal. Marocko. Ukraina. Algeriet.

– Och så är ni belgare. Fast med olika ursprung.

Om Parisdåden utlöste storslagna folkliga manifestationer med referenser till fransk politisk historia, har stämningen i Bryssel i veckan varit mer stillsam. Tv-journalisterna på Place de la Bourse var snart lika många som de sörjande belgarna. Enstaka flammande värmeljus, sorgebudskap kritade på gatan i pasteller. Inga större gester än så syntes på gatan.

– Vår mentalitet är helt olik fransmännens, säger Karim Chemlal, vice president för den muslimska organisationen Ligue des Musulmans de Belgique (LMB). Den franska mentaliteten grundar sig en kultur, i en historia och en uppsättning tankeriktningar. Belgien är kompromissernas land. Europeiska rådets första president var belgare. Det är typiskt. Vår regering reagerar helt olikt Frankrikes. Här är reaktionen pragmatisk och inkluderande, snarare än sekteristisk och rotad i kulturell identitet. Jag föredrar detta, måste jag säga. Offren var ju av alla möjliga etniciteter.

Butiker och skolor höll öppet dagen efter, säger Fredrik Leloup från Beci, den belgiska handelskammaren. Vardagen fortskred som vanligt.

– Det är skillnaden mellan oss och Frankrike, säger Fredrik Leloup stolt.

Jag träffar Karim Chemlal och Fredrik Leloup på en bullrig espressobar runt hörnet från Université Libre de Bruxelles. De spritsar sina cappucinos med lönnsirap. Leloup påpekar det bedrägliga i att försöka mobilisera en urbelgisk identitet mot terrorismen. Nationen är ung, självständig först på 1830-talet.

– För att kvalificera sig som äkta belgare måste du har tre generationer belgiska anfäder bakom dig. En komplett korkad definition eftersom det i princip gör det omöjligt att vara belgare!

En delförklaring, kanske, till bristen på kulturnationalism i veckans reaktion på terrordåden. Vad är egentligen belgisk kultur? Karim Chemlal och Fredrik Leloup är stolta över pragmatismen. Men Leloup pekar också på riskerna med rotlösheten.

– Många belgare, det gäller både katoliker och muslimer, är dåligt utbildade i sina respektive religioner, säger han. Färre än fem procent av de belgiska muslimerna besöker regelbundet en moské. De har väldigt grund kunskap om de religiösa urkunderna. Vad är islam? Många har ingen aning! De repeterar bara vad de hör på gatan. Och där hör man mycket skit. De blir lättmanipulerade.

Som många kosmopolitiska städer utmärks Bryssel av skarpa klasskillnader. Belgien är ett av Europas rikaste länder mätt i BNP per capita, påpekar Fredrik Leloup. Samtidigt är skolorna katastrofala. Bortser man från de absoluta toppskolorna lämnar 40 procent av de 16-åriga eleverna i Bryssel skolan utan examen, enligt Fredrik Leloup.

Å ena sidan är befolkningsutvecklingen positiv, det föds många barn, å andra sidan hamnar många av dessa i ungdomsarbetslöshet.

I den marockanskt präglade stadsdelen Molenbeek, där Salah Abdeslam alltså greps förra veckan, befinner sig omkring 60 procent i praktiken i arbetslöshet, enligt Thomas Devos, socialarbetare på JES. Organisationen arbetar med ungdomar med invandrarbakgrund, försöker hjälpa lågtutbildade att söka jobb och möter hemlösa och missbrukare direkt på gatan.

Det finns i snitt 112 kandidater på varje nytt arbete utan krav på utbildning. Bland dessa rekryterar IS sina krigare.

– Och varje gång som det händer något skit med koppling till Molenbeek vet vi att det blir ännu tuffare för de vanliga killarna här. När de säger: ”Hej, jag är Mohamed från Molenbeek” hamnar deras ansökningsbrev direkt i papperskorgen eftersom de omedelbart identifieras som snubbar beredda att spränga sig själva i luften.

Foto: ”Varför detta hat mot Belgien? Vi muslimer får mycket här”, säger Nadia Agashi.

Molenbeek skiljer från de franska problemförorterna. Stadsdelen ligger centralt, nästan vägg i vägg med citykärnans sofistikerade klädbutiker och tehus. Molenbeek domineras av låga arbetarlängor och lagerlokaler. Tehus befolkade av medelålders män och grillrestauranger som serverar lamm- och kycklingspe​tt och grillade färska skaldjur. Många marockaner som växer upp i Molenbeek är andra generationens arbetskraftsinvandrare. De kallar Marocko sitt hemland även om de är födda i Belgien.

I en park står Nadia Agashi, en 37-årig nyskild tvåbarnsmamma i slöja, boots och lodenrock, och sparkar fotboll med sin son. Hennes föräldrar invandrade från Marocko.

– Min första frågar var: varför? Varför detta hat mot Belgien? Vi muslimer får mycket här. Belgien hjälper oss att finansiera våra moskéer, vi får utbildning, vi har rättigheter. Vi har fler rättigheter här än i Marocko. Vi respekteras här. I skolan hade jag flamländska, franska och italienska vänner. Jag har aldrig varit utsatt för något rasistiskt. Något 100-procentigt muslimskt land finns ju inte, även i Saudiarabien finns det prostituerade. Terroristerna, de accepterar inte världen som den fungerar.

Foto: Lotta HärdelinBerkane Mosif står på gatan i Molenbeek och rakar sig med trasig hyvel. Han hävdar att IS försökte rekrytera honom för två år sedan.

Berkane Mosif står på gatan i Molenbeek och rakar sig med trasig hyvel, han speglar sig i en parkerad Ford. Mosif är hemlös och arbetslös. Den här torsdagen bär han runt på en plåtburk löstobak från Winston innanför täckjackan. Han hävdar att IS försökte rekrytera honom i Molenbeek för två år sedan genom organisationen Sharia4Belgium.

– De frågade om jag ville åka till Syrien. En kompis till mig som jag brukade åka jetski tillsammans med i Marocko tackade ja. Han bodde här i samma kvarter. Jag är inte muslim, jag har ingen religion, de lovade mig 40 oskulder men det är ju rent skitsnack.

Foto: Foto: Lotta Härdelin

Berkane Mosif vill visa oss organisationen JES lokaler på en dold bakgata i Molenbeek. JES försöker konkurrera med IS i fråga om att ge Molenbeeks arbetslösa en framtid.

– Vi säger: du måste lyfta dig själv i det här samhället. IS säger: samhället hatar dig, låt oss ta hand om dig, säger socialarbetaren Thomas Devos.

Thomas Devos berättar om en IS-rekryterare i Molenbeek som nu sitter i fängelse. Han arbetade för en välgörenhetsorganisation men indoktrinerade samtidigt de han understödde.

– Många bosatta i Molenbeek tror inte på medierna längre. Man tror att terrorismen är ett insiderjobb från regeringen, CIA eller den franska säkerhetstjänsten. Det är en psykologisk försvarsmekanism. Ett sätt att hantera det faktum att man bor granne med människor som är beredda att spränga dig i luften.

Thomas Devos jämför med amerikanska skolskjutningar.

– Killar som upplever sig helt utanför samhället. Om denna känsla är sann eller inte kan man diskutera. Men de upplever det tveklöst att det är så. I USA verkar dessa mördare utan ledare. Här finns det en grupp som säger: samhället hatar dig, lyssna på oss, vi frälser din själ.

Berkane Mosif, som tackade nej till IS, står bredvid och lyssnar. Pilotglasögonen döljer ett blåslaget öga, han saknar flera tänder i underkäken. Han säger sig ha blivit misshandlad av polisen.

– Vi vill bara ha vår värdighet tillbaka, säger han till Thomas Devos.

Foto: Lotta HärdelinTeun Voeten, krigsfotograf och ­antropolog, som övergav Molenbeek för två år sedan i protest mot islamiseringen: ”Den allmänna ­lik­giltigheten inför terrorn påminner enligt mig om ­stödet för Hitler, som ­möjliggjordes av en tyst massa som ­kollaborerade på olika plan.”

Krigsfotografen och antropologen Teun Voeten övergav Molenbeek för två år sedan, i protest mot islamiseringen.

Efter en kritisk artikel publicerad på den amerikanska sajten Politico har Voeten blivit något av en självutnämnd sanningssägare om ”marockanerna i Molenbeek”.

Vi träffar honom en kväll i hans lägenhet i en förstad till Antwerpen, där den marockanska befolkningen är under 50 procent, hans krav.

Terrordåden var väntade, säger Teun Voeten och erbjuder franskt rödvin.

– Jag är utled på den politiskt korrekta diskurs som säger att terrorism utlöses i socialt exkluderad underklass, säger han. Det är klart marockanerna är offer i socioekonomisk mening men det är inte huvudförklaringen till terrorismen. Snarare bör man betrakta våldet för vad det är: nämligen assymetrisk krigsföring. Det detonerar bomber i våra städer, hur kan det inte betraktas som ett krig?

Tuen Voeten betraktar Molenbeek, och det ”politiskt korrekta” etablissemang som tar stadsdelen i försvar, för kollaboratörer med den ”islamistiska fascismen”.

– Man kan kollaborera på olika sätt. Islamismen har ett slags logistiskt stöd i Molenbeeks gränder, i kaffehusen och moskéerna. Och ett slags moraliskt stöd: man kunde höra jubel i stadsdelen när det smällde i Paris. Den allmänna likgiltigheten inför terrorn påminner enligt mig om stödet för Hitler, som möjliggjordes av en tyst massa som kollaborerade på olika plan.

När Salah Abdeslam greps i Molenbeek i förra veckan var det ungar på gatan som skrek att Paristerroristen var en hjälte, enligt Tuen Voeten.

– Provokationer, såklart. Men också en indikation på ett samhälle som uppfattar polisen som inkräktare i deras grannskap. Ett grannskap som ju inte är deras, utan allas.

Fakta. Dåden i Bryssel
  • Vid åttatiden på morgonen den 22 mars exploderade en bomb vid incheckningsdiskarna i avgångsterminalen på Bryssels internationella flygplats Zaventem. Strax därefter skakade en andra explosion flygplatsen.
  • Strax efter nio skedde en explosion på ett tåg vid tunnelbanestationen Maalbeek, som ligger alldeles intill EU-kommissionens högkvarter.
  • Minst 31 människor dödades och omkring 300 skadades i de båda attackerna.
  • Vid 16-tiden publicerades övervakningsbilder från flygplatsen, som visar tre misstänkta som går med resväskor på bagagevagnar.
  • Klockan 17.40 tog extremistgruppen Islamiska staten på sig dåden.
  • En av flygplatsbombarna har av myndigheterna identifierats som Ibrahim El Bakraoui. Den andra flygplatsbombaren har nu pekats ut som Najim Laachraoui.
  • Ibrahims bror, Khalid El Bakraoui, var enligt åklagarna den som sprängde sig på tunnelbanestationen.
Fördjupning. Mer om dåden i Bryssel
  • Två svenskar dog i attackerna i Bryssel
    UD bekräftar på söndagen att ännu en svensk kvinna har bekräftats död i samband med terrorattackerna i Bryssel i tisdags. Anhöriga är underrättade.
  • Förlorade sin mamma i Brysseldåden
    Katarinas mamma var saknad i flera dagar efter tisdagens attentat på Bryssels flygplats. På lördagen kom det befarade beskedet – mamman hade fallit offer för det fruktansvärda terrordådet. 
  • ”Terroristerna ser oss som förrädare”
    Stora Moskén i Bryssel anklagas för att ha fört en fundamentalistisk variant av islam till Belgien. På fredagen var den centrum för en mäktig muslimsk manifestation mot terrorismen.
  • Ministern Jambon vill avgå – får inte
    Uppgifterna om att Turkiet varnade Belgien för en av självmordsbombarna så sent som i somras har fått Belgiens inrikesminister att lämna in sin avskedsansökan. Premiärministern godtog den dock inte.
  • Bröder kan ha velat göra smutsig bomb
    Nya uppgifter i internationell press gör gällande att självmordsbröderna el-Bakraoui kan ha haft planer på att tillverka en smutsig bomb. Vid en husrannsakan i november hittade polis bevis för att bröderna ska ha övervakat en högt uppsatt kärnkraftsforskare.
  • Tredje bombmannen identifierad med dna
    Nya uppgifter om att den tredje självmordsbombaren, som liksom Ibrahim El Bakraoui utlöste sin laddning på Bryssels flygplats Zaventem, är Najim Laachraoui.
  • De var grannar med terroristgömstället
    Allt är lugnt utanför det hus i norra Bryssel där polisen fann en bomb och en IS-flagga. Bland grannarna har det redan lämnat djupa spår. ”Vi är dubbla offer. Vi är offer för terrorn, och nu offer för belgarnas rädsla”.
  • Attentaten i Bryssel – detta vet vi
    Flera explosioner ägde rum i Bryssel på flygplatsen Zaventem och vid t-banestationen Maalbeek. Över 30 personer har dött. 
  • Så växte IS från obskyr sekt till en maktfaktor
    DN:s korrespondent Erik Ohlsson berättar om hur Islamiska staten kunde växa från en obskyr mördarsekt till en maktfaktor som stöpt om världspolitiken.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.