Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

Så känner du igen en mytoman

Foto: Shutterstock/IBL

Alla människor ljuger någon gång. För vissa tar lögnerna dock över livet, och riskerar att få allvarliga konsekvenser för personen själv och dess omgivning. Men det finns sätt att skilja mytomanerna från vardagslögnarna – och att hantera lögnerna.

”En sjuklig benägenhet att ljuga och förvränga verkligheten.”

Så definierar Nationalencyklopedin begreppet mytomani. Ett begrepp som under de senaste åren har använts för att beskriva allt från Sture Bergwall som fabulerade ihop en historia om sig själv som seriemördare, till Donald Trump, som ertappats med att ljuga flera gånger under sin valkampanj och tid som president.

Men vad mytomani egentligen betyder är omtvistat bland forskare, trots att det beskrevs i en vetenskaplig text för första gången redan i slutet av 1800-talet. Då hade den tyske läkaren Anton Delbruck uppmärksammat att en del av hans patienter ljög på ett så ovanligt och oproportionerligt sätt att en särskild kategori behövdes för att förklara fenomenet.

– Man kan beskriva det som ett tvångsmässigt ljugande, det finns ingen orsak, inget elakt syfte utan det bara blir så, säger Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet.

Alltså, medan alla människor ljuger någon gång handlar lögnerna för de flesta om att komma ur en jobbig situation, yttra en ”vit lögn” för att inte såra någons känslor eller överdriva för att framstå i bättre dager. För en mytoman kommer lögnerna i stället impulsivt och frekvent, och de är utan motiv eller mål.

– Det centrala med mytomanin är att det inte är en medveten aktiv lögn. Personen lever snarare i en värld där den upplever att det den säger är sant. Därför upprätthålls också beteenden som om lögnerna vore sanna så länge det bara går. Ofta kan man tycka att "usch, vilka dåliga människor som ljuger!" men det är i själva verket inte så enkelt, säger Mattias Lundberg.

I dag är mytomani inte en psykiatrisk diagnos, utan ses snarare som ett symtom vid olika psykiatriska diagnoser, som emotionellt instabil personlighetsstörning, narcissism och antisociala diagnoser. Ibland kan människor som ljuger för att manipulera sin omgivning slarvigt kallas för mytomaner, men det finns en stor skillnad i en mytomans beteende jämfört med till exempel en person med psykopatiska drag.

Psykopater ljuger mycket mer strategiskt. En mytoman ljuger tvångsmässigt och kan inte kontrollera sitt ljugande.

– De är lika på det sättet att båda ljuger och inte känner något dåligt samvete när de ljuger. Men en viktig skillnad är att psykopater ljuger mycket mer strategiskt. De har klara syften att framställa sig själv i bättre dager, eller manipulera och bedra. Men en mytoman ljuger tvångsmässigt och kan inte kontrollera sitt ljugande, säger Pär-Anders Granhag, forskare vid Göteborgs universitet, som bland annat har forskat på hur man i rättsliga sammanhang ska kunna avslöja lögner.

I flera studier har forskare sett att mytomanen, förutom att ljuga frekvent, också ofta ljuger på ett fantasifullt och uppseendeväckande sätt – även om lögnerna ofta är knutna till verkligheten på något sätt. Mytomanens lögner kan, även om de till att börja med verkar trovärdiga, lätt ses igenom – något som ofta skadar mytomanen när lögnerna blir avslöjade.

– En mytoman blir ofta lätt avslöjad, eftersom de inte ljuger strategiskt. Detta beror på att ett tvångsmässigt ljugande ofta är ett symptom på en allvarlig personlighetsstörning, lögnerna är toppen på ett isberg, säger Pär-Anders Granhag.

Mytomani har av forskare associerats med någon form av brist på självkontroll, eftersom lögnerna kommer impulsivt och inte har något faktiskt mål. Till skillnad från manipulativa personer, som ljuger för att manipulera dem runtomkring, har forskarna inte kunnat komma fram till varför mytomanen ljuger. Mattias Lundberg menar att det kan röra sig om ett slags tvångssyndrom, men skillnaden mot andra former av tvångssyndrom är att de tvångsmässiga lögnarna ofta saknar självinsikt.

– Om man ser ljugandet som ett tvång så finns det behandling för det. Men skillnaden är att de flesta som utför tvångsmässiga handlingar, som att kolla att spisen är avstängd många gånger, vet om att de utför ett konstigt beteende. Lögnaren förstår inte själv att den ljuger, och därför är det svårt för den att få hjälp, säger han.

Att avslöja en person som ljuger är inte enkelt. Många tror att ansiktsuttryck och gester kan avslöja om någon ljuger, men Pär-Anders Granhag pekar på att skillnaderna i kroppsspråk är mycket små mellan de som ljuger och de som talar sanning.

– Forskningen sänder ett tydligt budskap om att det är svårt att hålla isär lögnare och sanningssägare. De få skillnader som finns är mycket små, vilket beror på att lögnare planerar sitt kroppsspråk för att inte verka nervösa eller flacka med blicken. Och detta planerande betalar sig för de som ljuger, säger Pär-Anders Granhag.

Mytomaner är inte vanliga, det har nog gått en viss inflation i ordet. Man sätter den etiketten på personer lite väl snabbt.

I stället är det detaljer i berättelsen som kan göra att man kan skilja en lögn från en sanning. Enligt Pär-Anders Granhag finns det flera saker som förhörsledare riktar in sig på för att ta reda på om någon ljuger i förhörssammanhang. En sann berättelse om en upplevelse innehåller ofta fler och andra detaljer än en lögn.

– Utsagans innehåll ger bättre ledtrådar än till exempel att titta på en persons kroppsspråk, så det är bättre att lyssna på detaljerna och ta reda på hur mycket information en person ger för att avgöra om den ljuger eller talar sanning, säger han.

Varför en person blir mytoman eller tvångsmässig lögnare finns det lite forskning om, och andelen personer som är mytomaner anses vara liten. Ingen studie har gjorts bland allmänheten, men en studie med 1.000 ungdomar som återfallit i brottslighet visade att cirka en procent av dem kunde definieras som patologiska lögnare.

– Mytomaner är inte vanliga, det har nog gått en viss inflation i ordet. Man sätter den etiketten på personer lite väl snabbt – vilket delvis beror på att man blandar ihop mytomani med personer som helt enkelt är psykopater – och hos psykopaten är en grundsten att lura och bedra andra, säger Pär-Anders Granhag.

Men även om en mytomans lögner inte syftar till att skada någon annan kan den som lever med en lögnare få stora problem.

– Det är klart att lögnerna drabbar andra när de trott på saker och vidtagit åtgärder, och så visar det sig att sakerna som sagts inte stämmer. Min uppfattning är att en person som lever med en mytoman ofta väljer att gå därifrån snarare än att hjälpa, för när man upptäcker ljugandet har man redan utsatts för så mycket under så lång tid att man inte orkar leva med det längre. Därför är det besvärligt att hjälpa till, säger Mattias Lundberg.

Han menar att den som lever i en relation med en mytoman ofta blir medberoende eller medaktör till personens lögner. Det tvångsmässiga ljugandet uppfattas oftare av personer längre bort från personen, som på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen. Om man upptäcker att någon lever med en lögnare tycker Mattias Lundberg att man ska agera – men han menar att det ofta är svårt att få gehör.

– Då utmanar man något i en annan persons liv. Så att ingripa är ett val man måste göra varje gång, men min åsikt är att om man ser något som är dysfunktionellt i en relation så ska man agera. Men man ska göra det på ett sätt som är bekvämt för den andre och som gör så lite skada som möjligt, säger han.

Tecken på mytomani
  • En historia av upprepade och ofta återkommande lögner
  • Att personen ljuger utan anledning, och utan att få någon vinning av lögnen. En patologisk lögnare har inte heller moraliska problem med att ljuga.
  • Impulsivt och oplanerat ljugande. Lögnerna är ofta oproportionerliga – ibland så fantasifulla att de inte kan uppfattas som sanna.
  • Till en viss grad tycks patologiska lögnare tro på sina egna lögner, men kan när de ifrågasätts gå med på att de ljugit.
  • I vissa fall kan lögnerna skada personen som ljuger.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.