I två dagar hade jag inte tillgång till mejl som läsare sänt till mig på grund av det datorhaveri som DN också berättat om på nyhetsplats. (En del mejl har troligtvis inte kommit fram till mig, så försök igen.) Visst hade jag väntat mig många olästa mejl när datorsystemet väl kom i gång. Men inte så många. Min brevlåda var översvämmad. Mejlen gjorde mig en aning förbryllad, eftersom de flesta var från USA och ytterst få var från DN-läsare som jag ju är ombudsman för. De hade alla samma ärende, att brännmärka en satirteckning på Namn och Nytt i söndags, den 12 september. Teckningen föreställde en svensk man med ölmage som är ute och rastar sin hund. Mittemot honom står en chassidisk jude med glasögon, lockiga polisonger och bredbrättad hatt. I bakgrunden en antydan till en mur. Den svenske mannen säger: "Jag tycker inte man ska bygga murar mellan människor". Juden svarar: "Jävla antisemit!!".
Mejlen är inte identiska men många synpunkter är likartade: "Sverige borde skämmas!" "Sveriges goda namn och rykte har tyvärr komprometterats av denna teckning." "Om ni vill ha ut budskapet att svenskar är antisemiter så har ni lyckats." "Ni stöder arabisk terrorism och sprider negativa stereotyper om oss judar". "Jag är inte judisk men min hustru och två av mina barn är det och era medier skrämmer mig mer än president Bush. Och han (Bush) skrämmer mig väldigt mycket". "Om ni var utsatta för att grannar och deras mödrar försökte döda er så skulle ni nog också vilja ha en mur som skydd". Breven är ibland vädjande, oftare hatiska, ibland rasande och i en del fall hotfulla.
Jag upptäcker snart att denna mejlbombning kommit till på uppmaning av webbsajten Honest Reporting, en sajt som tagit på sig uppgiften att bevaka hur medierna skriver om Israel och att ge exempel på fördomar gentemot Israel. I presentationen av sig själv säger denna mediagranskningssajt att den har lyckats skaka upp medier och väcka dem till insikt. "They think twice, knowing they may be called to task for a particular article or headline" (De tänker efter två gånger, väl vetande att de kan ställas till svars för en särskild artikel eller rubrik).
När jag skriver detta fortsätter mejlen att strömma in i brevlådan och är nu uppe i drygt tusentalet. Eftersom medlemmarna är 50 000 och finns på olika håll i världen kan det bli ett mycket stort antal mejl till slut.
Under rubriken "Sad Situation in Sweden" (Sorglig situation i Sverige) har reportern och författaren Robert Skole som levt i många år i Sverige uppmärksammat läsarna på Hans Lindströms teckning som är återgiven på sidan med texten översatt till engelska. Det står att teckningen gjorts av en av DN:s anställda tecknare, vilket inte är sant. Och att den publicerades på familjesidan, en avdelning för kåserier och humor, det senare med citattecken. Nu är väl Namn och Nytt knappast en familjesida men väl en lättsam sida som avser att roa, bland annat med satir. I samband med artikeln uppmanas läsarna att skicka kommentarer till Dagens Nyheters ombudsman. Skole påstår att detta är en långtifrån unik teckning:
"Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år har svenska medier en konstant ström av nyhetsreportage, ledarkommentarer, foton, insändare och teckningar som attackerar staten Israel. I svenska medier beskrivs Israel som angripare, en ockupationsstyrka som kränker mänskliga rättigheter och internationell lag och borde dra sig tillbaka från Palestina." DN, Aftonbladet och tidningen Journalisten är enligt artikeln i HonestReporting.com exempel på detta. Att Anna Lindh-stipendiet gavs till Amira Hass, "en israelisk journalist som identifierar sig så mycket med palestinier att hon i åratal bott i det Palestinakontrollerade Ramallah", anges som ett av de sorgliga exemplen på situationen i Sverige. Sverige beskrivs som ett antiisraeliskt land där judar känner sig rädda för att gå ut på gatorna.
Det är den bakgrundsinformationen de som skriver till mig har. Det gör att kampanjen snarast motverkar sitt syfte.
På sätt och vis bekräftar denna kampanj det som teckningen ville säga. Att kritik av staten Israel är omöjlig eftersom den alltid riskerar att tillbakavisas som antisemitisk.
Är det över huvud taget möjligt för någon annan än en israel att göra satir om israelisk politik? Det måste det vara. Israel måste kunna kritiseras (även med humor) liksom palestinska ledare, liksom USA eller Frankrike, Tyskland eller Sverige.
Honest Reporting representerar inte alla israeler. I Israel är befolkningen delad i frågan om den politik Israel för, liksom den är i USA inför den politik Bush för, i Tyskland inför Schröders politik och i Sverige för och emot den svenska regeringen. Det konstiga är att jag bara nåtts av tre spontana reaktioner på teckningen från vanliga DN-läsare innan kampanjen satte i gång. Inte någon har ringt vilket annars brukar vara ett tecken på starka reaktioner.
Man kan ha olika åsikter om teckningen i detta fall. Den vill visa hur slarvigt ordet antisemit används. Men den kan anses vara en nidbild av en jude med lång näsa och krulliga polisonger. Varken judar eller israeler ser ju ut på ett speciellt sätt (och i Hans Lindströms teckningar har alla människor oavsett religiös eller etnisk tillhörighet lika stora näsor). En läsare anser att den är ohistorisk, eftersom det bland chassiderna finns en grupp som inte ens erkänner staten Israel. Den kan anses rikta udden mot ortodoxa judar i stället för mot den israeliska staten.
I satirteckningar används ofta speciella figurer som representanter för stater; den tjocka moder Svea för Sverige, uncle Sam i olika förklädnader för USA. Men genom att använda en ortodox jude som typ för Israel har tecknaren lämnat möjligheter att använda teckningen i andra syften än han avsett.
Även om tecknaren inte har antisemitiska avsikter kan teckningen missbrukas av dem som har sådana. Den kan tyvärr också användas i propagandasyften på fler sätt.