- Många gånger blir de minst typiska fallen mest omskrivna. De slås upp och kan påverka opinion och den kriminalpolitiska debatten. Det ger en skev bild av hur det dödliga våldets struktur egentligen ser ut, säger Mikael Rying, kriminolog på Mittuniversitetet i Sundsvall.
I motsats till fallen som får stort utrymme ser han ett dödande som nästan alltid sker inom familjen, utfört av socialt utsatta kvinnor med missbruksproblem eller psykisk sjukdom.
För TT har Rying tagit fram statistik som visar att under 1990—2001 var det i genomsnitt mellan åtta och nio kvinnor per år som dödade. Efter 2001 har den årliga siffran legat mellan sex och sju.
- Det är så små tal att det är vanskligt att se en säker tendens. Men det är i vart fall ingen ökning, säger han.
Våldet bland män har också gått ned, så kvinnornas relativa andel verkar ligga konstant.
- Runt tio procent av dem som dödar i Sverige är kvinnor. Så har det sett ut åtminstone de senaste 200 åren, säger Rying.
Hans siffror omfattar fall där en kvinna befinns skyldig till mord, dråp eller grovt vållande till annans död. Här finns ett mönster i kvinnors dödande som skiljer sig från männens.
- I betydligt större utsträckning dödar kvinnor inom familjen. I nio fall av tio är hemmet brottsplats och i åtta fall av tio riktas våldet mot en familjemedlem.
- I hälften av kvinnornas fall av dödligt våld är offret make eller partner, för männen gäller det en femtedel av fallen.
- Relativt sett dödar kvinnor sina egna barn i mycket större utsträckning än männen. 30 procent av kvinnors dödliga våld är riktat mot barn, jämfört med fem procent av männens.
Det här är inte riktigt den bild av fler kvinnor i rollen som förhärdade våldsbrottslingar, som medierapporteringen kan ge intryck av. Ändå är den bilden inte helt fel. Går man ned på nivån under dödligt våld har brottsligheten bland kvinnor ökat. Under 1995 var cirka 2 500 kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrott, tolv år senare var de kring 4 700. Detta enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå), gjord av forskaren Solveig Hollari.
- Den trend man kan läsa ut ur mitt material är att kvinnor tenderar att bli allt brottsligare, säger hon, men öppnar för att en del av ökningen kan bero på att kvinnors brott anmäls i större utsträckning. Hon understryker också att kvinnors brottslighet ännu ligger på en låg nivå, jämfört med männens.
På kvinnofängelset Hinseberg utanför Örebro placeras kvinnor som begått grova brott. Den genomsnittliga strafftiden är strax under fem år. Karl-Anders Lönnberg är ställföreträdande anstaltschef.
- För tio år sedan satt en fjärdedel av de intagna för våldsbrott. Nu börjar det närma sig en tredjedel, berättar han.
Lönnberg bekräftar bilden av att kvinnornas dödliga våld nästan alltid utövas i nära relationer.
- Det är väldigt sällan som vi här har våldsverkare som gått ut på stan och använt kniven när någon trängt sig i korvkön, säger han.
Han betonar också alkoholens centrala roll.
- Kvinnorna har ofta själva ringt efter ambulans, men är redlöst berusade när den anländer.
I fängelset får både män och kvinnor träning i att bättre hantera aggression och impulser. Enligt Lönnberg kräver män och kvinnor ändå olika sorters insatser för att återanpassas till samhället. Kvinnorna har ofta uselt självförtroende och behöver stöd för att se sina möjligheter.
- Det är stor skillnad på de intagna på manliga och kvinnliga anstalter. Kvinnorna är överlag mer öppna för dialoger, säger han.