I kölvattnet av händelserna i Bjästa har debatten om mobbning och trakasserier på nätet åter blossat upp. Men debatten är snårig och klumpar ihop regelrätt mobbning med det speciella språk som präglar det nya offentliga rum som internet blivit. Det menar Elza Dunkels som forskar om unga och internet vid Umeå Universitet.
Vi människor beter oss olika beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. På krogen kan man bete sig på ett sätt som man aldrig skulle drömma om att göra på jobbet eller under ett föredrag. Internet har under de senaste tio åren blivit ytterligare ett samhälleligt rum med egna koder och regler. Forskning visar att så kallad datorgenererad kommunikation tar sig starkare och mer extrema uttryck än kommunikation mellan två eller flera personer som befinner sig i samma rum. Kärleksförklaringar tenderar att bli ännu starkare och arga utspel än mer aggressiva.
– När vi pratar med varandra i ett rum är vi otroligt uppmärksamma på de andras reaktioner. Vi märker mer eller mindre omedvetet minsta nyans i de andras reaktioner och anpassar vårt nästa uttalande efter det. Under tusentals år har vi finslipat den förmågan. På nätet är vi inte lika skickliga. Det är lättare att ta till mer aggressiva och drastiska uttryck när vi inte ser den vi pratar med, säger Elza Dunkels.
Enligt Dunkels kommer vi att få lära oss att den datagenererade kommunikationen är av en annan natur än den direkta kontakten mellan människor. Att den är en speciell umgängesform bland många andra.
– I framtiden kommer vi antagligen att kunna tolka utspel och åsikter på nätet mer nyanserat och mindre bokstavligt, säger hon.
Kommentarer och utspel på nätet har spelat en stor roll i händelseutvecklingen i Bjästa. Men Elza Dunkels menar att man i debatten klumpar ihop frågan om nätbeteende med regelrätt mobbning som flyttat ut på nätet. Hon menar att vi måste skilja på mobbning och det speciella nätspråket där överdrifter och förstärkningar ingår.
– Mobbning är mobbning och ett problem som vi hittills haft svårt att lösa. Ofta ser man nätet som något som ytterligare försvårar arbetet med att stävja trakasserierna. Men egentligen ger nätet en möjlighet här. Mobbarna synliggörs och bevisen är fler. En framväst hotelse i en korridor kan vara omöjlig att belägga, ord står mot ord, men en skriven kommentar på nätet försvinner inte.
Det finns skolor som redan börjat använda internet som ett verktyg i jakten på mobbare. Flera skolor har ett speciellt nummer dit elever kan ringa eller sms:a om de utsatts för kränkningar på nätet. Skolan försöker sedan ta reda på vad som har hänt och vem som ligger bakom kränkningen.
Om man bortser från regelrätt nätmobbning, som ju givetvis drabbar även vuxna, så är annars ungdomar generellt sett bättre än vuxna på att tolka det de läser på nätet, anser Dunkels.
– Vuxna tolkar kommentarer på nätet mer bokstavligt än ungdomar som är mer vana vid datorgenererad kommunikation. Det är alltså delvis en generationsfråga. Jag kan själv reagera starkt på förstärkningsord och svordomar som mina barn använder. Samtidigt minns jag att min mamma reagerade på samma sätt på saker jag sa som ung. Så är det ju. Språket och hur vi använder det utvecklas hela tiden.