Många har reagerat på att Värmlandspolisen nyligen tog hjälp av uppgifter från en sierska när de sökte efter en försvunnen man. DN.se har talat med sierskan, Anna-Lena Vikström, som säger att hon har hjälpt polisen många gånger förr.
Det är en gammal tradition från Lappland som sierskan Anna-Lena Vikström försöker hålla vid liv, berättar hon. Hon säger att arbetet går ut på att försöka fånga in, eller registrera intryck. Men, understryker hon flera gånger, det är svårt och kräver mycket träning och koncentration.
– Det svåra är att intrycken är så snabba, bara någon sekund, och att tolka dem. Jag ber den som kontaktar mig att tänka på det som den vill ha hjälp att hitta. Medan de gör det och beskriver vad de saknar har jag kontakt, det känns som att jag spårar. Jag tror att man kan flytta sitt medvetande till en annan plats.
Har du tidigare varit del i en polisutredning?
– Det är jag ganska ofta. Det handlar för det mesta om någon som har försvunnit, som kanske fallit i vattnet, eller så. Vad siare kan hjälpa till med är att försöka hitta en detalj i naturen, nära en tjärn till exempel. Jag har märkt att ibland har jag kunnat beskriva rätt plats, men att det ändå inte varit med min hjälp polisen senare hittat personen. Det kan bero på att de först inte letat tillräckligt långt i det området.
Hur stor träffsäkerhet har du?
– Det är olika. Det verkar vara enklast att hitta försvunna hundar, katter och så. Levande personer är också lättare. Om vi tar hundar skulle jag säga att jag har framgång i lite mer än hälften av fallen.
Kan du säga var min tv är?
– Ja, om du har haft den länge kan det gå. Alltså saker som man har haft en lång relation till är lättare att hitta än saker som man inte har haft det med. Med exempelvis papper eller pengar är det nästan omöjligt.
Vad säger du om jag säger att du sysslar med humbug?
– Det enklaste sättet att bemöta skeptiker är att om de tappat något i sitt eget hem och det bara handlade om slutledningsförmåga, då skulle de inte behöva min hjälp. Jag är så säker på detta att när det inte lyckas beror det inte på förmågan i sig utan på att jag har feltolkat någon detalj. Jag tror att det är en intuitiv förmåga vi alla har i hjärnan, ett sätt att använda medvetandet som vi använt under lång tid.
Du säger att du kan se in i framtiden?
– Det är betydligt lättare. Andelen psykologi och intuition är större där, men annars är det ungefär samma sak – man koncentrerar sig på personen, fångar upp bilder och så registrerar man känslor i kroppen.
Visste du att jag skulle ringa?
– Nej. Man kan inte känna på sig sådant där hela tiden.
Vad är min sista fråga?
– Hahaha! Nej, det kan jag inte heller säga, men det vore roligt att kunna.