Säkerhetspolisen brukar anklagas för att se presumtiva terrorister överallt. I fallet med den 43-åring som nu dödats i strider med USA i Irak har Säpo åtminstone sedan 1995 hållit ett öga på honom. Att den 43-årige marockanen nu visat sig ha varit i Irak och deltagit i strider där visar att Säpo haft viss fog för sina misstankar.
När jag träffade 43-åringen i maj 2004 tvingade den lite kyliga vårkvällen honom att ha en varm mörk jack över den långa vita fotsida traditionella dräkten han hade på sig. Hans hår var långt och han bar skägg.
Vi möttes på hans advokats kontor mitt i Stockholm. Han ville berätta om hur han gripits i Köpenhamn en månad tidigare sedan Säpo tipsat sina danska kollegor om att han var på väg över Öresundsbron.
Eftersom 43-åringen var svensk medborgare kunde han inte utlämnas till Marocko som då anklagade honom för att vara delaktig i ett terrordåd. Det svenska rättsväsendet hade prövat anklagelserna och funnit dem för svaga. Säpo har ett avtal om att meddela när vissa misstänkta åker utomlands och larmade danska Säpo, PET, när de fick klart för sig att 43-åringen lämnat Sverige. Att Danmark inte behöver ta samma hänsyn när det gäller att utlämna en svensk medborgare till ett annat land spelade säkert in för Säpos beredvillighet att tipsa danskarna. Men efter en rättslig prövning i dansk domstol underkände även den danska rättvisan de marockanska anklagelserna och skickade 43-åringen tillbaka till Sverige. Sedan dess har han varit försvunnen.
Men då, i maj 2004, var 43-åringen upprörd över att han gripits. Han berättade att första gången han förhördes av den svenska säkerhetspolisen var 1995 efter ett attentat i Frankrike. Två år senare fick han åter besök av Säpo i sitt hem i Lund. 1998 blev han kallad till polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Två säkerhetspoliser kom ned till receptionen där bara för att säga att de hade ögonen på honom. Några år senare, i oktober 2001 fick han frågor i passkontrollen när han skulle resa till Iran, berättade han. I mars 2004 greps han i en lägenhet men släpptes senare. Han påstod att Säpo förföljde och trakasserade honom och hans svenska fru, Säpo skuggade, avlyssnade och följde varje steg de tog, till och med när de skulle till barnavårdscentralen med något av de fem barnen, påstod han.
Exakt vilka informationer Säpo hade om 43-åringen vet vi inte. För DN har han berättat att han och familjen bodde i Pakistan 2000 och 2001.
- Vi var religiösa och ville bo där vi kunde utöva vår religion, sade han och hävdade att han var tillbaka i Sverige vid attacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001.
Amerikanska soldater hittade senare på hösten flygbiljetter utställda i hans frus namn, men med namnet felstavat, i vad USA kallade "ett al-Qaidahus" i Afghanistan på gränsen till Pakistan. Biljetterna och andra fynd visades upp i direktsändning i CNN några månader efter 11 september.
Nu vet vi att 43-åringen inte bara var i Afghanistan 2001 utan också i Irak 2008.
Vi vet också varför han sattes upp på USA:s lista över personer som misstänks stödja terroristnätverket al-Qaida. Om de anklagelserna är korrekta är en annan sak, men han pekas av USA ut för att ha haft nära kontakt med al-Qaidaledaren Abu Musab al-Zarqawi, som dödades vid ett amerikanskt flyganfall i juni 2006. USA anklagade också 43-åringen för att ha varit ledare för en extremistisk grupp kring en moské i Brandbergen. USA hävdade att hans ledarskap byggde på kontakter med al-Qaida-ledare som han ska ha träffat i Pakistan och Afghanistan. Han ska också, fortfarande enligt USA:s anklagelser, ha varit Zarqawis och al-Qaidas expert i Europa i frågor som rör kemiska och biologiska vapen.
Och den svenska säkerhetspolisen har nu fått ett exempel att peka på när de anklagas för att vara alltför yvig i sina bedömningar av vilka som är säkerhetsrisker.