Säpo kräver bättre möjligheter att avlyssna och bugga politiska extremistgrupper som Afa och Svenska motståndsrörelsen.
Lagarna är föråldrade och fungerar inte mot hur extremisterna organiserar sig i dag.
I en skrivelse till regeringen kräver Säkerhetspolisen att straffbestämmelsen olovlig kårverksamhet moderniseras i grunden och att straffen för sådana brott skärps. Kraven framförs i samråd med Åklagarmyndigheten, rapporterar Sydsvenskan.
När brottet infördes på 1930-talet sysslade politiska extremister med att sätta upp skyddskårer för sin partiverksamhet. Dessa utformades så att de lätt kunde ombildas till militära eller polisiära styrkor, och i kristid användas som instrument för att ta den politiska makten.
Dagens politiska extremister på vänster- och högerkanten organiserar sig i stället i ledarlösa oberoende celler, tillfälliga aktionsnätverk, och löst sammansatta kamratgrupper.
Sådana är mycket svåra att spana på, enligt Säpo. De pratar inte bredvid mun på telefon och går inte att infiltrera eftersom medlemmarna känner varandra väl.
Samtidigt är grupperna ett hot mot landet, den demokratiska processen och mot enskilda beslutsfattare. Säpo exemplifierar med brandattentat mot konsulat, ambassader och en McDonaldsrestaurang, liksom hot mot domare och kommunpolitiker, utförda de senaste åren av vänsterextremister under olika banér.
Inom nazisthögern, som på senare tid alltmer tagit efter vänstergruppernas organisationsformer, grasserar en stor vapenfixering och mängden våldsdåd är på uppgång.
Olovlig kårverksamhet är i det sammanhanget ett för "billigt brott", anser Säpoledningen. Det ger böter eller fängelse i maximalt två år.
Därmed får Säpo inte placera ut dolda mikrofoner för att försöka kartlägga aktivisterna och deras avsikter. En lång rad utredningar det senaste decenniet kring införande av buggning och andra hemliga tvångsmedel har uttryckligen påpekat att just olovlig kårverksamhet ska vara undantaget på grund av det låga straffvärdet.
Samtidigt har regeringen givit Säkerhetspolisen i uttryckligt uppdrag att förhindra den här sortens demokratihot, alltså inte bara beivra begångna brott.
Men bristen på juridiska verktyg gör att Säpo "inte alltid kan agera (...) när så behövs" utan måste vänta med att agera tills gruppen vuxit sig så stark att det finns konkreta misstankar om exempelvis förberedelse till mordbrand eller allmänfarlig ödeläggelse.