Men ett av samernas viktigaste skriftliga bevis saknas när HD ska döma det största målet sedan 1981.
Snöflingorna virvlade utanför HD:s fönster i går. Vårvinterljuset trängde in genom de höga fönstren som vetter mot Gamla stan.
Det är vid den här tiden på året som vinterbetande renar brukar beta i skog och mark nära Västerbottenskusten.
Men hur länge har det skett? Och är det förenligt med lagen att bedriva renskötsel på privatägd mark?
Det är det rättegången mellan markägarna som stämt de tre samebyarna Ran, Vapsten och Umbyn handlar om. Under åtta rättegångsdagar utspridda över tre veckor finslipas argument från tingsrätt och hovrätt.
Markägarnas advokater hävdar att vinterbetande renar i Nordmaling är ett nytt fenomen som framför allt tilltagit efter Tjernobylolyckan 1986.
Samesidans ombud hävdar att samer, som sedan årsskiftet fått ställning som urfolk i grundlagen, har rätt att använda markerna i Nordmalingstrakten för renarnas vinterbete av ”urminnes hävd”.
Men ett av de viktigaste bevisen från samerna finns inte med när de sex justitieråden i HD ska gå igenom bevismaterialet. Det var först efter tingsrättsförhandlingen i Umeå 2005 som Lennart Lundmark, docent i historia, hittade ett protokoll från ett sockenmöte i Nordmalings kyrka 1893.
Där diskuterades effekterna av samernas vinterbetande renar. I protokollet står att mötesdeltagarna konstaterar att ”renar ej hittills tillfogat socknens jordegare någon nämnvärd skada”.
– Det är en sak av flera som tydligt visar att renskötsel förekom i trakten under 1800-talet, säger advokat Camilla Wikland som företräder samebyarna.
Under slutpläderingen berättade hon om innehållet i protokollet och slutsatserna från Lennart Lundmark, som tidigare vittnat i rättegången. Men själva protokollet får inte lämnas in eftersom ingen ny bevisning får tillkomma när målet överprövas.
– Sådana är reglerna. Jag är ändå nöjd med att vi kunnat redovisa slutsatserna för rätten muntligen.
Protokollets bevisvärde avvisas av markägarnas advokat Nils Rinander.
– Det saknar betydelse. Det finns ingen geografisk angivelse. Mycket talar för att det handlar om ett annat område flera mil från huvudmännens fastigheter, säger han.
Även det andra vittnet under rättegången, historikern Peter Ericson som jobbat med målet som sakkunnig under elva år, har nyligen funnit dokument som inte får användas i HD-målet. Det handlar bland annat om en födsel 1821 i Öre by, Nordmaling, där samer från Grans lappby varit dopvittnen på plats.
När dom faller i målet är ännu inte klart. Hovrätten för övre Norrland tog två månader på sig. Rättens ordförande Leif Thorsson tror att det kan röra sig om ungefär samma tid för HD. I så fall faller dom i slutet på april. En tid innan domen förkunnas meddelar HD vilket datum det ska ske.