Invandrade par skiljer sig oftare än svenska par. Medan drygt ett av hundra svenska par skiljer sig årligen, är siffran till exempel närmare sex av hundra för chilenska par, skriver Aftonbladet. Och för iranier är siffran nästan fem av hundra.
- Ju längre bort ursprungslandet ligger, desto fler blir skilsmässorna. De utomeuropeiska grupperna hade högst siffror, säger forskaren Mehrdad Darvishpour.
Starten för hans forskning var skilsmässosiffror för nio olika etniska grupper från 1991-92. Även senare skilsmässoforskning bekräfta att invandrare i högre grad än svenskar skiljer sig. Darvishpour har sedan djupintervjuat 56 iranier som invandrat till Sverige.
Han ser tre orsaker till att invandrare skiljer sig i högre grad än svenskar. Invandrare har sämre socioekonomiska förhållanden, och är till exempel oftare arbetslösa. Det, liksom kulturkrockar i det nya landet kan leda till stress och påfrestningar på förhållandet som då riskerar att spricka.
Men den avgörande orsaken tror sig Mehrdad Darvishpour ha hittat i vad de intervjuade iranska paren själv berättar.
- Det sker en maktförskjutning inom familjen när man kommer till Sverige där mannen förlorar makt och kvinnan vinner makt. Om inte mannen klarar av att anpassa sig, och släppa i från sig makten, leder det till intensifierade konflikter, säger Mehrdad Darvishpour till TT.
De intervjuade paren uppvisade tre olika mönster. Det första var en orubblig familjestruktur där det patriarkala förtrycket fanns men kvinnan inte vågade utmana det. I det andra mönstret, som var vanligast hos skilda par, uppstod konflikterna kring kvinnans frigörelse. I det tredje mönstret anpassade sig mannen efter kvinnans frigörelse och paret förblev gift.
- Konflikter kring kvinnlig frigörelse är inget unikt för invandrare. Svenska par följer också det mönstret, men har haft fler år på sig och har kommit längre än utomeuropeiska invandrare, säger Mehrdad Darvishpour till TT.