Sverige

”Så här blir kubaner behandlade varje dag”

I fem dagar hölls Aron Modig fängslad och utsattes för förhör.
I fem dagar hölls Aron Modig fängslad och utsattes för förhör. Foto: Thomas Karlsson
I fem dagar förhördes svenske KDU-ordföranden Aron Modig av kubansk säkerhetstjänst i ett anonymt hus i Havanna. Nu berättar han sin historia exklusivt för Dagens Nyheter.

I mitten av juli reste Aron Modig till Havanna för att ge stöd åt oppositionella i den kristdemokratiska rörelsen på Kuba.

Resan slutade med en bilolycka där de kubanska demokratiaktivisterna Oswaldo Payá och Harold Cepero omkom. Bilen kördes av Ángel Carromero från det spanska ungdomsförbundet.

Två dagar senare togs Aron Modig om hand av de kubanska myndigheterna. Vart han förts visste ingen, inte heller hur han behandlades.

Frågan många ställt är: Var det en singelolycka? Eller ett attentat mot de oppositionella kubanerna?

– Själva olyckan minns jag inte, säger han. Jag har vissa minnesbilder. Bilen rör sig av vägen. Sedan vaknar jag i en ambulans och vet inte var jag är.

Vi möter honom i ett sammanträdesrum i Stockholm. Han är samlad, talar eftertänksamt och detaljrikt, ännu märkbart påverkad av det som hänt.

– Jag flög till Havanna tillsammans med Ángel Carromero, berättar han.

– Jag reste in på turistvisum. Efter några dagar skulle vi åka vidare till Santiago de Cuba, landets näst största stad.

De började tidigt på söndagsmorgonen. Àngel körde hyrbilen. Aron satt bredvid i framsätet, de båda kubanerna i baksätet.

– Jag sov nog en del. Plötsligt märkte jag att bilen for av vägen.

Sedan blev allt svart. I ambulansen kom minnet långsamt tillbaka. Han hade ont, men blev inte allvarligt skadad. Bredvid sängen på sjukhuset satt hela tiden två poliser.

Dagen därpå förhördes han på polisstationen i staden Bayamo. Samtidigt kom den svenska ambassadören Caroline Fleetwood dit. På kvällen kunde han åka till ett hotell och de åt middag tillsammans.

Nästa dag hölls han kvar hela dagen på polisstationen. Mot kvällen kördes han utan förklaring till en flygplats av två stadiga civilklädda män. De satte sig längst bak i ett reguljärt plan.

Plötsligt insåg han: Ingen visste var han var.

– I en diktatur är det inget bra. Det är klart jag blev orolig.

Efter en timme landade de i Havanna. Nära planet väntade en bil.

– Efter ett tag visar de mig att jag måste böja ned huvudet. Jag får inte se vart vi åker.

De stannade vid en villa omgärdad av en mur. Han fördes till ett fönsterlöst rum möblerat med endast en säng.

Nu följde fem dagar av ständiga förhör. Ibland pågick de flera timmar, ibland bara en kvart. Ibland videofilmades de.

– Frågorna är hela tiden desamma: Varför är du här? Vem har skickat dig? Samtidigt varvas frågorna med utskällningar: ”Du ska inte komma till vårt land och lägga dig i!”

Om bilolyckan frågade de inte.

En dag togs han till migrationsmyndigheten. Där fick han ett kort möte med Sveriges ambassadör, och han blev lättad. Nu visste de i alla fall vad som hänt. Sedan kördes han tillbaka till förshörshuset.

Mot slutet av veckan började de tala om att de skulle hålla en presskonferens.

– De säger att jag måste ha snyggare kläder på mig. De ger mig nya byxor och ett par skor. För första gången på en vecka får jag raka mig.

Vid presskonferensen fick han skarpa frågor av kubanska journalister: Varför åkte han in på turistvisum? En BBC-journalist frågade om olyckan. Han svarade att såvitt han visste var det en singelolycka.

Så småningom släpptes han och kunde åka till den svenska ambassadörens residens. Redan samma kväll klev han på planet som tog honom till Sverige.

Hur känns det nu?

– Framför allt är det skönt att vara på svensk mark och kunna röra sig fritt. Samtidigt är jag orolig för Ángel som är kvar på Kuba. Ingen vet vad som händer med honom där.

– Det jag har med mig är den konkreta upplevelsen av hur olika våra system är, säger Aron Modig. Jag åkte dit för att i all välmening bidra till ett friare Kuba men blev fängslad och förhörd. Så behandlas kubaner varje dag.