Det var förste arkivarie Tommy Eriksson på Riksarkivet som fattade beslutet att låta Expressen se delar av Sovjetspionen Jevgenij Gergels akt. För honom kom uppmärksamheten kring författaren Jan Guillous samröre med KGB som en överraskning.
– Det är klart att vi funderar över om vi gjorde rätt så här efter allt halabaloo som varit. Men vi har gjort en bedömning och vi står för den, säger Eriksson.
Sekretessen på Gergels personakt gäller egentligen i 70 år efter den sista noteringen. Men vid en begäran kan hemligstämpeln prövas igen – dock inte på hela akten utan alltid på uppgifter den innehåller.
Handlingarna är belagda med underrättelsesekretess som är till för att undvika att uppgifter som kan skada Säkerhetspolisens arbete kommer ut. Men Riksarkivet beaktade även sekretessbestämmelser som syftar till skydd för enskildas personliga förhållanden. Både journalisten Arne Lemberg som larmade Säpo om Guillous KGB-kontakter och Gergel är avlidna och anses därför inte ta skada av ett offentliggörande.
– Jan Guillou är en offenlig person och då kan man förekomma i sådana här sammanhang, vilket man får tåla. Själva verksamheten handlar ju om kalla kriget och att uppgifterna kommer ut kan knappast försvåra för Säpo längre, säger Eriksson.
Säkerhetspolisen har sedan 2003 överfört en mängd äldre handlingar, däribland Gergelakten, till Riksarkivet. Därmed är det den myndigheten som prövar sekretessen varje gång någon begär ut kopior av materialet.
Riksarkivet rådfrågade inte Säpo utan gjorde i Gergelfallet en självständig bedömning.
Experten på personlig inetgritet och offentlighetsprincipen, Anders R Olsson, uttryckte i helgen förvåning över att uppgifterna kommit ut.
– Det hela låter egendomligt. Jag är överraskad, jag känner inte till att man lämnat ut någon akt på någon sovjetisk spion tidigare. Men uppenbarligen har man gjort bedömningen att ett offentliggörande inte leder till skada, sade han till DN.