”Hot mot demokrati och värdegrund, en lägesbild från Malmö” är namnet på Magnus Ranstorps rapport som överlämnades till integrationsminister Nyamko Sabuni den 28 januari. Det hot han talar om är den radikalisering som pågår i ett samhälle präglat av utanförskap och enklavisering. ”Trots att radikaliseringen ökar görs det ingenting i frågan, skriver Magnus Ranstorp i sin rapport.
Då har han inte varit i MKB:s kvarter som ligger precis mitt i Herrgården. Där görs det och har gjorts någonting i tre års tid sedan det kommunala bostadsbolaget tog över de sex husen med 300 lägenheter.
Rosa Dymientow har bott där i 20 år.
– Jag har ofta velat flytta härifrån. Men det vill jag inte längre. Vi som bor i MKB:s hus är glada över att bo i Herrgården och jag vill aldrig flytta.
Rosa Dymientow är upptagen med söndagsmiddagen när Dagens Nyheter ringer på.
– Tyvärr jag har inte tid med er, säger hon vänligt.
När vi berättar vad vi vill, att vi vill veta hur områden förändrats och vad det betytt för människorna som bor här, öppnar hon dörren på vid gavel.
– Jag kan väl prata samtidigt som jag lagar mat.
Hon visar in oss i det nyrenoverade köket där grytorna puttrar på spisen. Lägenheten ligger i markplanet och utanför köksfönstret har hon en stor inhägnad trädgård. Utanför vardagsrummet har balkongen blivit till altan sedan balkongräcket tagits bort. Altanen leder rakt ut till kvarterets stora gård där det ständigt myllrar av folk i alla åldrar.
– Innan MKB tog över kändes det som man alltid var trampad på, säger hon och mosar demonstrativt någon tänkt ohyra under foten. Ingen brydde sig om hur allt fick förfalla eller om man bad om hjälp med något. Men MKB bryr sig, det känns som dom tycker om oss som bor här. Nu är vi stolta över att bo här, när allt blivit så fint både ute och inne.
Stoltheten syns också när man passerar genom Rosengård på den stora genomfartsleden. På en vägg ut mot vägen lyser en stor mosaik där det står ”Herrgården” med arabiskt inspirerade bokstäver. Mosaiken är signerad ”Kidsen i kvarteret”. MKB har lagt ner 47 miljoner kronor på upprustningen av de nerslitna husen.
– Det handlade om att våga satsa och att våga tro på våra boende, säger Anna Heide, MKB:s fastighetschef. De fysiska insatser vi gjort har hela tiden gått hand i hand med sociala. Miljön i Herrgården var extremt eftersatt. Men att bygga om utan att engagera och skapa delaktighet hos de boende hade varit meningslöst.
– Det har genomförts många projekt i Herrgården av olika aktörer genom åren, men när pengarna tagit slut har även projekten gjort så. Därför har långsiktighet, tålamod och envishet varit ledord för oss. Annars hade vår satsning lätt kunnat bli ytterligare en meningslös projektinsats. Vårt arbete här går under namnet ”Från ord till handling”.
”Trångboddheten är det största enskilda problemet i Rosengård, ett problem som i sin tur är grogrund för alla andra problem”, skriver Magnus Ransorp i sin rapport.
– Vi har löst trångboddheten för 50 av våra kunder i Herrgården, säger Anna Heide. Det senaste året har vi inte släppt lägenheter som blivit lediga i området till vår centrala bostadskö. I stället har vi gett dem till de mest trångbodda familjerna i kvarteret. Nu återstår det bara tio trångbodda familjer. De består av ensamstående mammor med många barn, familjer man inte kan dela på.
”Barnen har ingenstans att göra sina läxor efter skolan eftersom det är för trångt i hemmen”, skriver Magnus Ransorp i sin rapport. Barnen i MKB:s kvarter har fått en egen stor lokal för läxläsning. Varje vardag från klockan två till sex hjälper Rassoul Alsultan barnen med deras läxor.
– Det kommer 30-35 barn varje dag, säger han. När jag inte hinner med att hjälpa alla brukar Nasima Nasirzai hjälpa mig. Hon är 10 år och jätteduktig.
Nasima Nasirzai har fem syskon hemma och går till läxlokalen varje dag för att plugga i lugn och ro.
”Företrädare för radikala religiösa grupper talar om för de boende vilka regler som gäller i Rosengård, bland annat att flickor och pojkar inte får leka tillsammans”, skriver Magnus Ranstorp i sin rapport.
Det är inget som syns på de upprustade gårdarna i MKB:s kvarter. Här leker alla med alla. En flicka nickar boll med en något äldre kille. Hon nickar med en sådan kraft och energi att man anar en fotbollstalang. Det visar sig vara Nasima Nasirzai från läxläsningen.
– Innan vi rustade upp gårdarna besökte vi alla hyresgäster och visade bilder på olika gungor, leksaker och parkbänkar, säger Anna Heide. En tjej från Rädda Barnen var med och skrev ner all tankar så vi kunde bryta ner det och sedan gå tillbaka och fråga ”Var det så här ni ville att det skulle bli på gårdarna?” Det är rätt häftigt att nu se att blev precis som vi ville ha det.
– Hela upprustningen har föregåtts av enskilda hembesök, säger Anna Heide. Vi har gjort minst tre hembesök hos var och en av våra 300 kunder. De kommer till 98 procent från andra delar av världen och då är det meningslöst att kalla till stormöten.
”Utanförskapet leder i bland till att ungdomar skapar sig en identitet genom att ingå i en grupp där de får känna samhörighet. Det är då lätt hänt att de hamnar antingen på den kriminella vägen genom ungdomsgäng eller på den religiöst radikala vägen där andra former av missnöje mot samhället demonstreras”, skriver Magnus Ranstorp i sin rapport.
– Vi har engagerat kvarterets ungdomar på olika sätt, säger Bengt Ohlsson. Han är en av de från början sex, nu tre, fastighetsskötare som på heltid jobbat med och i Herrgården.
– I varje trappuppgång har vi utsett och utbildat en av ungdomarna som licencierade trappvärd. På somrarna anställer vi många ungdomar som praktikanter. Det blir ofta deras första jobb i livet och den första punkten i deras framtida CV. Det är viktigt att skapa positiva förebilder för ungdomarna. Annars blir förebilderna bara ”the bad guys”.
– I varje farstu har vi bytt ut den gamla grå gummimattan mot en mosaik på golvet. Den har barnen som bor i huset själva lagt med hjälp av en chilensk konstnär. Varje gång ett trapphus blivit färdigrenoverat har vi haft invigningsfest med tårta och Pommac, säger Bengt Nilsson, en av de andra fastighetsskötarna. Kunderna har själva fått välja vilken färg de vill ha i trappen.
Hyresgästerna omtalas hela tiden som ”kunderna”.
– Det viktigaste för kunderna när vi tog över var inte att få välja färger, utan att det blev rent, säger Anna Heide. Här såg ut som en sopstation. Hissarna stank av piss och det var få som ville använda dem även om de råkade fungera.
Sophanteringen har man löst med en nergrävd anläggning för sopsortering. Det enda som syns ovan jord är tio små skåp, som brevlådor. MKB har engagerat 22 hyresgäster som ”Miljövärdar”. De turas om att hjälpa sina grannar vid sopsorteringen så att allt hamnar rätt.
De nya hissarna är Bengt Nilssons stolthet.
– Vi kallar dem ”Mercedesar” för att de är så fina. Vi ville inte bygga traditionellt när vi renoverade. Vi vill bygga något att vara stolt över. Man säger ofta i vår bransch att man inte kan ha speglar i hissar ”De går bara sönder”. Men om man sätter in gigantiska speglar i hissarna så är man nog med och vårdar dem, tänkte vi. Så nu är det bara krom och stora speglar i alla hissar.
Det ser snyggt och prydligt ut i MKB:s kvarter i Herrgården, men det kanske viktigaste syns inte.
– Vi som arbetar här har engagerat oss, säger Bengt Ohlsson. Vi har verkligen brytt oss och det vet våra boende. De känner förtroende för oss och vi får ofta agera länk när olika myndighetspersoner ska besöka någon här. Vi säger aldrig till någon boende att ”Det där problemet är inte vår sak”. Vi ser till att man får kontakt med rätt instans.
Fastighetschen Anna Heide kan inte nog betona hur viktigt engagemanget har varit.
– Att lära känna de boende, att bygga förtroende och skapa tillit är grundläggande för att uppnå resultat som fastighetsägare i Rosengård.
Förändringen syns också tydligt i polisens statistik.
– Det här var det mest besvärliga kvarteren i hela Rosengård, säger närpolischefen Börje Aronsson. Nu har det blivit det lugnaste.
Det märktes också tydligt vid kravallerna strax före jul med bränder och upplopp.
– Mitt under brinnande kravaller gick våra hyresgäster ner och försvarade sina gårdar mot dem som ville komma dit och förstöra och tända eld. Bättre betyg än så kan vi nog inte få, säger Anna Heide.