Sammanlagt fem svenska soldater har nu dött i Afghanistan, vilket är betydligt färre än andra länders förluster i det långvariga inbördeskrigets Afghanistan. Konflikten, som nu snart är inne på tionde året, ser inte heller ut att mattas av. Tvärtom har de allierade styrkorna under våren och sommaren varit inblandade i fler och hårdare strider än tidigare.

Skälet till att också striderna i norra Afghanistan ökat, vilket förut har beskrivits som lugna gatan i jämförelse med mer pashtundominerade områden i södra delen av landet, beror enligt svenska uppgifter på främst tre orsaker. Ett skäl är att de allierade styrkorna tillsammans med afghanska armén ökat sin närvaro. Andra skäl är att den svenska styrkan söker upp konfliktområden som tidigare undvikits, samt att fler talibaner och motståndsmän från söder tagit sin tillflykt i norr.

– Vi visste när vi tog de första besluten att det var på allvar, att det skulle kunna leda till förluster i människoliv. Och det första jag vill säga är förstås att vi beklagar att ännu en svensk soldat har dött och att våra tankar går till hans familj och vänner, säger Urban Ahlin, som också är vice ordförande i utrikesutskottet.

– Men att därför ändra något i Afghanistaninsatsen eller ta hem trupper tidigare vore kontraproduktivt. Det vore som att säga till talibanerna och andra motståndsgrupper, att dödar ni svenska soldater så ger vi upp och åker hem. Att göra sådana förändringar skulle leda till att de svenska soldaterna utsattes för större fara, fortsätter Urban Ahlin, som inte ser heller ser någon förändrad hållning i frågan fram till beslutet om en fortsatt militär närvaro i Afghanistan, vilket ska beslutat i Riksdagen 4 november.

Försvarsminister Sten Tolgfors, som är på resa, har ännu bara framfört kondoleanser med anledning av händelsen i Afghanistan, och inväntar ytterligare information med attacken i Afghanistan, men inget har än så länge framkommit som skulle kunna ändra regeringens ståndpunkt, som är att stanna i Afghanistan tills säkerhetsläget blivit såpass solitt att afghanska regeringstrupper kan ta över svenskarnas uppgifter.

– Svenska soldater tar själva risker för att värna andra människor ifrån risker. Det är djupt hedervärt. Regeringen står bakom dem och uppskattar deras insats, skriver Sten Tolgfors på sin blogg.

Enligt Urban Ahlin så agerar de svenska soldaterna på ett enhälligt FN-direktiv, och hänvisar även till det senaste beslutet från i onsdags, som FN:s säkerhetsråd tog, om att fortsätta och att till och med förstärka den internationella säkerhetsstyrkan ISAF:s närvaro i Afghanistan.

– Beslutet var dessutom enhälligt, säger Urban Ahlin.

Så du skulle också kunna tänka dig en förstärkning?

– Nej, jag ser inte FN:s uppmaning som riktad till oss utan till de nationer som inte skickat soldater, och vårt gemensamma beslut med den rödgröna alliansen om att börja ta hem trupper, samtidigt som vi utbildar fler afghanska soldater och poliser på plats ligger fast, säger Urban Ahlin.

Under hösten har det riktats skarpa ord mot informationsgivningen från Försvarsmakten, som enligt kritiken skulle ha tonat ner eller förskönat lägesrapporter och väpnade konflikter.

För allmänheten, som via skattsedeln bekostar  eller skickar anhöriga till norra Afghanistan, kan det också tyckas svårt att se vad själva insatsen omfattar eller kostar utöver de redovisade 1,5 miljarder kronorna om året, hur stort område som den militära enheten ska sköta, vilka objekt som soldaterna på plats ska skydda eller vilket slags motstånd som den svenska truppen möter. Inte heller ges några direkta svar om motståndet är lokalt, blandetniskt eller om attackerna mot svensk trupp orsakas av räder från talibanska styrkor från andra delar av Afghanistan. Det enda som till exempel erbjuds i kartväg på försvarsmaktens hemsida är hämtad från google. Kartan i fråga är ytterst påver och saknar viktiga geografiska data och anger bara två vägar, några få byar och saknar namn på vattendrag, berg och flera byar i området.

– Jag kan säga så mycket att vi är nöjda med den information som vi får från Försvarsmakten. Och vi utgår inte från några små google-kartor när vi tar beslut. Vi får en omfattande lägesbeskrivning och fördjupade rapporter.

– Däremot är det väl svårare att överblicka hur mycket militära medel som läggs ner på insatsen. Det är säkert mer än de 1,5 miljarder kronor per år som redovisas. Likaså vet jag inte exakt hur stor biståndet har varit. Där kan jag också säga att jag sett mycket få lyckade biståndsprojekt under åren. Här måste Sverige bli bättre, säger Urban Ahlin.