Den tysta diplomatin.
Hittills har den varit metoden för att få den svenske journalisten Dawit Isaak frisläppt från det fängelse där han har suttit instängd sedan den 23 september 2001.
Än så länge sitter han kvar.
– Den tysta diplomatin behövs den också. Men den räcker ju inte till, säger Leif Öbrink, ordförande för stödkommittén ”Free Dawit”.
– Nog gör regeringen ett stort jobb, men det har inte räckt och det har jag sagt till UD (utrikesdepartementet). Jag är inte nöjd eftersom att han fortfarande inte är fri.
Öbrink gläds åt att statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt försökte få till stånd ett möte med Eritreas president Isaias Afwerki angående Dawit Isaak under torsdagen.
Nöjd, trots att försöket misslyckades.
– Det är jättebra att de talar lite öppet om det, att de visar att de gör någonting. Det är bra att de har gjort ett försök.
Men mer måste till, anser Öbrink.
– Vi måste lyfta det till EU-nivå och också få hjälp av Afrikanska Unionen. Så att det blir lite tryck mot presidenten.
Han efterfrågar EU-sanktioner, att man fryser förbindelsen med Eritreas regering genom att införa reseförbud för presidenten, och att man tar bort tvåprocentsskatten.
Den sistnämnda är en så kallad frivillig skatt på 2 procent som eritreaner i exil uppmanas att betala på sin inkomst. Bland annat måste man betala för att få ett pass utfärdat.
– Vi har försökt att få medier att belysa tvåprocentskatten för längesedan, men ingen har vågat.
– Ett reseförbud och att man inte tillåter Eritrea att dra in skatt … om man kopplar det till att det har med Dawit att göra, då tror jag att det kommer att gå fort.
Det var längesedan man fick något livstecken från Dawit Isaak. Men Leif Öbrink är övertygad om att han är vid liv.
– Ja, det tror jag. Så länge vi inte har fått något annat besked så lever han.
Trots det låsta läget – presidenten är omutbar och den eritreanska ambassaden i Stockholm är inte till någon hjälp – är han hoppfull.
– Det måste man vara. Jag brukar alltid säga till folk ”vad gjorde du den 23 september 2001 och vad har du gjort sedan dess?”. Under den tiden har Dawit suttit i en cell på max tre gånger tre meter. Varför skulle jag då inte ha tid att engagera mig?
– I min vildaste fantasi så hoppas jag att det finns någon typ av medmänsklighet hos Eritreas regering. Så att de släpper honom på tioårsdagen.